Veckans njutning eller sticknördighet


I p4 göteborg har denna veckas njutning handlat om sticke och garn där Lisa Åhlström berättar om sitt stickintresse. Tror att alla sticknördar precis som jag skulle nicka igenkännande till hennes olika beskrivningar om hobbyn. Framförallt gillade jag hennes liknelser som denna "lite som folk har leksaksbilar i ett vitrinskåp så har jag mina garner...dom finaste överst..."

Däremot har jag aldrig hört någon kalla ett sticke är tyg... men det är ju faktiskt vad det är och har blivit, men det kommer jag inte vänja mej vid att kalla det. Nä, "sticke" är det för mej, inte "tyg"

Hon pratade också om stickorna... varför man väljer det ena eller andra och fast jag här inte har hamnat i riktigt samma nördighet ändå fick veta saker om dessa binnespetor (som farmor alltid kallade dem) som jag kommer ha stor nytta av och därför gör detta inlägg... till nytta både för mej och dej hoppas jag. Precis som jag tog hon från början vad hon hade men nu inser jag att jag kanske borde gå och köpa nya.

Lisa stickar numera allt på rundstickor, för då ramlar sticket ner i knät oavsett om du stickar fram och tillbaka eller runt runt. Sedan gäller trä, plast eller metall? Favoritstickan är trä men det ska vara den blankare sorten som fungerar på garn som kanske egentligen behövde en metallsticka för att glida bra men trät gör att det ända hålls fast även om man kanske stickar ganska löst, speciellt om man använder strumpstickor som annars lätt glider av (iaf för mig). Sedan kan man ju fråga sig om det ska vara jakaranda, rosenträ eller ebenholts, fast där går min gräns vad gäller nördighet. Valet av stickor beror på garnet, projektet och stickerskan givetvis.

Som Lisa tycker jag också att när man stickat något lite mer avancerat och drar i "sticket" och förvånas över hur vackert det blir, tänker jag inte hur vackert JAG gjort utan hur vackert DET blev och man imponeras av resultatet. Efter varje varv måste man sitta och dra lite och beundra. Men rätstickning är också facinerande... man tror att det ska ta tid om det är ett stort arbete men plötsligt har man gjort flera centimeterar. Mönsterstickning går också fort eftersom varje gång man avslutat en mönstebit har man kommit en bra bit i arbetet.

Den där känslan av fel som man kan få när man tvingat ett garn att bli nåt det inte vill känner jag igen... tänk så många oavslutade stickprojekt man haft som aldrig blev färdigt för att man använde fel garn... bättre hade varit att vänta tills man fann det rätta; garnet måste själv få bestämma vad det ska bli.

Däremot menar Lisa att alla sinnen utom möjligtvis hörseln är med när det gäller garner, fast där håller jag inte med eftersom stickorna klingande ljud verkligen en ro för detta sinne. Stickning är ren vila... precis som en del säger att de ska rensa tankarna med ett korsord eller en sudoko, att det sedan blir något snyggt av det är ju bara en fördel, men hjärnan kopplar av en stund. En hobby som kräver full koncentration. Kan man inte vila i tanken blir det ofta fel och man tröttnar. Man måste koppla bort allt annat när man stickar även när det gäller slätstickning, man måste släppa alla måsten och problem som kanske ligger och gnager som oro och stress, med stickning får man hjälp att vara ledig och lugn. Man kan inte sticka spets och tänka på nåt annat. Men vill man syssla med film- eller café-stickning så passar det bättre med rätstickning och därför kanske man bör ha lite olika projekt på gång.


"Fler skulle må bra av att sticka...
inte för att det är inne, utan för att det är avkopplande"

✿ܓ


2 kommentarer:

  1. Kul att du har gjort ett nytt inlägg i din blogg!
    Jag har också lyssnat lite på det programmet och tyckte att det var lite kul ... är man nörd så är man!

    SvaraRadera
  2. Kul att du tittade in :) ett jättelångt inlägg blev det men det var svårt att välja bort vad som inte skulle skrivas. Sedan tänkte jag på dom som inte har turen att kunna lyssna på detta och programmet ligger ju ute bara i 30 dagar så det är ju inte lönt att länka
    Veckans njutning är intressant (utom denna vecka) men det som fascinerade mej var just det där igen-kännandet av vissa saker hon sa.

    SvaraRadera