Inspirerad av hallowen kanske...


... för inte hade jag tänkt göra den så här från början, men så är det det där med att testa och se vad som händer om jag gör så här istället. Det där som jag har så svårt att låta bli.

Och medans jag satt där och stickade den ena maskan efter den andra med ökningar så många att jag trodde maskorna inte skulle få plats på strumpstickorna tänkte jag att det blir kanske bara pannkaka av allt. Men här är den, min nya pulsvärmare, hallowen eller inte så kommer den värma vid kalla vinterpromenader.

Sen kom nästa utmaning... att få en bra bild. Tycker nog min hand ser lite knäpp ut men det var ju ändå inte den som var det viktigaste att få i fokus, och därmed så blev det några rader och en bild idag igen.


"Att våga testa är att våga misslyckas"


✿ܓ

Adventsljus redan nu ?

Ja tyvärr var jag ju tvungen att tända ljusen, alla 4 för att visa min adventsljus-stake i cement :) men jag släckte dom snabbt igen... gillar inte att ta ut julen i förskott. Så här blev den i alla fall...

Inte trodde jag att jag skulle befatta mig med cement igen men eftersom jag tvunget ville ha en sån här var det ju bara att kavla upp ärmarna och fylla diskbänk med diverse attiraljer och så tänka och göra och göra om och be maken om hjälp osv... osv... men nu är den färdig och jag är nöjd och belåten. Nu inväntar jag bara advent på riktigt.

Ett gott råd bara om du vill göra något i cement, bry dej inte om att göra formen i kartong och tejp och välj en dag då du kan vara utomhus... det är nästan dömt att misslyckas annars :)

Vem vet... kanske jag gör mer saker i cement. Det jag gjorde i somras som du kan se om du klickar här har jag ju ännu inte visat då det inte blivit monterat än, men det kommer vad det lider :) Tills dess ha det bäst


"Själv är bäste dräng"

✿ܓ

Veckans njutning eller sticknördighet


I p4 göteborg har denna veckas njutning handlat om sticke och garn där Lisa Åhlström berättar om sitt stickintresse. Tror att alla sticknördar precis som jag skulle nicka igenkännande till hennes olika beskrivningar om hobbyn. Framförallt gillade jag hennes liknelser som denna "lite som folk har leksaksbilar i ett vitrinskåp så har jag mina garner...dom finaste överst..."

Däremot har jag aldrig hört någon kalla ett sticke är tyg... men det är ju faktiskt vad det är och har blivit, men det kommer jag inte vänja mej vid att kalla det. Nä, "sticke" är det för mej, inte "tyg"

Hon pratade också om stickorna... varför man väljer det ena eller andra och fast jag här inte har hamnat i riktigt samma nördighet ändå fick veta saker om dessa binnespetor (som farmor alltid kallade dem) som jag kommer ha stor nytta av och därför gör detta inlägg... till nytta både för mej och dej hoppas jag. Precis som jag tog hon från början vad hon hade men nu inser jag att jag kanske borde gå och köpa nya.

Lisa stickar numera allt på rundstickor, för då ramlar sticket ner i knät oavsett om du stickar fram och tillbaka eller runt runt. Sedan gäller trä, plast eller metall? Favoritstickan är trä men det ska vara den blankare sorten som fungerar på garn som kanske egentligen behövde en metallsticka för att glida bra men trät gör att det ända hålls fast även om man kanske stickar ganska löst, speciellt om man använder strumpstickor som annars lätt glider av (iaf för mig). Sedan kan man ju fråga sig om det ska vara jakaranda, rosenträ eller ebenholts, fast där går min gräns vad gäller nördighet. Valet av stickor beror på garnet, projektet och stickerskan givetvis.

Som Lisa tycker jag också att när man stickat något lite mer avancerat och drar i "sticket" och förvånas över hur vackert det blir, tänker jag inte hur vackert JAG gjort utan hur vackert DET blev och man imponeras av resultatet. Efter varje varv måste man sitta och dra lite och beundra. Men rätstickning är också facinerande... man tror att det ska ta tid om det är ett stort arbete men plötsligt har man gjort flera centimeterar. Mönsterstickning går också fort eftersom varje gång man avslutat en mönstebit har man kommit en bra bit i arbetet.

Den där känslan av fel som man kan få när man tvingat ett garn att bli nåt det inte vill känner jag igen... tänk så många oavslutade stickprojekt man haft som aldrig blev färdigt för att man använde fel garn... bättre hade varit att vänta tills man fann det rätta; garnet måste själv få bestämma vad det ska bli.

Däremot menar Lisa att alla sinnen utom möjligtvis hörseln är med när det gäller garner, fast där håller jag inte med eftersom stickorna klingande ljud verkligen en ro för detta sinne. Stickning är ren vila... precis som en del säger att de ska rensa tankarna med ett korsord eller en sudoko, att det sedan blir något snyggt av det är ju bara en fördel, men hjärnan kopplar av en stund. En hobby som kräver full koncentration. Kan man inte vila i tanken blir det ofta fel och man tröttnar. Man måste koppla bort allt annat när man stickar även när det gäller slätstickning, man måste släppa alla måsten och problem som kanske ligger och gnager som oro och stress, med stickning får man hjälp att vara ledig och lugn. Man kan inte sticka spets och tänka på nåt annat. Men vill man syssla med film- eller café-stickning så passar det bättre med rätstickning och därför kanske man bör ha lite olika projekt på gång.


"Fler skulle må bra av att sticka...
inte för att det är inne, utan för att det är avkopplande"

✿ܓ


Gör det ondare nu?


Att det gör ont när knoppar brista känner de flesta till genom ett av Karin Boyes vackra verk, men jag funderade på om det gör extra ont nu när kyla och andra motsträviga krafter gör det än svårare att blomma ut... vad tror du?


✿ܓ