Vem bloggar jag för?

Den frågan har jag ställt mej själv många gånger... något vettigt svar har jag inte fått för svaren alternerar. Ibland bloggar jag för att jag vill berätta något eller bara dela med mej av en tanke eller händelse. Men så tänker jag "varför"... är det någon som egentligen är intresserad, fast det vet jag att det är... speciellt hur man gör filodeg. Till det inlägget kommer det besökare varje dag och jag upptäckte att det länkas dit från familjeliv.se. Men jag ser aldrig en kommentar... undrar varför...
Bloggen skulle ju kunna vara mer som en egen dagbok... ett ställe att samla tankar och foton, recept m.m i cyberrymden för att det inte ska gå förlorat om datorn krachar, men då kan man ju istället skaffa sej en bra backup och låsa in det i ett bankfack eller något liknande, så det känns inte som en riktig anledning.

Kanske bloggar jag för att skaffa mej nya vänner... nä, hinner ju knappt med dem jag har in real life. Samma känsla har jag här som för facebook, man kan väl ringa, maila eller träffas på riktigt istället. Fast jag gillar dom jag har här... men det känns lite som "bara på låtsas" och utan att få alla trevliga kommentarer vet jag inte om jag skulle fortsatt.

Men mina barn då? Har dom något intresse av att läsa det jag skrivit någon gång i framtiden... ja det vet jag inte, men då finns det ju här iaf om dom så känner för att titta in. Kanske lite skriver jag för dom, vissa inlägg iaf. Enkelt att ha det samlat här.

Tror jag att jag blir odödlig genom att ligga ute med tankar och bild i cyberrymden. Nä, kroppen är ju dock bara kött och blod... är det något som finns odödligt i rymden så är det nog jag själv som andlig varelse, och det får räcka med det.

Att förverkliga sej själv... att få bekräftelse på att jag också ÄR i denna internetvärld, att jag också vill synas och höras, nu närmar vi oss kanske sanningen. Men då borde jag skriva mer om sånt som rör sig i mitt sinne. Det är svårt.

Så jag nöjer mej med att blogga om det som faller mej in för stunden... ett inlägg då och då... en liten dagbok om saker jag gjort eller tänkt, eller hur vädret varit i göteborg... en dag som denna 19 februari 2010... och gläds åt att det kanske alltid intresserar någon...

Snö, snö, snö... och mera snö, men en bild på Skansen Kronan lyckades jag få i vinterskrud mellan snöfallen. Och här snöade jag tydligen också in i tankarna ;) men citerar pysselpalatset: vi har aldrig varit närmare våren än idag...

"Att vara eller icke vara - det är frågan"

15 kommentarer:

  1. Ja det är frågan...vem bloggar man för!? Det har jag också funderat på. Jag bloggar nog bara för min egen skull, jag får nästan inga kommentarer men är jätteglad för dom jag får. Nu håller jag på att designa om min blogg, det tycker jag är kul. Får se om jag får fler besökare har satt in en gästbok också men jag tror inte det hjälper. jag lämnar många kommentarer vet inte vad jag ska göra mer för att "marknadsföra" mig. Din blogg är helt underbar, så mycket att titta på! Den gör iallafall mig glad :)
    Hoppas du får en trevlig helg!
    Kram Elsa

    SvaraRadera
  2. En undran som jag också har.
    DIN blogg innehåller i alla fall fantastiskt mycket som tilltalar mina sinnen!

    Och mitt svar i övrigt...skulle kunna bli väldigt långt, och jag måste borsta snöflingorna ur håret nu, och vila lite...så jag återkommer på något sätt och vis med det.

    Kram från Eva

    SvaraRadera
  3. Hej Marlene!

    Skön bild från vår sköna snöiga stad (fast jag vill inte ha mer snö nu).

    Nej jag har inte försvunnit i snön.

    Jag har valt att inte ha direkt några personliga bloggar och därför så blir det inte så tätt med inläggen, särskilt i bloggen Tillbaka i Göteborg, där jag mest visar bilder från Göteborg.

    Sedan har jag oxå en blogg där jag deltar i diverse fotoutmaningar i bloggvärlden Solvarma Foton där är jag mera frekvent.

    En skön helg önskar jag dej,

    Irene

    SvaraRadera
  4. Intressant fråga det där varför man bloggar. I bland vet jag varför jag bloggar och för vem. Men i grund och botten är det för min egen skull och de vänner som följer bloggen. Sen känns det roligt om man kan inspirera någon annan på köpet! :) Din blogg inspirerar mig i alla fall :) Jag hoppas du har en fin helg! kram Johanna

    SvaraRadera
  5. Det där funderar jag också på ibland! Men inte heller jag har nog fått något riktigt bra svar. Tror nog att jag mest bloggar för mej själv - men sen blir man ju jätteglad när vissa inlägg berör någon annan. Så då fortsätter man oförtrutet...Trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Har också tänkt så ibland men så tänker jag att jag tycker det är roligt, och det är ett av flera sätt att vara lite 'social' på, åtminstonde med de som bryr sig att kommentera, hälsa och heja.. och för mig räcker det bra med att det är kul helt enkelt, och iblnad skönt att skriva av sig, eller tipsa om något gemensamt intresse med mera..

    Känns det kul så är det kul och att ha roligt är meningsfullt:)

    SvaraRadera
  7. Alla goa vänner,

    Tack till alla er som skrivit några rader här... det har varit intressant, upplyftande och inspirerande.

    Ser att vi alla tänker till då och då men ändå tycker att det är kul att skriva för eget välbefinnande som givetvis höjs några grader när responsen kommer av små upplyftande(")(")avtryck i kommentarsrutan.

    Jag blir iaf väldigt glad och vill blogga än mer när jag ser sådana vackra ord som ni lämnat här.

    Men precis som Solvarm vill jag inte vara allt för personlig... och ställa ut mej naken. Nä, behåller tröja och byxor på, även om jag ibland svettas och vill ta av mej mer ;)

    Stor Varm Kram (det behövs idag)till er alla

    SvaraRadera
  8. hallå i vintermörkret
    Jag bloggar mest för min egen skull,och även för kontakten med andra ,och även för o få massa nya ideer

    SvaraRadera
  9. Ja kompis, bäst att behålla byxor och tröjor på... kan bli lite kallt annars... fniss!
    Har precis varit ute med Floris-Doris i snöstormen... burr...!

    Bloggar gör jag bara för att det är så himla KUL!
    Och till stor del, för att dokumentera mitt pysslande och kanske i bästa fall, inspirera andra i sitt skapande av allahanda saker...

    Tycker själv att just hantverksbloggar är så himla inspirerande och det är så roligt att få se vad andra människor gör! Tänk så enormt många DUKTIGA människor det finns runt om i världen och som med hjälp av bloggar kan visa upp sitt kunnande för alla som är intresserade.

    Att blogga är dessutom lite grand som att "göra en egen tidning"... man bestämmer helt själv både innehåll och layout... i alla fall i mesta möjliga mån!
    Jag kommer ihåg hur jag och mina kompisar när vi var i 10-12 års åldern brukade göra tidningar med klippdockor, mode, korsord, noveller och mattips... vi skrev, ritade och målade och använde kalkerpapper för att göra tidningen i några exemplar, sedan sålde vi tidningen till föräldrar och snälla grannar! Vi hade SÅ kul!
    Att blogga är lite grand samma sak!

    Nu får jag slita mig från datorn, har nog tinat upp lite efter utevistelsen, och kolla till grytorna... chili con carne blir det till middag!

    SvaraRadera
  10. Jag har också ställt mig den frågan ibland. Särskilt då man har bloggtorka. Men att leva i nuet och låta tankarna få spelrum här på bloggen. Att få andras tankar och åsikter på den man skriver är viktigt för mig. Att dela med att stötta. En tid för reflektion som jag sällan har möjlighet till när jag träffar vänner. Jag tycker att bloggen ger mer än facebook. Där känns det nästan som en jakt på vem som har flest vänner. Det är ett sätt att ta kontakt med vänner men forumet som sådant är bara ett komplement. Lite ytligt vissa som har blivit insläppta som vänner har ju ens sagt hej. Önskar dig allt gott min vän i det snöigt vinterlandskap. Sonen fick hjälpa oss att skotta fram bilen igår. Ha det gott min vän/Kramar Tussegumman

    SvaraRadera
  11. Jag har också funderat i de banorna, och jag tror att bloggen var som en slags dagbok för mig i början. Men sedan har det förändrats så nu vet jag inte riktigt vad den är.

    Helt klart har jag träffat många intressanta och goa människor här i bloggvärlden och det är nog kanske den största anledningen till att jag fortsätter skriva mina inlägg om ditt och datt :-).

    Ha en fin söndag!

    Kramar
    Beatrice

    SvaraRadera
  12. Ofta hoppar det omkring där uppe varför man håller på och blogga när det t.o.f bara känns blahäää. Men då tar man en paus och sedan återkommer man när det känns okey. Jag har sett otaliga bloggar som aldrig kommenteras, det skulle nog kännas lite meningslöst att skriva och ingen tycker något genom att bara gå förbi. Några kommentarer är alltid roligt att få, det behöver inte vara en ansenlig hög utan lite lagom. Men det gäller att man själv också kommentera.

    Vem man skriver och bloggar för är väl alla där ute i cyber-rymden, som hittar till den egna bloggen och förhoppningsvis finner något som tilltalar av alla skrivna bokstäver som blir ett inlägg.

    Ja det var mitt vimsprat denna söndag, då det mesta går för halv maskin. :)

    Vinkelevink

    SvaraRadera
  13. Man bloggar väl för många olika saker. Man gör väl för man tror att man har något intressant, glädjande, upplysand, lärorikt m.m. till andra är väl ett skäl.
    För mig är ett annat själ som jag inte vet om andra också bloggar för. Men när man inte fins till mer har man dock gjort ett spår efter sig.

    Det blev en kommentar mer än vad det brukar bli hos dig, men det var något jaag funderat på ibland.
    En stor kram från far!

    SvaraRadera
  14. Mina barn har jag kontakt med på Facebook ja, även IRL förstås! Men jag får lite inblick i deras liv, mer än vad jag skulle få annars. Barnens kusiner hade jag inte hunnit ha kontakt med alls, om det inte vore för FB.Bloggen eller snarare bloggarna läses knappast av mina barn. Jag är inte superaktiv, eftersom jag har så många olika sidor - även hemsida - men det är roligt att lägga upp sånt som känns lite extra. Borde eg. samordna allt... Hm, har inte tid att bli effektivare... Slutsvamlat!

    SvaraRadera
  15. Lillemor, precis så är det för mej med... FB för de närmaste, speciellt barn, syskon och kusiner. Bloggen är liksom lite annaat och jag vet nu varför jag bloggar, jag vill helt enkelt dela med mej lite av livet... speciellt de sköna delarna, eller åtminstonne de som betyder nåt för mej och som jag hoppas inspirerar andra till ett liiiite rikare liv.
    Samordna har jag försökt... därav började jag twittra men det blev ingen succe... min hemsida lade jag ner för det tar längre tid än bloggen. Tack för att du stannade till och berättade

    SvaraRadera