Synvillor

Allt är inte vad det ser ut att vara... En stjärnhimmel eller snöflingor i snön. Inte heller är allt bara jobb, jobb och jobb utan en skön promenad i ett snörikt Göteborg förra helgen hanns oxå med. Solsken eller snöfall, ja denna dag bjöd på bägge delarna samtidigt. Och idag finns det lite tid över att blogga om mina synvillor.

En snötäcke på buskarna eller en jättesöt "liten" valp ? Du kan välja själv... jag vet vad jag tycker. Hunden fanns att beskåda i seminarieparken.

En pelikan... trodde jag då jag tog fotot, fast jag stod givetvis på längre avstånd, blev dock förvånad då jag inte kunde se den då igen då jag åter tog mej en titt, eller var det kanske en ful ankunge...

som förvandlades till en vacker svan på några sekunder ? Ja så såg det ut i slottskogens ankdamm.
Hur som helst så hoppas jag det inte är en synvilla att vårt liv och våra bloggar snart skall fyllas av lite mer färg än den gråskala vi fått leva med under några månader. Dessa vackra färger lystrar till namnet "från klar himmel" tyvärr är den blåa dold av snön.
En synvilla jag levt med i 2 dagar har dock varit att det regnat, inte lite heller... både ljud och bild på balkongen har fått mej att tro så, men det har varit tööööööööö-regn... äntligen.
Vill du ser fler bilder från promenaden får du klicka här.

Det bästa med vintern är att det kommer en vår... strax efter

Till dig som kommenterade i förra inlägget

Med glädje och intresse läser jag kommentarerna i inlägget Vem bloggar jag för? Trodde inte det skulle bli så många och så uttömmande. Alla har varit lite olika... men många har ställt sig samma fråga, även om svaren inte varit detsamma.
En del av kommentarerna har också givit indirekt svar till
några av er. Så jag vill istället för att kommentera alla tillbaka istället ge dig denna "award" som tack. Du har berikat min bloggvärld mycket.
Med denna award följer inga förpliktelser, lämna den här... ta med den till din blogg, ge den vidare till den du anser förtjänar den. Den är en gåva till dig, det var en gåva från min man... och med gåvor har ägandet överlämnats till den det givits. Vill du tala om från vem du fått awarden så blir jag glad men inget tvång.
Sedan vill jag också lämna denna award till 2 bloggare som med sina ord berikar mitt liv. Dessa är Gisans och Carpe Diem.


"Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte borde vara så"
- Hjalmar Gullberg -

Vem bloggar jag för?

Den frågan har jag ställt mej själv många gånger... något vettigt svar har jag inte fått för svaren alternerar. Ibland bloggar jag för att jag vill berätta något eller bara dela med mej av en tanke eller händelse. Men så tänker jag "varför"... är det någon som egentligen är intresserad, fast det vet jag att det är... speciellt hur man gör filodeg. Till det inlägget kommer det besökare varje dag och jag upptäckte att det länkas dit från familjeliv.se. Men jag ser aldrig en kommentar... undrar varför...
Bloggen skulle ju kunna vara mer som en egen dagbok... ett ställe att samla tankar och foton, recept m.m i cyberrymden för att det inte ska gå förlorat om datorn krachar, men då kan man ju istället skaffa sej en bra backup och låsa in det i ett bankfack eller något liknande, så det känns inte som en riktig anledning.

Kanske bloggar jag för att skaffa mej nya vänner... nä, hinner ju knappt med dem jag har in real life. Samma känsla har jag här som för facebook, man kan väl ringa, maila eller träffas på riktigt istället. Fast jag gillar dom jag har här... men det känns lite som "bara på låtsas" och utan att få alla trevliga kommentarer vet jag inte om jag skulle fortsatt.

Men mina barn då? Har dom något intresse av att läsa det jag skrivit någon gång i framtiden... ja det vet jag inte, men då finns det ju här iaf om dom så känner för att titta in. Kanske lite skriver jag för dom, vissa inlägg iaf. Enkelt att ha det samlat här.

Tror jag att jag blir odödlig genom att ligga ute med tankar och bild i cyberrymden. Nä, kroppen är ju dock bara kött och blod... är det något som finns odödligt i rymden så är det nog jag själv som andlig varelse, och det får räcka med det.

Att förverkliga sej själv... att få bekräftelse på att jag också ÄR i denna internetvärld, att jag också vill synas och höras, nu närmar vi oss kanske sanningen. Men då borde jag skriva mer om sånt som rör sig i mitt sinne. Det är svårt.

Så jag nöjer mej med att blogga om det som faller mej in för stunden... ett inlägg då och då... en liten dagbok om saker jag gjort eller tänkt, eller hur vädret varit i göteborg... en dag som denna 19 februari 2010... och gläds åt att det kanske alltid intresserar någon...

Snö, snö, snö... och mera snö, men en bild på Skansen Kronan lyckades jag få i vinterskrud mellan snöfallen. Och här snöade jag tydligen också in i tankarna ;) men citerar pysselpalatset: vi har aldrig varit närmare våren än idag...

"Att vara eller icke vara - det är frågan"

Serveras: Grekisk köttfärslimpa

Bilder på mat är svårt, tycker inte alltid det ser så roligt ut men samtidigt vill man ju gärna se en bild på ett recepts resultat så här ser du mitt foto på dagens middag.
Det serveras grekisk köttfärslimpa, en rätt som jag hittade i en bok för många år sedan och var väldigt fundersam då jag läste receptet när det gällde tomatsåsen. Den innehåller bara tomatpuré, vatten, socker och vitlök. En favorit blev det iallafall här i familjen och bland många som vi serverat den till.

Vill du pröva så gör så här:
* Hacka en knippe persilja och 1 gul lök.
* Blanda i ca 750 gr köttfärs och knåda ihop rejält, släng i en klick smör eller margarin för smakens skull om du vill.
* Rulla ihop till en rulle och lägg i en ungnsäker form smörjd med lite olivolja, ringla även lite över limpan.
* Sätt in den i ugnen på 250gr och låt den stå i ca 10 min.
Under tiden gör såsen:
* Blanda tomatpuré med vatten till en lagom sås-konsistens. Tillsätt vitlökspulver och lite socker... här får du prova dej fram... men när man gjort rätt blir det jättegott. Ta en matsked olivolja också och låt det koka upp.
* Slå såsen över limpan, sänk ugnsvärmen till 175 gr och den bör vara färdig efter ca 20-30 min.
* Servera med kokt potatis och givetvis fetaost och kanske en enkel grönsallad.

Personligen älskar jag mat från alla möjliga länder och förstår inte den kommentar jag fick av en arbetskamrat en gång "varför lagar du grekisk mat hemma, du är ju svensk", ja vi är ju alla olika men nog tyckte jag att det var en konstigt sätt att se det hela på. Vill du veta vad jag svarade så fråga i en kommentar ;)

"Maten står på bordet, händerna i knät... nu så säger alla

VARSÅGOD OCH ÄT"

Sol-mogen frukt från Zakynthos


Sol, sol, sol... ja inte över Göteborg idag i alla fall. Här snöar det för fullt just nu. Men då tisdagstemat denna vecka är just sol passar jag på att visa en bild från ett land som ofta har överflöd av den varan... och av solmogen frukt.
I september förra året besökte vi Zakynthos för första gången. Vi hittade en underbar plats som heter Limni Keriou (keris sjö), ett litet ställe precis lagom för mej och min älskade make. En lagom stor sandstrand, ett tiotal restauranger, lagom med turister, några affärer, lagom avstånd till andra platser och massor med underbara promenader. För att inte tala om massor av underbar frukt som vi fick plocka hur mycket vi ville av i Pavlos Stefos trädgård (se bilder här )... bara för att vi var "greker".
Men vi vågade väl inte riktigt ta för av oss detta (fast jag snabbt letade upp fikonen som är min favorit) så värden började ställa en skål utanför vår dörr varje morgon. På denna bild syns inte alla sorter men här fanns även aprikoser och persikor. Päronen var stenhårda (tyckte jag) tills jag tog ett bett, saften och smaken bara sipprade fram ur mungiporna.... Mmmm-er.
Nu skulle ju detta inlägg handla om sol, så jag stoppar här, kanske berättar jag mer en annan gång om denna sköldpaddsö och plats men om du vill så kan du klicka här för att se mer bilder från vår underbara semester. Tyvärr lyckade vi inte se eller fota några Caretta Caretta, men mycket annat vackert.


"Sol ute, sol inne – sol i hjärta, sol i sinne"

90% rävgift blir till godis

Fick för mej häromdagen att jag ville ha lite god choklad... köp en med hög procent sa jag till kära maken då han stack iväg för att inhandla en dylik till mej. Som tur var så köpte han två sorter, för min besvikelse var stor då jag tog ett bett av den på bilden inhandlade "godsak"
Den blev liggande men då sötsuget som oftast återkommer med jämna mellanrum vandrade min blick då och då åt dess håll. Men nä... fy vad torrt och beskt det var.
Så häromkvällen satt maken och mumsade på en apelsin vilket han sträckte över några klyftor till mej. Eftersom apelsin och choklad är sååå gott tog jag givetvis en bit av 90 procentaren tillsammans med en klyfta...
... och yes! det blev plötsligt godis. Och nyttigt sådant dessutom.


"Tänk på pocenten Helge"

Kärleksbacill


Det finns baciller och det finns baciller.... en del av dem goda och fyllda med kärlek. Denna är en sådan som jag hoppas kan sprida kärlek till alla som tittar in här, inte bara idag på "Alla Hjärtans Dag" utan varje dag.

Denna lilla amigurumi (eller som dottern sa: åh... har du gjort en teletubby?, visst liknar den en sådan) är mitt virkalong-resultat för februari.
Knepigt som attan var det, men som vanligt lärde jag mig lite nya tekniker som på engelska kallas bpdc (back post double crochet) och fpdc (front post double crochet), för att inte tala om mina egna "tekniker" för att få till hjärtat på magen och vingarna.
Nu synar den sig iaf i spegeln och är nöjd med resultatet innan det är dags att flyga iväg för att överlämna sin överasknings jordgubbsmuffin som döljs bakom ryggen.
Med detta vill jag önska er alla en kärleksfull dag... äsch, är väl bättre att önska ett helt år av kärlek från vänner och familj, nya bekantskaper och gamla m.m.
Ja ja.... ha en underbar dag helt enkelt.

Fotoutmaningar och tisdagstema


Tisdagstemats utmaning denna vecka var husdjur... och i förra inlägget snöade jag in i en nostalgtripp om mina en del ovanliga husdjur istället för att anta utmaningen, men här är jag nu med detta foto. Tycker det är så underbart med dessa "nya" övergångsmarkeringar som denna med farbror med husdjur, så det blir mitt bidrag.
Det finns många fotoutmaningar på nätet men jag har fastnat på Tisdagstemat. Det är kul när man får ett tema varje tisdag som man sedan kan bidra till med ett foto, som antingen redan är tagit eller så fram med kameran och hitta nya motiv. Sedan länkar man till sitt eget foto på tisdagstemats sida i en kommentar, där man då givetvis kan titta in till alla andras olika tolkningar av temat för veckan.
Förutom tisdagstemat finns det många andra och några av dem länkar jag till här så du själv kan finna om någon av dem passar dej.
TisdagsTema - bygger alltså på ett specifikt tema som läggs ut varje tisdag.
Fototriss - Här får man också ett specifikt tema varje söndag som man sen ska lägga upp 3 olika bilder på.
Ordlös Onsdag - är onsdagens utmaning. Här ska man i princip lägga upp ett foto och inte skriva någonting men oftast skrivs ändå en liten kommentar till bilden. Själv har jag inte riktigt förstått detta.
Fredags Färger - här ska två specifika färger ingå i fotot... vilka meddelas på fredagar.
ABC tema - här följer man alfabetet... på norska. Varje vecka ska det tolkas foton på en av alfabetets bokstäver.
Gemensamt för alla fotoutmaningar är att det ska ett foto tagit av dig själv. Hur man tolkar ett tema är upp till var och en. Man lägger upp sitt foto på sin sida och gör en direktlänk till den aktuella fotoutmaningen.
När man sparat sin sida går man till respektive utmaningssida, meddelar i en kommentar att man bidragit med ett foto och länkar där tillbaka till sin egen sida. Viktigt att tänka på är att man länkar direkt till inlägget med fotoutmaningen och inte till sin egen startsida, för att de som ser kommetarerna skall hitta till rätt inlägg.
Detta var några av de jag tittat på... det finns fler och tyvärr har några lagt ner. Det här är iaf kul tycker jag... och man behöver inte vara fotoexpert eller ha världens bästa kamera för att vara med. Fantasin och skaparglädjen är viktigare tycker jag och det kan bli väldigt roliga fototolkningar man får se då man tittar in till andra utmanare.
Klickar du här kan du se de foton jag bidragit med i olika tisdagsteman.

Fotoutmaningar och jag och mina husdjur


Dagens Tisdagstema är husdjur där vi utmanas att fota husdjur och lägga upp här på bloggen. Idag väljer jag att inte vara med utan visar istället ett collage från min barndom på mormor och morfars gård i danmark. Där fanns givetvis husdjur av diverse slag som jag och min bror älskade att hjälpa till med.

Men "mina egna husdjur" har alltid varit ett kärt samtalsämne under årens lopp då jag träffat mina släktingar på andra sidan sundet. På denna gård fanns ett sånt där underbart dike där det bara kryllade av liv... bl.a grodor och sniglar. Dessa envisades jag med att "bädda" ner i en liten barnvagn och morfar har många gånger skrattat åt min förtvivlan då de inte ville ligga kvar.
Ett annat litet husdjur var en jättespindel (lika stor som min lilla hand) som kröp i taket i morföräldrarnas sovrum... jag fick mormor till att plocka ner den och sedan bäddade jag en ask med bomull som jag ställde i fönsterkarmen där spindeln fick bo. En hel vecka tyckte både spindeln och jag att det var kul, sedan tröttnade spindeln och mormor fick en liten flicka att trösta.
Bland de större djuren var kalvarna mina favoriter och jag älskade när dom "diade" min hand. Att få lov att utfodra grisarna var även det en uppgift jag tog mig an med glädje men en gång kunde det slutat med att jag fått foten avbiten. på gården fanns nämligen en inte alltför snäll galt och jag hade utan lov tagit mej in i la´gårn och stod på kanten av mathon då grisen bet av halva stöveln i tån... som tur var så hade jag även utan lov "lånat" ett par stövlar som var betydligt för stora så mina tår finns kvar.
Nu var det meningen att jag skulle skriva lite om fotoutmaningar men då blir det alldeles för mycket här så det får anstå till en senare gång för nu fastnade jag i denna nostalgitripp.

Hemlängtan och Svenne


Ingabritt från bloggen aktuellt i grekland skriver så fint i tidningen Sven´s första utgåva om hemlängtan, sidan 14. Eftersom jag länkar dit så du själv kan läsa så ordar jag inte så mycket om texten här. Istället vill jag berätta om vad jag tänkte...
Hur viktigt är det inte att förstå denna hemlängtans yttre manifestationer, detta att vilja göra det man en gång gjorde och var van vid från tidigare liv någon annanstans. Att försöka förstå då "våra" invandrade medmänniskor kanske i våra ögon gör märkliga saker, att förstå att de gärna vill tala det språk de är födda och uppväxta med, att de gärna vill ge till sina barn av de traditioner som symboliserar denna hemlängtan.
Mycket fler exempel skulle kunna skrivas här.... men det viktigaste tror jag dock är att vi måste öka vår förståelse för våra medmänniskor, och inte vara så snara att döma. Någonstans kan vi säkert samsas som Ingabritt skriver och lägga lussekatter och pepparkakor på samma fat som couscous (en majskaka) eller baklava.
Många är nog de saker som skulle kunna ligga på samma fat (läs land), bara vi öppnade våra sinnen liiite mer och förstod innebörden av hemlängtan. Tycker du det är svårt... gör som Ingabritt och jämför det med nostalgi.
~~~~~~~~~~~~~~~~~
"Det finns så mycket bra i de sämsta av oss,
och så mycket dåligt i de bästa av oss,
så det anstår oss alla att inte tala illa om resten av oss "
blogginfo

Stickade mig en halsduk förra vintern av restgarner


Denna halsduk har jag haft stor användning för denna vinter... bl.a för att den lätt kan användas som en sjal över huvudet i snålblåste och snöyra. Passar mej eftersom jag absolut inte ser klok ut i annan huvudbonad. Nu är det ju inte jag som syns på bild utan min dotter, samma dotter som tre månader gammal gapskrattade åt mej då jag tvingades sätta på mej mössa p.g. av kyla, när jag tog av den slutade hon skratta och så snart jag satte på den skrattade hon igen.


Hursom helst.... jag stickade denna med samma vågmönster jag använde till hennes bolero som jag trodde jag visat tidigare, men inte hittar så jag får väl visa den också längst ner. Däremot kan jag hänvisa till detta inlägg för att visa var jag fått vågmönstret ifrån.
När denna halsduk var klar satte jag knappar i (såna där pärlemorknappar som jag älskar) så att den blev en rundel så att den gick att snurra runt ett varv, för att få dels den delen som går att värma öronen med och så den ligger dubbel, vill jag kan jag knäppa upp den och ha den som en vanlig sjal om axlarna.


För att göra denna bolero använde jag mej inte bara av vågmönstret i den gamla boken, utan fick rotat fram diverse andra tröjmönster för att kunna sticka ärmar och luva och själva boleron... knåpjobb men men både dotter och jag blev nöjda, vilket var det viktigaste... eller hur?

skrattar bäst som skrattar sist
blogginfo