Mitt första cement gjuteri


Jag berättade ju i sommras i tidigare inlägg om min första erfarenhet av att jobba i cement (klicka här om du vill se det inlägget)

Det fågelbad du ser ovan blev resultatet... men eftersom jag inte har någon trädgård att sätta ett dylikt i så fick det bli ett litet (ca 30 cm i diameter) sådant, men problemet var ju också att det liksom inte fick plats och om jag bara ställlde den i krukan skulle den ju döljas av växter. Så nu har jag äntligen monterat den... den är upphöjd med 3 st armeringsjärn och får liksom sväva lite fritt. på tal om armeringsjärn så är det ett material jag älskar och har använt i många andra sammanhang såsom bl.a ihop med keramik, klicka här om du vill se exempel på vad.

Hur som helst så tror jag att det var just användningsområdet och att jag inte var förberedd då jag prövade detta material första gången, för nu verkar jag ju ha kommit igång som du kan se i mina två senaste cement inlägg här och här.


"Frihet är inte värd att ha om den inte innebär frihet att ha fel"

- MAHATMA GANDHI -

ܓ

Hjärta hårt som cement...


... men väl så värmande. Träffade en kvinna häromdagen som gjorde cement-tavlor med ett hjärta i och därmed föddes idén. Men det var inte så lätt så detta är nr 2. I det första försöket flyttade allt på sig och jag flyttade tillbaka men oljan som jag smörjt in levde sitt eget liv och därmed låg oljan iställlet inne i i cementen och formen (som används till mat) fick kasseras. Men det var bara att tänka om och här är resultatet.

Nu ska jag göra fler och lägga i lite färgpigment i cementen för att skapa annan effekt... och hoppas någon blir glad för sin julklapp i år.

Så plötsligt har även jag upptäckt tjusningen med att jobba i cement... detta sten-hårda material får ju faktiskt ett ganska mjukt intryck när det väl är färdigt, eller hur?


"Framtiden kommer av sig självt - Framstegen måste vi göra själva"

✿ܓ

64 % av svenskarna kan inte ha fel :))))


Göteborg är den bästa staden att bo i tycker 64 % på 2:a plats kommer Halmstad... klart de ligger ju på Sveriges framsida båda två *fniss* Dagens foto är tagit uppifrån masthugget över stan och hamnen.

I dagens P4 ringde en go´ gubbe in och sa " godmorgon alla göteborgare och alla inflyttade, vad ska man säga... lyssna på maj......................... känn er välkommna, de´é dé som é götteborg.... att alla é liksom välkomna och dé é gött å dé é en go´stämmning, ingen snoffsihet utan dé é goa gla´a götteborgare som gillar att åka spårvagn... gå å knika nere i feskehamnen eller vara på avenyn en lörda´kväll. Välkommen... nya göteborgare, gamla göteborgare, göteborgare från utlandet, från inlandet från baklandet... här é alla väkommna, dé é gött och dé bästa med göteborg é att sta´n é blåvit"

Tyvärr har jag inget namn på denne goe gubbe, men det är bara att hålla med... och programmet ligger bara ute i 1 månad så det är ingen mening med att länka, utan det får bli så här. HA DE` GÖTT... var du än befinner dig.



"Vet du vad det bästa är med Stockholm...?
tåget till Göteborg"

✿ܓ

Inspirerad av hallowen kanske...


... för inte hade jag tänkt göra den så här från början, men så är det det där med att testa och se vad som händer om jag gör så här istället. Det där som jag har så svårt att låta bli.

Och medans jag satt där och stickade den ena maskan efter den andra med ökningar så många att jag trodde maskorna inte skulle få plats på strumpstickorna tänkte jag att det blir kanske bara pannkaka av allt. Men här är den, min nya pulsvärmare, hallowen eller inte så kommer den värma vid kalla vinterpromenader.

Sen kom nästa utmaning... att få en bra bild. Tycker nog min hand ser lite knäpp ut men det var ju ändå inte den som var det viktigaste att få i fokus, och därmed så blev det några rader och en bild idag igen.


"Att våga testa är att våga misslyckas"


✿ܓ

Adventsljus redan nu ?

Ja tyvärr var jag ju tvungen att tända ljusen, alla 4 för att visa min adventsljus-stake i cement :) men jag släckte dom snabbt igen... gillar inte att ta ut julen i förskott. Så här blev den i alla fall...

Inte trodde jag att jag skulle befatta mig med cement igen men eftersom jag tvunget ville ha en sån här var det ju bara att kavla upp ärmarna och fylla diskbänk med diverse attiraljer och så tänka och göra och göra om och be maken om hjälp osv... osv... men nu är den färdig och jag är nöjd och belåten. Nu inväntar jag bara advent på riktigt.

Ett gott råd bara om du vill göra något i cement, bry dej inte om att göra formen i kartong och tejp och välj en dag då du kan vara utomhus... det är nästan dömt att misslyckas annars :)

Vem vet... kanske jag gör mer saker i cement. Det jag gjorde i somras som du kan se om du klickar här har jag ju ännu inte visat då det inte blivit monterat än, men det kommer vad det lider :) Tills dess ha det bäst


"Själv är bäste dräng"

✿ܓ

Veckans njutning eller sticknördighet


I p4 göteborg har denna veckas njutning handlat om sticke och garn där Lisa Åhlström berättar om sitt stickintresse. Tror att alla sticknördar precis som jag skulle nicka igenkännande till hennes olika beskrivningar om hobbyn. Framförallt gillade jag hennes liknelser som denna "lite som folk har leksaksbilar i ett vitrinskåp så har jag mina garner...dom finaste överst..."

Däremot har jag aldrig hört någon kalla ett sticke är tyg... men det är ju faktiskt vad det är och har blivit, men det kommer jag inte vänja mej vid att kalla det. Nä, "sticke" är det för mej, inte "tyg"

Hon pratade också om stickorna... varför man väljer det ena eller andra och fast jag här inte har hamnat i riktigt samma nördighet ändå fick veta saker om dessa binnespetor (som farmor alltid kallade dem) som jag kommer ha stor nytta av och därför gör detta inlägg... till nytta både för mej och dej hoppas jag. Precis som jag tog hon från början vad hon hade men nu inser jag att jag kanske borde gå och köpa nya.

Lisa stickar numera allt på rundstickor, för då ramlar sticket ner i knät oavsett om du stickar fram och tillbaka eller runt runt. Sedan gäller trä, plast eller metall? Favoritstickan är trä men det ska vara den blankare sorten som fungerar på garn som kanske egentligen behövde en metallsticka för att glida bra men trät gör att det ända hålls fast även om man kanske stickar ganska löst, speciellt om man använder strumpstickor som annars lätt glider av (iaf för mig). Sedan kan man ju fråga sig om det ska vara jakaranda, rosenträ eller ebenholts, fast där går min gräns vad gäller nördighet. Valet av stickor beror på garnet, projektet och stickerskan givetvis.

Som Lisa tycker jag också att när man stickat något lite mer avancerat och drar i "sticket" och förvånas över hur vackert det blir, tänker jag inte hur vackert JAG gjort utan hur vackert DET blev och man imponeras av resultatet. Efter varje varv måste man sitta och dra lite och beundra. Men rätstickning är också facinerande... man tror att det ska ta tid om det är ett stort arbete men plötsligt har man gjort flera centimeterar. Mönsterstickning går också fort eftersom varje gång man avslutat en mönstebit har man kommit en bra bit i arbetet.

Den där känslan av fel som man kan få när man tvingat ett garn att bli nåt det inte vill känner jag igen... tänk så många oavslutade stickprojekt man haft som aldrig blev färdigt för att man använde fel garn... bättre hade varit att vänta tills man fann det rätta; garnet måste själv få bestämma vad det ska bli.

Däremot menar Lisa att alla sinnen utom möjligtvis hörseln är med när det gäller garner, fast där håller jag inte med eftersom stickorna klingande ljud verkligen en ro för detta sinne. Stickning är ren vila... precis som en del säger att de ska rensa tankarna med ett korsord eller en sudoko, att det sedan blir något snyggt av det är ju bara en fördel, men hjärnan kopplar av en stund. En hobby som kräver full koncentration. Kan man inte vila i tanken blir det ofta fel och man tröttnar. Man måste koppla bort allt annat när man stickar även när det gäller slätstickning, man måste släppa alla måsten och problem som kanske ligger och gnager som oro och stress, med stickning får man hjälp att vara ledig och lugn. Man kan inte sticka spets och tänka på nåt annat. Men vill man syssla med film- eller café-stickning så passar det bättre med rätstickning och därför kanske man bör ha lite olika projekt på gång.


"Fler skulle må bra av att sticka...
inte för att det är inne, utan för att det är avkopplande"

✿ܓ


Gör det ondare nu?


Att det gör ont när knoppar brista känner de flesta till genom ett av Karin Boyes vackra verk, men jag funderade på om det gör extra ont nu när kyla och andra motsträviga krafter gör det än svårare att blomma ut... vad tror du?


✿ܓ

Ny blogg


Man kan ju undra varför jag startar en ny blogg när av diverse skäl som jobbande och gymmande och annat som jag inte går in på här, gör att det inte skrivs så mycket numera på denna. Hantverkande och skapande har även det fått stå tillbaka under en tid om än ofrivilligt.

Däremot läser eller rättare sagt för det mesta lyssnar jag på böcker... och det har under tiden blivit så många att jag borde ha gjort en lista för att komma ihåg vilka. Samtidigt har jag haft svårt att hitta nya bra böcker och då saknat en bra sida med förslag på sådana.

Så min tanke med denna nya blogg är att råda bot på ovanstående problem. Dels en lista av böcker jag läst, dels en sida med recensioner på böcker. Med önskan om att så småningom fler bloggare ska bli skribenter i denna blogg kan även jag få förslag på intressant underhållning i skrivet format. Om det sedan kommenteras flitigt bjuds det ju än mer åsikter och tankar runt en titel eller författare.

Så... välkommen till min nya blogg "BOKHYLLAN" en blogg för alla lässugna att både ta del av och eventuellt bidra till.



"Ett hem utan böcker är en kropp utan själ"
-marcus tillius cicero-

✿ܓ
, , , , , ,

Inte min grej... men man måste ju testa

Visst vore det kul att kunna göra ett så här vackert fat... men detta har inte jag gjort utan någon för mig okänd som placerat den på en stubbe utmed vägen till mitt första trevande försök att åtstadkomma något eget i betong.

På gräsmattan och i sandlådan samlades några glada själar som
slog sina kloka huvuden ihop, några hade liiite erfarenhet och så jag som visste nada.
Efter att ha blandat och geggat ut på diverse olika "formar" är det nu bara att vänta några dagar och se om det bidde något. Och om det nu inte bidde något så är det ju inget jag kan göra... jag kan inte ens pilla på det lite då och då för att förbättra eller ändra, inte "pyssla om", inte leka med... nä inget kan jag göra och därför är inte detta min grej.


Kul är det iallafall att samlas så där ett lite gäng och det var nog den sociala biten som blev min största behållning av dagen.

Men kanske borde du inte lyssna på mina negativa ord utan testa själv, då finns det inspirerande böcker med trevliga projekt att själv börja med. För som tur är, är vi ju alla olika.

"var dig själv...
alla andra finns ju redan"

✿ܓ


samlade ihop mig själv och lite spetsar


Det blev en sommarväska... och sedan samlade jag ihop mig själv lite till och vågade mig in i bloggen. Lite svårt är det när man varit borta ett tag och även om jag längtat har det varit svårt att ta steget... inte vetat vad jag skulle starta med vid återkommandet.

Så nu fick det bli denna väska av lite gammalt broderi, spetsar och knappar. Fick frågan av min mor häromdagen om varför jag syr mina egna väskor "sliter jag ut dom eller är det bara för skoj skull" svaret är nog båda delar... men framför allt så får jag det jag vill ha. Denna och även min förra har exakt de fickor och fack jag vill ha, även om denna blev någon centimeter för liten.

Så.. här är jag igen, lite trevande för inte vet jag om någon bryr sig eller hur ofta jag kommer att skriva. Men det blir väl när andan faller på eller jag samlat mig igen :)


✿ܓ

Senaste nytt... Big Ben räddas från smog m.m

Tycker du som jag att Parthenon´s antikviteter tillhör grekland? Klicka här och gör din åsikt hörd. Med 1,000,000 underskrifter kan det kanske bli verklighet och Big Ben får åter klämta över Londons gator :)

Kanske det inte låter så viktigt med tanke på allt annat som händer i grekland just nu... men ville ändå göra dej uppmärksam på detta.


✿ܓ


Senaste nytt... Big Ben räddas från smog m.m

Tycker du som jag att Parthenon´s antikviteter tillhör grekland? Klicka här och gör din åsikt hörd. Med 1,000,000 underskrifter kan det kanske bli verklighet och Big Ben får åter klämta över Londons gator :)

Kanske det inte låter så viktigt med tanke på allt annat som händer i grekland just nu... men ville ändå göra dej uppmärksam på detta.


✿ܓ


På spaning efter vårtecken

Ser du den? Inte jag heller

Nu då... , men jag vet att den sitter på en av löven

Där... där... nu flög den iväg...
hann precis fånga den i flykten för att visa dej.

Egentligen behövdes det väl inte letas några vårtecken idag... vårvindens smekningar och solens värmande strålar tillsammans med fåglarnas kör är vårtecken som inte behöver ifrågasättas en dag som denna. Men en liten citronfjäril blev ju pricken över i, nu finns det ingen tvekan längre... Våren är här och med den vill jag önska alla en riktigt härlig Påsk, med sol, värme och glädje, kan det bli bättre?

"En fjäril gör ingen sommar
men är dock ett löfte om ljusare tider"



Gammal lampa blev som ny

I ladan på landet stod en gammal lampa... rostig och dan men med alla plastband nästan intakta även om de var solblekta. Lilla, orange svarta var plastbanden men de klippte jag strax bort för det var själva modellen jag älskade.
Tog foten med mig hem putsade upp och färgade i mörkt grönt. Sedan blev den stående... visste inte vad jag skulle göra med den. Så en dag låg en rosa tyllsjal på golvet bredvid och då såg jag det. Virade sjalen upp och ner över stativet för att testa... men nja... färgen var ju helt fel.
Så jag rotade i skåpet med allsköns bra-och-tyger och hittade en gammal tyllgardin. Japp, det blir nog bra, klippte till fyra längder, virade runt nertill på kanten och sydde fast, sedan drog jag tygbiten upp och runt den övre kanten och sydde fast där med och likadant 3 gånger till. Hämtade maken som tyckte det blev snyggt och sedan hjälptes vi åt att fixa sladd och kontakt för säkerhets skull.

Sedan kom det knepigare... att fota och visa. Inte lätt att visa denna avlånga tingest i miljö. Men här har jag gjort ett försök, fast lampan är dotterns och är alltså inte alls placerad som på bilderna. Men vad gör väl det, det var ju lampan jag ville visa.
Bra med en dotter som lämnar sina prylar lite varstans på golvet...
som rosa sjalar t.ex *fniss*

✿ܓ

Hund och Katt

Häromdagen fick vi oväntat besök, nja katten var väl väntad... denna lilla kamrat skulle dottern ju passa i 14 dagar. Men 1 timme efter att den vandrat runt och bekantat sig med sin nya miljö dyker plötsligt sonen från stockholm upp oanmäld med det stora odjuret (tror jag iaf kattstackarn tänkte) Katten försvann med ilfart... hunden dök ner i kattmaten, kramar och pussar mellan oss tvåbenta blev hastigt överstökad. Dottern tittar yrvaket (nyss hemkommen från nattjobb) ut ur sitt rum - är storebror hemma?!! Hon vet inte om hon ska skratta eller gråta och stoppar täcket över huvudet igen. Lugnet lägrade sig så småningom... katten hade lyckats kamouflera sig bakom mina parfymer intryckt mot väggen. Jag tog en promenad med Zorro och lyckades få honom på bild för en gångs skull, men inte ser han ut som en pudel inte.

Lika gamla är denna katt och hund, 8 månader, men några lekkamrater blev dom inte. Synd det för denna katt beter sig som en hund ibland... följer efter varje steg och rörelse vi tar, sätter sig vid dörren så snart någon ska gå ut och älskar att leka jage.

Egentligen var det katten jag tänkte berätta om... en helig sådan sägs det, väldigt trevlig, eller gemytlig rättare sagt... nyfiken på allt. Men klumpig... trodde inte katter kunde vara det. Vart han än tar sig fram river han ner. Den stora hallspegeln åkte i golvet härom natten. När han far fram i katt och råtta lek så åker han t.o.m kana på snedden över golvet. På morgnarna så går han framför mina fötter hela tiden så jag håller på att falla framstupa. Till och med "buffandet" är klumpigt inte det där smekande, strykande som jag är van vid.

Men jag funderade på det där med heligheten... han har en annan egenhet, spinner bara när han själv vårdar mitt ansikte på morgonen, inte när jag vårdar och kelar med honom. Kan det vara därför de anses heliga? Inte vet jag... kanske du vet

(")(") ✿ܓ (")(")

ps. här länkar jag till ett inlägg om våran egen katt som inte heller alltid följde givna kattregler ds.

blogginfo

Att lyssna till Häxkonst och Symboler


Lite skrämmande är det att läsa om Tankens kraft kanske, även om det är i romanform och "hitt på".

I Marianne Cederwalls bok "Svinhugg" utförs häxkonst på högsta nivå i modern tid och i "Den förlorade symbolen" av Dan Brown är det nästan bevisat hur stark Tanken är. Hur viktigt är det då inte att ens tankar är rätta och positiva.

Emellan dessa två böcker lyssnade jag på "Snabba cash" av Jens Lapidus och funderade lite över min egen känsla... en av bovarna sympatiserade jag med och ville han skulle klara sig, trots att han var minst lika kriminell som de övriga.

Oavsett Tankens styrka så har dessa tre böcker varit underhållande, spännande och välskrivna.
Snabba cash har ett modern snabbt ordflöde, nästan lite svårt att hänga med, men i sista tredjedelen blir handlingen lite väl utdragen för att tills sist få ett alltför abrupt slut enligt min mening. Men kul hur uppläsaren lyckas fånga allas typer av sätt att tala, från snobbstockholmska till blattesvenska bl.a. intressant att följa storstadens både undre och övre skikt.
Svinhugg däremot har varit spännande med humoristiska inslag rätt igenom och helt underbart att lyssna till såväl gotländska som norrländska. Om man sedan gillar själva innehållet är ju en annan sak... som thriller betraktad var den underhållande antingen man tror på affimering eller inte, tror dock det kan bli lite tjatigt med uppföljaren.
Den förlorade symbolen ångrar jag att jag inte läste istället eftersom illustrationer och kartor som finns i boken gick mig helt förlorat. Men många av denna bokens "fakta" om religion och filosofi är tankar jag själv haft men inte funnit ord för. Det gillade jag.
Författare kanske bör tänka sig för när de sätter tankar och griller i huvudet på folk som läser deras ord.

" Vi är resultatet av vad vi tänker "

- BUDDHA -

✿ܓ

Ståltådsskulpturer

Såg dessa underbara ståltråds-träd på väg till jobbet häromdagen. De är tillverkade av Hanne Sundin. De stod i skyltfönstret till Gnutiks affär på Övre Husargatan.
När jag höjde blicken fick jag se dessa hängande människokroppar av stål... helt underbara i sin utformning. Tyvärr hittar jag ingen hemsida eller liknande till konstnären så du får nöja dig med det jag visar här... eller besöka affären som ligger (som synes) mitt emot Göteborgs gamla barnbördshus.


Det var en av dessa skulpturer som fick symbolisera mitt tidigare inlägg om "skelett i garderoben" Inga skelett precis men eftersom jag inte hade några (inga tredimensionella iaf *hihi* ) i garderoben att fota så fick jag ta vad som bjöds. Men håll med om att dom är stilfulla.
Denna typ av trådslöjd skiljer sig markant från de gamla luffarnas mer nödvändiga och praktiska föremål. På luffarens tid handlade det ju mest om överlevnad för tillverkaren och kanske även för köparen som kunde få billiga nyttoprylar till hemmet. Trots det så tycker jag att luffarens trådslöjd är en konst i sig... nu handlar trådslöjden om en annan slags konst, inte lika praktiskt men nog så vacker ibland. Eller vad tycker du?
Uppdaterat 27 mars 2010: Konstnärinnan själv hittade hit vilket gör att jag med glädje kan lotsa dig vidare till hennes hemsida

"Konsthantverk är också en konst"

✿ܓ

Skamvrån

Ibland händer det att man råkar besöka bloggar där det hoppar lite grodor ur bloggskribentens mun (eller fingrar kanske är mer rätt). Grodor i form av små elakheter om våra medmänniskor. Små nedvärderande meningar i inläggen om människor som av olika anledning inte har det så bra.

Då blir jag både lite ledsen, sur och t.o.m förbannad. Så tänkte jag att jag skulle göra en liten skamvrå här och skriva om dessa.

Men är dom verkligen värda min och din energi och tid... nej, så denna vrå blir ganska tom, och tur är väl det, för grodor är ju vanligtvis ganska söta små djur - eller hur?


"Tyst min mun så får du socker"

Ett modershjärta blödde

Ja, det var mitt hjärta som blödde. Igår när jag kom hem vid 9-tiden på kvällen låg en likblek telning med svarta ringar runt insjunkna ögon i min säng... -vet du hur du ser ut? frågade jag.
-Vänta tills jag berättat varför, svarade han.

Och medans jag ömsom lyssnade på hans berättelse och ömsom tittade på såren på fötter och ben fick jag mej till livs vad en militär kan få genomgå för att inte längre vara en "mammas pojke". Eller som befälen kallade det, "en bit-ihop-övning"

På måndagen fick de lämna ifrån sig alla personliga föremål, samt matpåsar m.m. de fick endast behålla dom kläder de hade på sig i princip. Sedan fick de marchera... till en punkt där de skulle spana på fienden. Hela dagen, hela natten... sovande (om man nu kan kalla det sömn) under snö-täcken. Ingen mat... inget vatten mer än den snö de smälte. Tisdag kväll marcherar dom vidare... genom skog med meterhög snö och kuperad terräng. Dom blir tillfångatagna (på låtsas) dom lyckas fly... men nu utan vare sig mössor eller hjälmar, sonens mot låret torkade strumpor tog dom så det var bara att fly i plaskestrumpor. Sista gången de skulle fly hade han dessutom bara 1 1/2 känga (försök och fly med det i snön du) han hade ställt ena kängan för nära elden så den torkat för snabbt, med andra ord omöjlig att få i foten mer än halvvägs.
En gång hittade sonen på att ta sig in i en ladugård och sno vatten. Men korna råmade så högt att dom blev rädda att bonden skulle vakna och tog sig snabbt därifrån.
I 21 timmar marcherade, sprang, flydde dom, 42 timmar utan sömn och 3 dygn utan mat. Sent på onsdag kväll blev dom räddade... och fick återvända "hem" för att än en gång bli tillfångatagna, påsatta huvor för att inget se. Där får de reda på att nu var denna del av övningen avslutad, dags för nästa (befälen hade från början sagt att detta skulle pågå en hel vecka). Nu stod dom där, 1/3 hade redan gett upp, väntande på vilka otäcka förhörsmetoder som "fienden" skulle hitta på. Plötsligt rycks huvorna av.... framför dem stod bord dignande av mat och dryck. En hel del grät... några fick inte behålla maten i magen... några orkade inte äta.
Tror du dom fick sovmorgon nästa morgon, tror du det bara var att gå och lägga sig sen? Nej då, klockan är över midnatt men de måste sy på sina nyförvärvade emblem och kl 6 nästa morgon ska de stå uppställda.
Jag bara frågar.... får dom göra så här med min lille gosse ;)
Nu är detta väl en erfarenhet för livet och sonen är stolt över sina bedrifter så visst är det bra, men mitt moderhjärta blödde.
Den svåra biten tyckte sonen som är gruppbefäl vara att hålla humöret uppe, inte bara på sig själv utan framför allt dem han ansvarade för, men han fick hela sin grupp i mål (den enda gruppen där ingen gav upp och fick avbryta) Sedan fick han uppleva hallusinationer också... men det var väl inte så konstigt.
Så, när min son har planer på att åka till afghanistan, ska jag vara stolt då? En del tycker det... men här tar mitt moderhjärta över, -Nej... snälla, låt någon annan göra det jobbet (trots att jag vet att kanske att annat modershjärta blöder). Samtidigt så finns det också ett stolt modershjärta... han vill hjälpa människor som behöver hjälp. Men förlåt mej för att jag är glad att han bestämt sig för att inte åka... i alla fall inte denna gång.


"För han är min soldat.... någonstans i Sverige"


✿ܓ
blogginfo

Gerberas gör mej lycklig...

solsken gör mej lycklig, vänner gör mej lycklig, omtanke gör mej lycklig.
Så inte blir jag mindre lycklig av att få denna solfyllda gerbera-award från 3 av mina vänner. Den ena vän i verkligheteten de två andra vänner i cyberrvärlden.
Däremot finns det andra saker som inte gör mej så lycklig... ofta undviker jag att skriva om dem men i detta fall berör det dej. Min tid och ork är minimal... den ska räcka till så mycket, framförallt ska den räcka till vardagens alla måsten (jag pratar här inte om egna måsten som jag kan välja bort, jag pratar om måsten och krav som ställs av andra i verkliga livet). Så jag inser att jag kan inte skriva allt jag vill... inte kommentera allt jag vill... inte svara på alla kommentarer... inte besöka alla jag vill i bloggvärlen...
Jag bryr mej inte om att gå in närmare på varför... det är bara så... och jag kanske bara borde "gilla läget" men det gör jag inte, och varför i h-e skulle jag göra det föresten. Det vore ju att ge upp, som t.ex när jag ibland tänker "lika bra att lägga ner bloggandet" så vet jag att plötsligt finns det lite ork och tid och då vill jag kunna passa på.
Så jag hänger envist kvar... ber om ursäkt för att kommentarer och svar på kommentarer inte blir lika vanliga från mej längre... inläggen sporadiska och kanske inte lika intressanta längre men det är min verklighet i verkliga livet liksom i cyberlivet.
Oj... gick solen i moln? Ja lite kanske... då är det tur det finns vänner som Gerda-Thyra, Ewa och Elsa som just idag fyller bloggen med solsken, vänskap, omtanke och gerberas. Och det är ingen fara, jag är lycklig... bara så fruktansvärt trött ibland. Men inte tröttare än att jag orkar ge en jättestror cyberkram till dem båda med ett efterföljande -Tack min vän.
Sedan måste jag ju också ge den vidare... det gör jag helt enkelt till alla mina bloggvänner
"ingen nämnd - ingen glömd"

blogginfo

Skelett i garderoben


Tittade tidigare idag på Molinska Skrönor: Ett Busslass Kärlek. Kunde inte låta bli att fundera på hur mycket smärta och sorg som kunde undvikits om vi vågade kommunicera mycket mer med varann och vara ärliga istället för att gömma skelett i garderoben. Vi döljer så många hemligheter för varann för vi tror att skadan blir större om vi berättar. Eller försöker vi bara skydda oss själva? Ja det får var och en skelettgömmare svara på.
Men sorgen och smärtan finns där nog ändå... för jag tror vi känner på oss när saker inte är ärliga, när något döljs och då blir smärtan och sorgen utdragen istället. I många fall kanske det t.o.m leder till livslång ovänskap. Speciellt om skeletten en dag bara råkar ramla ut och falla rakt på den andre personen som råkar gå förbi garderoben, jäsiken vad ont det då gör och så ledsen man blir. En kär person hade ju bestulit någon på sanningen. Det kunde ha undvikits.... med ärlig kommunikation. Visst gör även det ont men det är sår som läker mycket snabbare.
Som tur var så slutade denna film lyckligt, kanske just för att det bara var en skröna. Sedan handlade filmen också om att "ta någon för given" men det är en fråga som jag tar upp en annan gång när stunden passar sej.
En annan stund som kanske passar sig ska jag också berätta vad bilden föreställer... ha tålamod.


"Trots att ingen kan gå tillbaka och börja om från början,
kan vem som helst skapa ett helt nytt slut"

- CARL BARD -

Minimalism och Snabba cash

Kanske är det inte helt rätt att använda ordet minimalism här... men minimalt är det. En liten, liten minitossa till mars månads blivande amigurumi-docka. Så smått har jag aldrig virkat förut men kul, jag ser ju resulatet nästan med en gång ;)

Nu skarvade jag dock lite... resultatet fick vänta på sej då jag stickade raggsockor till mina keramiktomtar för några år sedan, för det blev åtskilliga försök och upprepningar (i dubbel bemärkelse) innan jag fick till det som jag ville.
Sedan har jag gjort mej en liten mask-markör... (det där med pärlor som du ser på första bilden) allt för att hålla reda på maskorna utan att behöva räkna så mycket. Lyssnar ju gärna på en bok under tiden som jag virkar... just nu är det "snabba cash" som gäller, och där går det snabbt i ordflödet. Gäller att hänga med och inte tappa bort sej bland maskorna.
Oj, höll på att tappa bort mej här också... Det var på Sticka - Sveriges Stickförening som jag hittade en gör-det-själv maskmarkör.

Nä, tillbaks till minimalism och Snabba cash...
nu måste jag ju stoppa i en fot i tossan.

Synvillor

Allt är inte vad det ser ut att vara... En stjärnhimmel eller snöflingor i snön. Inte heller är allt bara jobb, jobb och jobb utan en skön promenad i ett snörikt Göteborg förra helgen hanns oxå med. Solsken eller snöfall, ja denna dag bjöd på bägge delarna samtidigt. Och idag finns det lite tid över att blogga om mina synvillor.

En snötäcke på buskarna eller en jättesöt "liten" valp ? Du kan välja själv... jag vet vad jag tycker. Hunden fanns att beskåda i seminarieparken.

En pelikan... trodde jag då jag tog fotot, fast jag stod givetvis på längre avstånd, blev dock förvånad då jag inte kunde se den då igen då jag åter tog mej en titt, eller var det kanske en ful ankunge...

som förvandlades till en vacker svan på några sekunder ? Ja så såg det ut i slottskogens ankdamm.
Hur som helst så hoppas jag det inte är en synvilla att vårt liv och våra bloggar snart skall fyllas av lite mer färg än den gråskala vi fått leva med under några månader. Dessa vackra färger lystrar till namnet "från klar himmel" tyvärr är den blåa dold av snön.
En synvilla jag levt med i 2 dagar har dock varit att det regnat, inte lite heller... både ljud och bild på balkongen har fått mej att tro så, men det har varit tööööööööö-regn... äntligen.
Vill du ser fler bilder från promenaden får du klicka här.

Det bästa med vintern är att det kommer en vår... strax efter