Naturens födslovåndor

Är det vår eller är det vår?
Ett ensamt träd där plötsligt stod i nästan full blom på min vandring genom konstepidimin. Men fortfarande fanns det knoppar som väntade på att förlösas. Klart jag inte kunde låta bli att både plåta och leka med bilderna när jag kom hem. Klicka gärna i bilden gör att se den på närmare håll. Det kan vara värt det, man riktigt känner hur vårsolen leker barnmorska.

Visst gör det ont när knoppar brista och visst måste det få ta sin tid... men det är så skönt att veta att även om våren låter vänta på sig lite så kommer den brista ut till slut, i full grönska.

Och nu är värmen på väg med stora steg.... så innan det är försent vill jag påminna mej själv och även dej om denna underbara dikt

"Ja visst gör det ont, Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen
.

-Karin Boye-


blogginfo , , , , ,

Vardagslyx och trä


Förra veckan var tisdagstemat ”vardagslyx ”, och lite sur var jag över att inte hinna med att publicera denna bild. Så glad blev jag givetvis att finna att detta foto även passar på denna veckas tema ”trä”. Det är vardagslyx att kunna varje dag kunna gena över Konstepidemin på väg till jobbet och insupa diverse små konstverk som placerats där ute i det fria.

Detta foto på en av ”änglapappan” Sverkers änglar utskuren ur en hel träbit hängde så vackert på väggen en dag när jag gick förbi. Dessa änglar föds ur en träbit... de finns där och sover sin törnrosasömn tills de väcks till liv av denne konstnärs magiska fingrar. Jag har haft glädjen att under årens lopp kika in i hans verkstad och se dessa änglar i smått och stort på konstepidemins dag, som jag rekommenderar dig att besöka om du har möjlighet, klicka här om du vill veta mer.

Nedanför Ängeln kan du se två av de hästar han numera hittar i sina träbitar. Klicka gärna på bilden för att se bättre.

Arv och Miljö

När jag läser min 17-åriga dotters skolarbete kan jag inte annat än känna stolthet över att vi (hennes föräldrar) låtit henne växa upp med ett arv och i en miljö som kanske format henne till att skriva nedanstående essä. Vad det än är som format henne så är jag stolt över att få presentera min dotter för dig genom att här visa hennes ord och tankar.

Vår personlighet förändras hela tiden. Den du är idag kommer du inte vara om tio år och den du var för tio år sedan är du inte längre. Vissa saker med vår personlighet förändras aldrig. En person som alltid har haft ett hett temperament kanske alltid har det men lär sig att hantera det på ett bättre sätt. Samhället kräver av denne att kunna kontrollera sig och denne måste anpassa sig till miljön. Om personen inte klarar av detta blir den inte accepterad.

I Marie Branners reportage (Göteborgs-Posten 5/12/2006) säger Martin Ingvar, professor i neurofysiologi vid Karolinska institutet att ”allt är ett samband mellan arv och miljö”. Vårt arv är vad vi har från början och miljön påverkar vad vi gör och vad vi kan göra med det vi har. Martin Ingvar pratar också om puberteten och hur ungdomar börjar bete sig när de kommer till detta stadium, Jag tror inte att man kan säga att alla ungdomar beter sig på ett speciellt sätt för alla handskas med problem på olika sätt. Vissa tonåringar kanske slutar att prata lika mycket med sina föräldrar och vissa fortsätter som vanligt.

Många tror att det är uppväxten som formar vår personlighet och detta stämmer nog till viss mån med tanke på att det är nu vi lär oss vad som är rätt och fel. Men en människa som har haft en dålig uppväxt kan fortfarande växa upp och bli en bra människa och det motsatta, en person som har haft en underbar uppväxt kan växa upp och bli en mördare eller en våldtäktsman.

Om man ser till texten ”KICKAN” (Lars Ardelius, Nya Drömboken, Stockholm: Norstedts), märker man snabbt av att Kickan i texten av någon anledning inte är lycklig. Beror detta på hennes förfäders gener eller på att hon inte känner sig bekväm i den omgivning hon lever i? Hennes föräldrar är tandläkare och tandläkaryrket har flest självmordsfall av alla yrken. Kan det vara så att hon har tagit upp hennes föräldrars vilja att ta livet av sig? Kickans föräldrar dricker också väldigt mycket och Kickan kanske bara efterliknar dem. Hade en annan person som hade haft ett exakt likadant liv betett sig på samma sätt?

Vår omgivning formar oss, men människor påverkas på olika sätt av den. Detta är för att vi är olika från början. Antingen har Gud skapat oss så att vi är annorlunda eller så är det något som händer när vi ligger i magen. För enäggstvillingar kan vara väldigt olika förutom till utseendet. Vårt anlag skapar till största del vårt utseende men nu för tiden kan vi även förändra det genom att använda smink, sola eller till och med operera oss.

En människa som har blivit adopterad till Sverige av svenska föräldrar och själv inte känner någon koppling till hemlandet känner sig ofta ändå inte som en svensk. Om vi antar att personen i fråga har ett utländskt utseende kan vi då föreställa oss att samhället och människorna i hans/hennes omgivning har sett honom/henne som en invandrare. Detta påverkar självklart och personen kommer antagligen att börja se på sig själv som en invandrare. Samhället påverkar oss hela tiden, vi är inte oberoende och allt, från våra kläder till sättet vi rör oss, har blivit format av samhället och miljön. Det är inte våra gener som säger till oss vad vi ska ha på oss. Jag kanske inte föds med en vacker sångröst men om jag verkligen vill och tränar kan jag ändå sjunga fint.

Jag tror att Gud skapar oss på olika sätt men att samhället också formar oss under hela vår uppväxt. Men vi reagerar på olika sätt på samhället och dess krav och fortsätter därför att förändras. Vissa kan anpassa sig och vissa kan inte. Vårt arv som vi får från våra föräldrar är ju inte bara genetiskt utan också vad de har lärt sig av sina föräldrar och vi ger detta till våra barn. Vi behöver inte uppfostra våra barn så som våra föräldrar har uppfostrat oss utan vi kan också göra det motsatta för att vi tycker att våra föräldrar gjorde fel. Det är viktigt att vi försöker att skapa ett så bra samhälle som möjligt och försöker att vara så bra människor som möjligt för vi påverkar varandra hela tiden. Det räcker att vi sitter på samma buss eller spårvagn så har vi påverkat varandra på ett eller annat sätt. Vi kommer nog aldrig att kunna komma överens om hur en människas personlighet skapas men det viktigaste är att vi lär oss att alla är olika och att vi måste respektera varandra.
Hoppas att du gillade dagen inlägg. Även om hon inte längre funderar på en karriär som författare tror jag hon kan komma långt inom något humanitärt. Bilden är ett hjärta jag skrivit om tidigare om hur dottern hanterade sin ilska. Du kan läsa om det här
ps. Jag glömde tidigare skriva att hennes Grekiska namn Φερενίκι faktiskt betyder "Hon som kommer med Seger" jag börjar nästan tro att även ens namn kan påverka en hur man blir som person ds.


Vänskap över alla gränser

Filifjonkan visade en så gullig video häromdagen, och då var jag tvungen att berätta om denna som jag visar ovan.

Då jag insåg att det kanske fler som inte sett denna underbara vänskap bestämde jag mej för att lägga in den här. Vill du se hela historien om Lejonet Christian får du klicka här.
Håll tillgodo och försök inte låtsas som att du inte blir berörd.... jag ser allt din tår i ögonvrån :)

blogginfo