När jag går förbi Göteborgs gamla polishus i slottskogen är jag glad att inga tjänstgörande poliser finns där. Då hade jag kanske blivit omhändertagen som tokig tant som går runt och skrattar för sig själv. Vad vanliga slottskogsflanerare tänker vet jag inte men ibland har jag svårt att hålla masken.
För något år sedan återupptäckte jag av en händelse och med glädje ett program i P1 som jag lyssnade till som ung. Nu har det blivit en del av mina promenader i slottskogen där jag går runt med ett fånigt flin och ibland inte kan avhålla mej från att låta leendet få ljudligare former.
"På Minuten" avhandlar under en halvtimme diverse fabricerade rubriker som deltagarna under 1 minut ska göra en story av. De får inte staka, upprepa eller komma av sig. De får inte heller stjäla ämnet från föregående talare m.m.
Och de är skickliga, den ena tokiga historien efter den andra och deras underbara dissande eller uppmuntrande av varandras berättelser eller felsteg från reglerna roar iallafall mig. Det är inte alltid samma tävlande men några av mina favoriter är Kajsa Ingemarsson, Pia Johansson, Hans Rosenfeldt, m.fl. Gårdagens program var ett sådant där jag plötsligt skrattade högt och ger dig därför här en länk om du också vill lyssna.
I mitt eget minnenas arkiv vad gäller radio finns också program som "Radioteatern ger" och en liten "veckans pausfågel" där man bara lyssnade till fågelkvitter vinter som vår.
Tänk att det funnits en tid då världen snurrade liiiite långsammare och allt inte var i rörelse hela tiden. Ändå sitter jag här och önskar att jag hade mer tid, fler händer, och några hjärnceller fler så jag hann med allt jag ville göra. Fast det jag inte hinner med i detta liv kanske jag hinner med i nästa... och... nästa... och... så varför stressa.
En sån där liten pausfågel är nog precis vad vi alla behöver då och då.
På Minuten är min veckas pausfågel.