Lite gott från söderns höjder

Förra sommaren var vi på den lilla ön Scinoussa ganska långt söderut. På en av restaurangerna bjöd servitrisen oss stolt på en efterätt hon lärts tillaga av sin farmor. Detta för att farmodern kom från samma by långt upp i bergen i greklands inland som min man.

Häromdagen köpte jag flera spänner med Grekisk Youghurt som jag frös och när min man såg dom och de frysta hallonen bad han mej tillaga detsamma.
Detta är så gott att jag inte kan behålla det för mej själv. Så här kommer ett förenklat tillvägagångsätt:
Frys Grekisk Youghurt (den lite fetare varianten)
Koka en sockerlag, ca 1 dl socker och 1 dl vatten tills den vid test är lite krämig.
Lägg i bär av valfri sort, gärna blandade och låt koka ca 5 min till.
Servera detta till den frysta youghurten. Enklare kan det nästan inte bli.
Jo, det kan det, strö istället valnötter över den frysta youghurten och ringla flytande honung över. Låt dej väl smaka.
Och vill du lyxa till det riktigt ordentligt så gör du både med bärsockerlag, valnötter och honung. Mums...



"Havet och floderna föraktar inte små tillflöden
därav deras storhet"
Andra bloggar om: , , , , , ,

"Ensam är stark" sägs det

Men jag vill nog inte riktigt hålla med om det... även om man då och då behöver vila sej i sin ensamhet så är det ändå i samarbete med andra man är som starkast.
Det finns ju också olika sorters ensamhet; en icke självvald ensamhet mitt ibland massa andra människor måste vara fruktansvärt... men det finns också den där ensamheten då man njuter för att man själv valt den just för tillfället och så snart man vill är man inte ensam längre.
Tanken flyger nu hastigt till då jag som barn njöt i min ensamhet på rummet och lyssnade till alla andras ljud runt om i huset. Eller när jag vandrade runt på okända platser med en massa folk omkring mej och njöt av att ändå vara ensam med mina tankar och min nyfikenhet på omgivningen.
Att finna en bild till dagens tisdagstema är både svårt och lätt, skulle ju kunna välja vad som helst i ensamhet, en ensam frukt en ensam sko, en ensam människa men att verkligen fota riktig ensamhet är inte gjort i en handvändning. Så jag valde en sommarbild av dottern där hon ser ganska ensam ut... hon tillhör dessutom en av dem som verkligen behöver och njuter då och då av att vara ensam.
~~~ Att längta är att hålla sin ande på resa ~~~

Andra bloggar om: , , , , ,

Sån é jag...



inunder mitt tak, vad gäller inlägg och kommentarer.
Jag vet inte om du tittar tillbaka då och då för att se om jag svarat på din kommentar. Det hoppas jag iofs att du gör för jag försöker svara på alla... men... ibland är jag sen och det beror lite på den trötthet som överväldigar mej mellan varven vilket jag skriver om här.
Så vad jag vill säga med detta inlägg är att om du tittar in då och då för att se en svarskommentar så misströsta inte. Ibland svarar jag ganska fort, ibland dröjer det längre, men... i samband med att jag skriver något nytt så brukar jag också försöka svara (så passa på att titta efter när du ser ett nytt inlägg). Jag är jätteglad för alla gulliga kommentarer och jag vill absolut inte missa att svara på din eller någon annans.
Här kommer ytterligare ett men... i samband med att jag är så trött så fungerar inte heller minnet som det ska... vilket innebär att jag ibland glömmer. Så ser du inte någon svarskommentar så är det antagligen på grund av det, inte att jag inte ville. Då får du ett svar en annan gång istället. Bäst fungerar det trots allt när jag svarar direkt (för så nyfiken är jag att jag nästan varje dag tittar efter för att se om du varit inne och tyckt till), men som sagt... ibland finns inte orken där.
Så är du osäker, och tycker det är jobbigt att vänta på svar som inte kommer så passa på och titta efter när jag skrivit ett nytt inlägg. Dina kommentarer betyder mycket för att hålla bloggandet vid liv.
~~~Att beundra sin egen gloria får man bara ont i nacken av~~~

Andra bloggar om: , , , ,

Idag tänkte jag bjuda dej på Fika


i slottskogen, vid detta lilla kaffebord


Attans också...
glömde ta med kaffekorgen, men du kanske ändå hänger med en runda till djuren.





hoppas du tyckte det var trevligt trots det gråmulna vädret...

Så var vi nästan hemma igen...

och här passar jag på att visa vägen till mina nya adresser... hit till "krypinet" kommer du i förtsättningen på blogg.marlenes.nu till "galleriet" är det lika enkelt galleri.marlenes.nu och till "ateljén" gäller atelje.marlenes.nu (glöm inte vägnumret... http:// först)

Hoppas du hälsar på igen... och du, glöm inte lämna adressen hem till dej.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Nu blir det såpa-reklam... på tisdagstemat

Tisdagens tema Yta fick mej att tänka på hur härlig yta det blir om man använder Såpa och en "scotts brite" på diskbänken och i diskhon och även på andra rostfria material och kranarna i badrum/dusch. Det fungerar lika bra på kaklet och även badkaret.

Såpan har en egenskap att lägga sej som en skyddande yta och gör att upplevelsen av alldeleles nytt infinner sig då vatten spolas på det och alldeles blankt och fint blir det, dessutom håller det ny smuts lite på avstånd också.


Egentligen inser jag nu när jag skriver att Såpa är nästan det enda rengöringsmedel jag använder på mina ytor. För dess bra egenskaper fungerar ju även på alla golvytor.

Att det sedan luktar så gott gör den ju inte mindre värd.
Som ugnsrengöring och även på spisen är den suverän, jag sprider ut lite såpa på ytorna och sätter på alla plattor och ugnen och låter det bli varmt, sedan är det nästan bara att torka av.

Nu ljuger jag..... lite... för förra julen hittade jag ett ännu bättre medel på en marknad, men dess viktigaste beståndsdel var såpa, fast den var ännu bättre vad gällde rengöring, du behövde inte ens skrubba. Och det fanns inga farliga kemikalier i den men tyvärr är den slut och jag har inte burken kvar att visa upp.

Hursomhelst... Så varför inte skydda miljön och passa på att ge detta råd samtidigt som jag bidrar till temat för dagen - YTA

ps. klickar du här får du se en helt annan form av Yta... patinerad och minst av allt rengjord och glänsande, men inte destu mindre en vacker sådan ds.


"Optimisten har lika ofta fel
som pessimisten!
Men han har mycket roligare! "

Nu blir det reklam.

Som jag berättade i förra inlägget avslutade familjen julen med att använda vår gemensamma julklapp till restaurang- och biografbesök.


Vi började med gaustronomiska upplevelsen av en buffé på Warehouse i Nordstán, där serverades pizzaslicer i allsköns olika smaker, sedan var det bara att välja mellan 4 olika soppor och än mer sallader i form av ris, potatis och pasta.
Till dessa fanns det givetvis såser i mängd och grönsaker. Och inte att förglömma... härliga ribs, nygrillade på plats i jättegod marinad. Några av oss valde från menyn istället och de "fingerlicking good" revbenspjällen kunde väljas i halv eller helportion. En halva räcker gott om man inte är infödd amerikan eller av något annat skäl vill förse sig med överflöd.


Den synliga upplevelsen var absolut inte fel den heller... allt stort som sig bör i amerikansk anda. Kultsignerade skyltar, reklam och tidningar prydde väggarna högt och lågt. Väl värt ett besök och jag kan nästan lova att du blir mätt.


Nu till biografbesöket; jag personligen har under de senaste åren saknat de gamla hederliga stora biograferna och därför fick filmvalet styras lite av det.
Så Hemlighetens bok med Nicolas Cage var den film vi såg på
Bergakungens sal och vill du sitta i en av de stora salongerna med sveriges största filmduk så är det salong 1 eller 2 som gäller. Det var ett val vi alla tyckte var okey, och denna var klart bättre än 1:an även om det mesta var förutsägbart.

Jag tänker inte berätta mer om själva filmen utan däremot att jag insåg eller iaf tror att filmer idag inte är gjorda för stora filmdukar. Snabba klipp och närbilder
kan bli för mycket... för även om jag gillar Nicolas Cage så har jag inget intresse av att nästan sitta inne i hans näsborre eller sitta på öronsnibben och titta i hans öra (åh herregud vilka associationer jag plötsligt fick, men dom tänker jag inte berätta) och de snabba, närgågna bilderna när bilar kör in i varandra blir nästan omöjliga att se vad som egentligen händer, ändå satt vi ganska bra till på andra sektionen.

Däremot filmer med vacker natur och äventyr som Sagan om ringen eller Narnia passar för en jättefilmduk.




" Framtiden kommer av sig själv, men framstegen måste vi göra själva"

Igår var det familjens dag




En julklapp till familjen utnyttjades igår. En heldag med resturangbesök och bio. Det är sååå mysigt att göra något tillsammans med sina vuxna och nästan vuxna barn.

Tyvärr kunde inte den införlovade dottern vara med för hon var i Huvudstaden och försökte kom
ma med i "so you think you can dance". Det lyckades inte så bra denna gången för henne (det var improviserad jazz som gällde och kanske inte hennes favoritdans), men jag är ändå stolt över henne precis som min son är.

Därför visar jag denna lilla filmsnutt där hon dansar lite grann i en eget korreograferad uppvisning tillsammans med sina dansare. Egentligen får jag inte lägga ut den för min dotter eftersom hon oxå är med, så du får inte skvallra.
Men eftersom blivande svärdottern inte har något emot det så gör jag det ändå. Och visst är hon duktig och idag har hon nyss fyllda 19 redan flera jobb som danslärare.

Önskar att jag även fick visa mer där min dotter dansar men hon hotar med stämning om jag gör det så... du får hålla till godo med detta.

När jag ändå är i fatrten så kan jag berätta att min son och denna unga danslärarinna förlovade sig på min födelsedag förra året.


Ännu har vi våra barn hemma och har därmed fått den storasyster tösen alltid önskat sej, och visst är det lite trångbott men jag är ändå lycklig att sonen väljer att bo här med sin flickvän även om de båda har arbete.


Idag är även mellansonen snart vuxen... stack iväg tidigt i morse till pliktverket för mönstring, och om två veckor fyller han myndig.Nu har jag skrivit en massa annat än om vår dag igår, så om du vill veta mer om det så får du titta in en stund inorgon igen.
"Kvällen är en god avslutning på dagen"

Till Erika och dej som kommenterade i förra inlägget

Skriver svarskommentar som ett inlägg, eftersom det ger ytterligare förklaring till inlägget nedan.

Tack för dina vackra ord. När jag fotar så klickar jag på som rena papparazzin… och sen väljer jag ut det bästa i datorn; det är ju så jag lyckats få vissa bilder som jag inte ens såg vad jag tog på, som nyår och lisebergsgranen.

Denna gång testade jag bara att ta utan och med blixt och dessa två blev tydligen från samma vinkel, men så olika. Att de står på diskbänken är det som gör att det inte finns någon annan färg i bakgrunden. Väljer ibland att fota där då jag tycker det blir en härlig spegling under, av föremålet.
Fotona är redigerade i Paints
hop (tycker bättre om det än Photoshop, fast jag alternerar mellan dom två programmen) men bara själva bakgrunden för att ta bort alla repor som annars syns i diskbänken.

Nu kommer jag kanske inte använda någon av bilderna för foten är egentligen för liten. Det blev liksom bara det lilla kvar att göra fot på eftersom den från början bara skulle ha snuttebuttrar under till eftersom den skulle hänga. Nu är jag redan inne på en ny form av blomma, men denna gång har jag planerat in foten...

Sno ihop skrev jag inom parentes för att dels så snor man ju den tunna tråden runt den tjocka varv efter varv. I övrigt är det nog lite olika vad gäller att sno ihop. Ibland blir det verkligen så, ibland som med fatet var det inte så… och tog du dej en titt i mitt skåp skulle de se massor som är snott ihop till ett enda snutter *fniss*.

Och nej, detta är en ganka ny hantverksform för mej. Men jag började stort med hjälp av Gerda-Thyra med det fågelbord du ser på bilden, en gång i sommras. Sen fick jag väl inte riktigt till det förrän efter kulturnatta, då jag satt jämte och studerade den tjej som G-T gick på kurs hos. Men nu går det bra, bara fantasin inte flödar ut alltför mycket…det händer det med.
Försökte du föreställa dej mitt skåp med snutter och halvfärdiga projekt så kan du ju bara tänka hur det ser ut i min fantasidel av hjärnan. Den flödar över åt alla håll och jag har svårt att samla upp det, ett par hinkar på varsin sida om axlarna kanske skulle hjälpa eller...
Erika skrev: Båda två är precis lika fina. Så jag tycker du ska lägga upp båda. Dom är riktigt fina ska jag be att få tala om. Den till höger ser ut som den vore ändrad till gråskala i PhotoShop. Men det skrev du, är kameran med och utan blixt som gjorde dom lite olika.

Fatet under är lika fint gjort. Ãr det inte ett riktigt pillegöra? Tänk så mycket fint det går att göra om bara fantasin får flöda. Det är jag övertygad om att den gör hos dig!

När du skriver..."sno ihop en ljuslykta"...förmodar det ör så du gör *S* Det är nog något du gjort länge...annars snor man nog inte bara ihop så där rakt upp och ner. *S* Men oavsett så är det väldigt tjusigt!

"När man tänker nånting vänligt är det bra att tänka det högt."
Tack till dej som tänkte högt

Andra bloggar om: , , ,

Är det vårkänslorna som kommit.. ?


Igår när jag avslutat lite beställningsjobb i trådslöjd och satt och småtittade på tv låg ju materialet framme. Då kunde jag ju lika gärna "sno" ihop en ljuslykta medans jag ändå var i farten. Halvvägs börjar jag vända och vrida lite på det hela så sitter jag där plötsligt med en tulpan. Sedan gav det sig själv, att den skulle stå på en fot istället för att hänga och de andra små detaljerna som kom till under skapandet.

Sedan skulle det ju fotas i vanlig ordning och det är ju ett kapitel för sej själv. För någon fotograf är jag inte... men det är tur man har digitalkamera så man bara klickar på och så plocka ut det man blir nöjd med.Nedan är ett avfotona som är nästan så lik den ovan att man kunde tro att jag bara redigerat den ena till gråskala, men tittar du på lågan så ser du att det inte är fallet. Den ljusare bilden är tagen med blixt vilket inte alls ger den samma värme men metallen är nog mer lik verkligheten.


Och när vårkänslorna ändå hade infunnit sej så var det väl lika bra att avsluta arbetet med trådfatet jag börjat med tidigare med de vackra blommorna på. Det har legat ett tag för jag ville testa att inte veva så mycket med den tunna tråden utan försöka få ihop det ändå uppe i överkanten. Så här blev resultatet... inte lika avkopplande som att sitta och veva, utan lite mer pust, stånk och stön men jag blev iaf nöjd med resultatet.



~ Dammtussar kan vara bevis på att någon gjort något roligare ~


Andra bloggar om: , , , , , ,

Som ett litet frimärke

Denna lilla söta frimärkesbild blev jag väldans glad över att få. När man tilldelas en sådan här utmärkelse med de glada orden " You make my day" så förstår man att någon iaf har glädje av min blogg...

Ibland när man bloggar så kommer ju ändå tankarna... vem bryr sej om vad jag skriver eller visar i form av bilder eller foton. Många gånger så kommer det en kommentar eller 2 som bekräftelse och så fortsätter man. I och för sig kan man ju skriva bara för sig själv... och låta det vara en dagbok "som blog egentligen var menat från början", men då finns ju inget syfte med att ha det på nätet. Så visst blir jag glad varje gång jag ser att någon njutit, blivit glad eller bara berörd på något sätt av mina inlägg.

Nu kan man ju inte ta emot en sån här utmärkelse utan att dela med sej... och då är det en person som en dag "gjorde min dag" speciell; Malin - skelleftebruden då hon ändrade sin blogg till en gladare sådan och så ofta skriver att hon blir glad av att hälsa på hos mej.

Ok, det var en av alla dem jag vill ge en utmärkelse till, och egentligen vill jag ge en till alla er som kommer hit och skriver gulliga kommentarer till mina inlägg... det betyder jättemycket att få respons. Givetvis finns det bloggar som jag skulle kunna ge utmärkelsen till, men gladast blir jag nog ändå när någon stannar till och byter några ord med mej .

Att välja någon av er gör och kan jag inte, utan så här får det bli... jag ger denna utmärkelse till dej som glatt mej med dina ord här hos mej sedan mars 2007, om det sedan blir 10 eller 20 st (som det var menat) eller inte tar jag inget ansvar för *blink*.

De som med detta bildbevis gläds av att byta några ord med mej är Nina på Johangården och Zanna - en Ängel på ett moln. Jag tackar, tar emot och ger med glädje tillbaka.

Erika är också en av dem som gläds åt mina ord här och där. Och jag hoppas fler vågar ta emot utmärkelsen.


Njut av livet... det går inte i repris ~

3... är dagens tema.


Mitt bidrag... en liten mini-instalation bestående av en 3-fot som jag målat och försökt ge ett patinerat utryck... i den en drejad kruka (en av mina första drejade föremål) med 3 kulor med olika glasyrprover. Rosen som ligger på fatet är tillverkad i lera och sedan målad på samma sätt som trefoten, den tycker jag också passar till dagens tema då Ros på grekiska heter 3-tio-blad (triandafila)

Det är inte varje vecka jag lyckas bidra med något till tisdagstemat... och inte heller varje gång jag har foto till 2, men denna gång kan du titta in här och se ytterligare ett bidrag... som egentligen är mina barns.


~Fantasin är en gåva - Låt den blomma~

Bland ståndare och pistiller



Igår var julen så till ända... men min Julros blommade som vackrast.



Denna ganska enkla lilla ros (i jämförelse med andra rosor) med dess underbaraste vita, nästan transparanta färg, med en egen liten blomma som ståndare, har förmågan att blomma när det är som mörkast i kallast i vårt land.

"En ros... är en ros... är en ros..."



Sopa bort tråkigheterna med en blomsterkvast
Andra bloggar om: , , ,

På promenad med Esmeralda... och Vernisage

"Att hitta sin inre orkester"





Många var de som följde Esmeralda Valencia Lindström i Göteborg på hennes promenad idag. Så heroisk var inte jag men lyckades i alla fall närvara både vid start och slut på denna runda i kvarteren.
Under den påhittiga rubriken "att hitta sin inre orkester" i dagens Gp berättar hon om varför vi idag föräras med en paradorkester utanför såväl fönster som affärer att njuta av.

"Det finns något heroiskt i att göra det här repetitiva; tömma soporna, posta ett brev, handla mat - igen och igen - och tro att det finns en utveckling i det...tro att det leder framåt", säger Esmeralda till GP:s reporter Jan-Åke Noresson. Esmeralda förklarar att hon ofta när hon väl lyckats frammana sin inre dådkraft och fått något vardagligt uträttat så känner hon som om hon backas upp av en hel blåsorkester. Enligt henne själv så är hon inte religiös eller så, men kan sakna det där tecknet som visar att man är på rätt väg: en stjärna som lyser klarare, ett hav som delar sig...

Med hjälp Mölndals Paradorkester som idag följde henne på hennes ärenderunda manifisteras alltså dessa heroiska vardagssysslor.

Min egen åsikt om detta är nog att det finns betydligt mer heroiska ting här i världen än att posta brev och slänga sopor som borde manifisteras med parader... (jag satt precis och tittade på "Mitt afrika" när orkesterns toner nådde mitt öra) eller som Peter i Enrum utrycker det " Det är väl i brist på denna bekräftelse som hon bokstavligen materialiserar den där paradorkestern idag".


"Att hitta sitt inre rum"...


är den rubrik jag väljer till bergrummets vernisage som också öppnade idag några steg ifrån ovannämnda paradnummer. "Varför mitt fönster" är den egenliga titeln till denna utställning av Erica Andesson, Christoffer Berg. Lisa Gideonsson m.fl ifrån Domens konstskola.

Symboliskt nog ledsagade mej Berit Sanker (eller om vi ledsagade varandra) in genom en mörk passage i bergrummet... rundade hörn där man inget såg för att plötsligt finna ett uppvärmt och ljust rum mitt i mörkret. Kul upplevelse då tidigare utställningar mest har fått beskådas ifrån utsidan av bergrummet. Och här fann vi så en ilustration som förde tankarna till att finna sitt inre rum. Kanske viktigare än att leta meningen med vardagens trivialiteter.

Bilden är ett collage av rummet och 2 av konstnärerna och så givevis Berit Sanker som studerar gästboken.


Ytlig jakt är själens bristsjukdom

En liten ankelväska blev det... stickad i intarsiateknik


... när jag fick sytt ihop den där stickade biten i förra inlägget som inte såg mycket ut för världen. Men den blev fin tycker jag...

För inte behöver man mycket mer än ett betalkort och kanske en liiiiten mobil när man går ut, så varför besvära sig med att hålla reda på en väska när man kan förvara det i denna lilla ankelväska som följer med vart man än går. Skippar man mobilen kan man säkert ha ett litet läppstift däri istället.

Jag tyckte ideén var så trevlig att jag ju bara var tvungen att testa att göra en. Och jag är nöjd med resultatet. Och så småningom så kommer jag göra något annat kul för dom som liksom jag har problem med att hålla reda på en väska.

Jag har inte tillverkat denna för mej själv eftersom mina festligheter mest består av att lyckas med mitt hantverk, promenader och att träffa vänner, familj och folk i enklare och mer vardagliga förhållanden... (det kanske du förstått om du läst mina inlägg om 2 av mina födelsedagspresenter - Romerskt bad och Alingsåspromenad)

Så jag säljer denna lilla ankelväska för 175:- inkl frakt. Är du intresserad så klicka här för att skicka ett mail.


På tal om det nya året
- Kloka kvinnor skriver sina löften med blyerts -

Skulle ju kunna bli en tävling...

men icke sa Nicke denna gången. Däremot vill jag visa upp denna stickade bit som nu är färdig att sys ihop.


Vad det är får du se imorgon.

Men detta är i alla fall första gången jag har provat att sticka efter ett engelskt mönster, lite klurigt var det först... men så småningom så fattade jag att "purl" betydde avig och "knit" sa sej självt men det fanns mer klurigheter.
T.ex "M1, 1knit" fattade jag som att jag skulle öka 1 gång och sedan 1 m utan ökning. M.a.o när jag hade 15 m som skulle ökas varannan maska så blev det omöjligt att få det till 30 maskor. Men efter 3 upprepningar så kopplades det rätt i knoppen och jag hade rätt antal maskor till slut.

Och så fick jag lärt mej nåt annat också; att sticka loopar (fransar) igentligen skulle dom varit dubbla men eftersom jag använt annat garn fick det bli den enkla varianten. Och följa ett mönster till punkt och pricka har jag som vanligt inte för vana att göra. Men det blir ju faktiskt roligare så... då blir det min variant av det hela.

Så här är alltså det nästan färdiga resultatet... inte mycket för världen vá ? Hoppas du är lika nyfiken som jag och tittar in imorgon för att se hur det blir ihopmonterat . Klicka här för att se vad det blev.
Andra bloggar om: , , , ,

Skulle ju kunna bli en tävling...

men icke sa Nicke denna gången. Däremot vill jag visa upp denna stickade bit som nu är färdig att sys ihop.


Vad det är får du se imorgon.

Men detta är i alla fall första gången jag har provat att sticka efter ett engelskt mönster, lite klurigt var det först... men så småningom så fattade jag att "purl" betydde avig och "knit" sa sej självt men det fanns mer klurigheter.
T.ex "M1, 1knit" fattade jag som att jag skulle öka 1 gång och sedan 1 m utan ökning. M.a.o när jag hade 15 m som skulle ökas varannan maska så blev det omöjligt att få det till 30 maskor. Men efter 3 upprepningar så kopplades det rätt i knoppen och jag hade rätt antal maskor till slut.

Och så fick jag lärt mej nåt annat också; att sticka loopar (fransar) igentligen skulle dom varit dubbla men eftersom jag använt annat garn fick det bli den enkla varianten. Och följa ett mönster till punkt och pricka har jag som vanligt inte för vana att göra. Men det blir ju faktiskt roligare så... då blir det min variant av det hela.

Så här är alltså det nästan färdiga resultatet... inte mycket för världen vá ? Hoppas du är lika nyfiken som jag och tittar in imorgon för att se hur det blir ihopmonterat . Klicka här för att se vad det blev.
Andra bloggar om: , , , ,

Flytt - Temat denna tisdag

Tänkte på tid som flytt när jag strax före jul pacerade denna barberare på 1.a långgatan. Även om man hos denne barberare även kunde säga att tiden stått stilla.


För mej som dessutom var frisör en gång i tiden så är det tid som flytt även för mej personligen. Här kommer en hel bildserie för jag måste bara visa denna underbara interiör, ifrån alla vinklar. Mannen som äger barbershopen har samlat och sparat i 40 år för att skapa detta.






En ny blogg


Men inte min, utan en julklapp till min mamma. Idag har jag varit hos henne hela dagen och med gemensamma krafter har hon så öppnat upp sin blogg "Mina Foton och Akvareller" Där kommer du undan för undan finna vackra fotografier från skilda håll i världen och hennes stora hobby akvarellmålning. Bilden ovan föreställer en av mina favoriter som numera är såld.

Gå gärna in och ta en titt på hennes alster och hälsa henne välkommen till bloggvärlden

I datorns alla gömmer...


hittade jag denna bild på ett Hjärta fullt med Rosor. Ett litet pillejobb då den tillverkades men jag blev nöjd med resultatet.
Den var ursprungligen i två delar men eftersom lera har en förmåga att forma om sej i torkning och bränning ville dessa inte passa ihop riktigt.
Underdelen använde jag som blomsterfat men överdelen blev något helt annat som du kan se om du klickar här.

Senare gjorde jag en annan men med betydligt mindre antal och annorlunda rosor, dessutom svart, den höll formen och den har jag kvar än idag som smyckeskrin.


Den vita såldes till min blivande svärdotters förtret... sonen och hon förlovade sig nämligen före jul och det vita hjärtat hade ju varit en passande förlovningspresent.

Så det kanske är dags att plocka fram leran igen och komma igång i början på detta nya år. Inte för att jag brukar ge några nyårslöften till mej själv, men iaf en liten påminnande tanke kanske.

Andra bloggar om: , , , ,

Idag är jag len och ren som en... nytvättat babyrumpa.


Jag har nämligen varit på romerska badet på Valhalla. Tvagats och bastat och njutit tillsammans med min lillasyster. Nästan 3 timmar spenderade vi där med fnitter och skratt och samvaro bara hon och jag utan barn och makar, något som sällan händer.
Det kalla doppet i 7-gradigt vatten genomförde vi tillsammana hand i hand (tur vá dé, för annars hade vi nog inte kommit i) och upp igen med gemensamma krafter innan fötterna frusit sönder *fniss*

Sedan bjöd min kära syster mej på middag som avnjöts på Park Aveny med ett glas gott vin.

En underbar dag att inleda året med... en födelsedagspresent på dagen 1 månad senare som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Tack kära syster...

Tur att du också fyller jämt i år så vi kan göra om detta snart igen.


Det var första gången jag var på romerska badet... och fick se en annan sida av vårt stora badhus, interiören var bevarad som den alltid varit... anspråkslöst men vackert... Och den vackra damen mötte oss i entrén.

Tisdagstema - Nytt

Att välja en bild från Nattens alla fyrverkerier till Tisdagstemat är väl ingen större utmaning... men jag satsar på att ingen lyckats fånga Ängeln över Skansens Kronan iaf. Kan det vara så att hon kom med en önskan till oss alla om ett Gott Nytt År.
Tittar du riktigt noga så ser du nog hennes ansikte när hon flyger in över oss.


Det där med digitalkamera är kul... bara klickade och fotade hej vilt uppe på Skansen, det mesta blev oanvänbart, men dessa foton är helt oredigerade och visst blev dom speciella... och Änglalika. Och att fånga en Ängel på bild är i alla fall något helt Nytt för mej.


Till sist,
Jag har idag överfört 365 dagar med Lycka och Glädje, Tur, Kärlek och god Hälsa till dej och dina nära på kontonr 2008. Använd dem väl...