Vad som göms i snö...

...kanske man skulle kunna säga (med tanke på all snö som kommit de senaste dagarna) om denna lilla ängel som jag hittade på en gren, fast inte ute utan på min vägg.

Jag hade totalt glömt bort den.... men hittade den då jag gick runt och dammade av några tavlor. Den satt jag och pulade ihop i cernitlera en gång och hade nog tänkt göra en form för att tillverka sådana örhängen i riktig lera såsmåningom.

Nu är den iafall återupptäckt och placerad bland andra småformar av änglar. Så får vi se om det blir en kompis eller två till henne. Att jobba med cernitlera är faktiskt väldigt rogivande... det smutsar inte ner och man ser resultatet med en gång, men på något sätt känns det inte som något "riktigt" material... fast vem är jag att bestämma det.

Vad tycker du? Är cernitlera mindre "riktigt" än naturligt lermaterial?

Redigerat:

Har du tittat in här förrut och nu och tror du ser en annan bild, så tror du helt rätt.

Jag insåg att det kunde ju vara kuligare om trädgrenen var med också. Fast sen kunde jag inte låta bli att roa mej med lite bildredigering… och det är resultatet du ser här.

Närbilden på örhänget ligger i ateljén istället.

blogginfo , , , , ,

13 kommentarer:

  1. Du är ett gulligt litet trolltyg du, som går omkring och dammar tavlor och hittar gömda skatter.:-) Kram till dig//Stina:-)

    SvaraRadera
  2. Henne kommer jag ihåg nu när jag ser henne igen! Söt!
    Det var rätt kul på cernit-tiden också...(nästan roligare egentligen!)

    Fniss... bloggtorka? Jajjamensan!

    SvaraRadera
  3. Har inte jobbat så mycke med lera men provat har jag iaf. tycker nog cernitlera är lite plastigare om man säger så, annars är väl det ok att tillverka smycken av den?
    Det ängelörhänget var jättefint, jag önskar att min ängelkompis fick se det hon älskar allt med änglar samlar på dem, hon har väl ca 900st vid det här laget. Ska åka hem och fota hos, henne vid tillfälle så ska jag visa alla hennes fina änglar.
    Kramen Ulla-Bella

    SvaraRadera
  4. Vilken fin ängel du hittade när du gick runt där hemma och dammade :o)

    Önskar dig en skön och glad påsk
    //Annika

    SvaraRadera
  5. GLAD PÅSK TILL DIG OCH DIN FAM.
    ÖNSKAR DADDA.
    KRAM

    SvaraRadera
  6. Cernitlera är ju smidigare att jobba i, men visst känns det som att naturlig lera känns mer riktig. Varför inte testa båda?

    Kikar in på väg mot blåkull och önskar dig glad påsk och funderar om du inte ska med på årets tjejfest =D
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hej kompis!
    Har du kvasten redo för avfärden till Blåkulla?
    Kom igen... håll i hatten...nu swischar vi iväg!
    Swiiiiiiiisch...................Swiiiiisch.....swisssccch...

    SvaraRadera
  8. glad påsk!

    Cernitlera tycker jag är lite plastig och fet... men det var väldigt länge sedan jag provade riktig lera har nog inte gjort det sedan jag var en 20 år. Men Cernitlera är ok, om man inget annat har.
    Kram och Glad Påsk, Charlotte

    SvaraRadera
  9. Jag önskar Dig en god och glad PÅSK helg!
    m a k i

    SvaraRadera
  10. Hej allihopa... Drar ni iväg allihop nu till Blåkulla. Jag har funderat på att stanna hemma i år *blink*
    Hoppas Ni får en trevlig påsk var ni än befinner er. Och jag tackar för era önskningar.

    Cernitlera ja, ja den är plastigare och känns inte lika "äkta" på nåt sätt... men kul att jobba med. Vet inte varför det låter "finare" med "äkta vara"
    Egentligen borde jag kanske arbeta i riktig porslinslera istället.

    SvaraRadera
  11. Ulla-Bella: Kul med änglaväninna, jag har några stycken internetvänner som oxå samlar änglar... en del av dom samlar även på jordiska sådana *ler*

    SvaraRadera
  12. En sådan liten charmig en!
    Cernitlera har jag aldrig lyckats med, den känns så hård. Men å andra sidan har jag ju inte gjort så mycket med vanlig lera heller. Jag gick ett estetiskt år på folkhögskola med keramik som tillval, men jag var så ung då, blott 18 och satt nog helst på en sten vid sjön och filosoferade. Tänk om man kunde få gå om det året nu istället!!

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  13. Åsa: Cernitleran är inte hård, när man värmt upp den i handen först.Och man kan göra små, små pillegterjer som är svårare i vanlig lera (som inte går sönder!!!!)
    Ja, du... då var man ung och tänkte inte på framtiden... just studier och lärandet är något som även jag önskar att jag tog på mer allvar en gång i tiden. Det svider i plånboken idag, men jag är ändå väldigt glad för det år jag tog på folkhögskolan för några år sedan.

    SvaraRadera