Lyckat misslyckande


Detta drejade fat med kruka är från den tid jag gick keramikutbildning på kvinnofolkhögskolan i Göteborg. En underbar tid där jag kunde hålla på med lera på heltid…

Att dela keramikugn med en hel klass av keramikstudenter kan innebära en hel del… och visst hände det olyckor då och då och här råkade glasyr rinna av ett föremål som stod på hyllan ovanför. Först blev jag besviken men sedan såg jag skönheten i det. Att däremot försöka göra om konststycket med vilje har varit svårare.

Trots att denna keramikugn fylldes till bristningsgränsen och olika ler- och glasyrmaterial blandades mot alla gängse regler så gick det för det mesta väldigt bra, och det var lika spännande varje gång att öppna upp och se både sina egna och andras alster.

Och till denna tid längtar jag… med en fungerande ugn och en lokal där jag kunde komma och gå som jag ville; t.o.m rusa dit mitt i natten efter att Gerda-Thyra hysteriskt ringt vid midnatt och talat om att vi gjort fel när vi fyllde ugnen. Här fanns också många olika material, leror och glasyrer som man själv kunde prova, men också se andras resultat och bli inspirerad innan man testade själv.

Den ugn och lokal vi har idag är inte riktigt samma sak, dels är ugnen gammal och inte fullt tillförlitlig, dels är lokalen inte anpassad för keramiska utsvävningar. Alternativet att vara med i en grupp innebär oftast begränsningar vad gäller lera och glasyrer vilket inte passar mej.

Blommorna som ligger vid sidan om krukan är tillverkade långt senare… också ett misslyckande från början. Vid ett drejningsförsök satt jag plötsligt med en liknande form i handen… fast dessa har jag format för hand men med det misslyckade som modell.

Ja, ja… nog om detta. Nu ska jag plocka fram leran, så får vi se vad det så småningom blir.


~~~~~~~~~~~~
En droppe honung fångar fler flugor en fem liter ättika

blogginfo , , , ,

Tisdagstema - Last


Så passeligt idag landade min lilla kyckling och med sig i "lasten" hade den en liten kompis, just den där lilla med änglavingarna som jag så gärna också ville ha. Så vad kan väl passa bättre än en bild på de båda till tisdagstemats - last, som kom flygande ända från Vera's Vrå... trotsande både regn och blåst. Och här sitter jag alltså... en nöjd, lycklig liten hönsmamma. Dom är så söta och mjuka precis som riktiga dunbollar.

Denna hönsmamma har inte så många minnen från tiden då hon gick i kindergarten (som förskola hette då) bara några tre stycken. Men någonstans i bakhuvudet visste jag att det sjöngs en liten sång som jag älskade och kunde väl nynna den lite smått inom mej... men inte mer.

Så en dag när jag inskolade min son på Montesoris förskola och det blir dags för sångstund, så tåras nästan mina ögon.... det är ju den, just den sången som jag inte hört på så många år men ändå funnits i mitt hjärta; *sjunger* Det var en kyckling som hette Gullefjun... hon ville ge sej ut på promenaaaad, och solen glittrade och gräset lockade nannana na nanna nnna naaaaa.

Okey... du kan ta bort händerna för öronen nu... jag ville bara tala om att jag bliiiir så lycklig när jag ser Lilla Gullefjun trippande ut genom hönsgårsnätet för att upptäcka världen utanför.



~~~~~~~~~~~
Den som inte känner på stängda dörrar kan bli inlåst i ett olåst rum


, , blogginfo

En av de vackraste konst-styckena


Är väl ändå den man ser i naturen. Efter att nästan utplånats av mörker och kyla kommer dom tillbaka med värmen och ljuset. Ser du dom? fast de är så små… om jag inte minns fel så är det Stormhattar som ska växa sig höga och vackra.

Det får mej att tänka på att det gäller ju även oss människor, och då menar jag inte den solen och värmen som vi alla väntar på nu när våren är i antågande; utan på att ett litet vänligt ord eller en varm kram kan betyda så mycket för en som står ensam i kylan. Och får den människan, liten som stor ännu mer av värme och ljus i sin vardag så växer hon sig också stark och vacker…

~~~~~~~~~~~
Den som kastas ut i kylan fryser mer än den som redan står där.
blogginfo , , , , , , , ,

Ska jag inte hjälpa bara för att det finns farliga människor?


Idag på min dagliga promenad gick jag förbi en port med ett äldre par som hade tydliga problem med att komma in i sitt hus. Mannen tvekade lite innan han gav mig sin nyckel för att prova när jag frågade om jag kunde hjälpa till. Nyckeln passade inte över huvudtaget så jag fick pröva även kvinnans med samma resultat.
Nu frågade jag givetvis om de var säkra på att det var rätt port och de talade om sitt namn, som fanns med på boendelistan.

Det verkade som om låset var nytt och jag sa till dom att de skulle prata med fastighetsskötaren. Och så hjälpte jag dem på annat sätt att ta sig in.
Här kunde ju det slutat bra om inte plötsligt en storväxt kvinna dykt upp i dörröppningen.

Jag tror ju hon bor där och förklarar situationen, men får veta att det gör hon inte, så hon kan inte vara behjälplig. Paret har nu blivit insläppta (för jag tryckte på alla andra hyresgästers portknappar tills någon öppnade) men innan paret går in vänder hon sig till dem och säger "jag tycker inte ni ska ge era nycklar till främmande personer", jag håller med henne samtidigt som vi lämnar byggnaden.

Då säger denna… (ja ursäkta för det jag tänkte kalla henne) "du borde inte heller tagit nycklarna för att hjälpa dem" sammtidigt som hon går bort mot sin bil på andra sidan gatan.
"Men hallå!?" tänker jag och frågar "så jag ska alltså vägra hjälpa bara för att det finns elaka människor" Svaret jag får är en ungefärlig upprepning av det hon sagt tidigare och jag upprepar min fråga och får ett mumlande jakande svar tillbaka.

Är det så… har hon rätt… skulle jag låtit bli? Egentligen tror jag mig veta vad ditt svar blir. Men skulle du tycka motsatsen till vad jag tycker (vilket du gärna får göra) så kan jag upplysa om att det kommer aldrig att ske.

Jaha, detta inlägg hamnar för övrigt på baksidan av mitt krypin.


~~~~~~~~~~
Människan lyckas därför att hon anpassar omgivningen till sig själv,
inte genom att anpassa sig själv till omgivningen


Vackra ord...

är nog bra, men det är handlingen bakom som visar hur äkta dom är.... och när jag tittade in hos Charlotta och ser denna fina utmärkelse så blir jag glad. Men att Charlotta också menar vad hon säger förstår jag senare när jag ser hur hon skriver om och länkar, inte bara till mej utan även alla andra bloggar "som gör hennes dag" i sina inlägg.


Nu är det som vanligt meningen att denna utmärkelse ska gå vidare... och hade det inte varit för att jag såg att Charlotta menade det så hade jag nog struntat i att ta emot den... för det börjar bli lite jobbigt att välja och samtidigt välja någon som inte överöses varje gång av flera. Denna gång ger jag denna bara vidare till 2, som kanske inte betyder så mycket för dej som vanligtvis besöker min blogg men för mej personligen betyder det mycket att ha hittat 2 "grekiska" bloggar.

Så härmed är Inga-Britt med Aktuellt i grekland och Simela Meletlidou, grekinna i Stockholm (hennes svenska blogg hittar du här) de som jag ger detta "You make my day-award"


~~~~~~~~~
Framtiden kommer av sig självt - Framstegen måste vi göra själva


Jag går i väntans tider...


på denna lilla söta kyckling som ska flyga lite söderut nu när påsken är i antågande. Denna lilla prickiga underbart söta fjäderfä kommer med hälsning från Yvonne i Karlskoga som har bloggen Vera's vrå. Tittar du in där så ser du min kycklings bröder och systrar bland allt annat vackert som tillverkas i denna vrå i bloggvärlden.


~~~~~~~~~
Goda resultat kommer sällan av en slump

Trodde jag ja.... vad du trodde vet jag inte

Men inte sjuttan kunde jag hålla mej härifrån inte... Så därför kopierar jag senaste inlägget från ateljen här. Detta är ju liksom hemma för mej, där jag skriver lite mer än i ateljen.

Så, så får det bli, här kommer min längtan jag skrev om i ateljen i repris -

"Ibland kan jag längta tillbaka…
till den tid då
Gerda-Thyra och jag gjorde allt tillsammans, bl.a. sydde vi påspåsar och tehuvar som vi sålde runt om i stan, men framför allt tog vi promenader och letade efter intressanta tyger och applikationer till dessa, och sedan satt vi tillsammans och ritade och spånade, ibland flippade vi ut rejält i våra kreationer men vi hade otroligt roligt tillsammans. Här är ett axplock av dem som mitt bidrag till tisdagstemats " Längtan"

Nu undrar vi båda två om dessa påspåsars tid är över, själva kan vi inte klara oss utan och inte längtar jag tillbaka till den tid då plastpåsarna välde ut ur lådor och skåp. Visst finns det moderna plastbehållare att ha under diskbänken men nog tycker jag att en påspåse är roligare, som även fyller sin funktion som en dekorativ färgklick i köket, och det går nästan i hur många plastkassar som helst i denna tygkorv. Hur har du det med dina påsar, använder du påspåse att förvara dom i, eller vad använder du ? "

Jaja, dagens citat kanske inte var det mest orginella, men väl så passande, eller?


~~~~~~~~~

Borta bra men hemma bäst
och
Det är aldrig försent att ångra sig

, , , , , , , ,

Sätter fintofflorna på hyllan...


och ställer mej i ateljén för att få lite annat gjort ett tag. Framför allt är det väl leran som ska knådas och bankas för att till slut få en någorlunda intressant form.

Stickandet tar även den sin tid och även om jag inte just nu gör tossor som de på bilden (dom har jag för övrigt inte stickat utan som synes har jag använt tyg, och lite blingbling), så stickas det tossor för glatta livet. Så småningom kommer jag väl att visa upp dom också, men det dröjer lite.

M.a.o. syns jag inte så ofta här på ett tag, såvida jag inte har något på hjärtat som jag absolut vill dela med mej.

Vill du så är du välkommen till min ateljé istället.

Skulle du ha något du vill säga till mej, eller om du hittar något i arkivet som du vill lägga några egna ord vid så lämnar brevbäraren en liten not.
Jag tittar in här då och då och ser om det finns något i brevlådan från dej.


~~~~~~~~~
"dina potentialer är mycket större än någon någonsin tillåtit dej att tro"

Andra bloggar om: , , , , ,

Längtan - eller i en annan del av världen



Dess vackra bilder av Fotograf Marie Mauzy tagna vid Akropolis häromdagen har jag lånat hos Aktuellt i Grekland. Vi satt med hakorna i knät min man och jag (våra egna knän, inte varandras) av häpnad häromdagen när vi tittade på de grekiska nyheterna. Snö och åter snö… i mängd så långt ögat nådde, vilket inte var långt för dem som var där ( ca 50 meter)

Jag måste ju bara visa upp dom här för att kunna gå tillbaka till detta inlägg och återigen ta en ordentlig funderare på om man inte skulle flytta dit; där vintern är kort men intensiv, sommaren lång och skön och däremellan de två underbaraste årstiderna av alla med allsköns färg och dofter.

Jaja, den dagen kommer kanske så småningom. Men nu flyttar jag mej lite i bloggvärlden i alla fall, det kan du läsa mer om i nästa inlägg.

Men innan dess så vill jag få visa min längtan till grekland och värmen med detta bidrag till tisdagstemat "Längtan"




Att längta är att hålla sin ande på resa

Alla Hjärtans Dag – hälsning till alla

Med detta hjärta vill jag hälsa dig och alla andra bloggvänner välkomna till en liten tävling i min ateljé.
Mycket mer har jag inte att säga här idag än att ha en Riktigt Härlig Dag… förhoppningsvis i kärleken och värmens tecken



Tråkighet är allvar utan innehåll


På tal om vår... och ordning på torpet

Det måste vara våren som är i antågande... för det slår aldrig fel, jag får ett slags städanfall varje gång. Förra veckan (fast det kanske berodde mest på att jag inte stod ut annars) så började jag röja. Meningen var att komma igång med keramik igen (massor av idéer och planer som bara sitter i skallen blir man trött av)

I vilket fall som helst är jag bara sån att det måste var ordning för att jag ska kunna komma igång; t.ex städar jag alltid diskbänken innan jag kan laga mat, och nu var det garderobernas tur, där jag förvarar lera, trådslöjd och tyger, garner och en sista för allt annat bra-och-ha-sparat. Men det hade liksom blivit blandat ihop och en villervalla utan dess like. Så jag började med keramikförvaringen och sedan bara fortsatte det... tygerna tog längst tid (ja just det, har ju en kista oxå och ett annat skåp) Det tog 3 dagar men till slut... phu... inte en pryl på fel ställe, varenda liten tyglapp på plats, varenda liten spets och trådrulle och garner sorterade i färg och material.

Va? frågade du om jag slängde nåt? Jaaaa då... men det mesta fick ändå plats när det väl blev tillrättalagt. Men visst, slängde jag, så nu får jag plats med benen under symaskinen.

Kom jag igång med keramiken nu då? Nä, jag bara njöt, gick omkring och öppnade garderoberna och bara.... njöt. Sen tittade jag lite i de mindre lådorna på spetsar och på smålappar. Tog fram dem då och då och satt med den i sängen och plockade med tygbitarna... sen var det slut på ordningen, för här skulle sys... det blev en nåldyna till mej själv... men det blev också några till för den som vill ha.
Är du nyfiken så får du titta in i ateljén.


Lite annat blev det också men det visar jag kanske en annan gång.

ps. Haha, fnissade lätt när jag såg fotona jag tagit, min man fick köpa en ny sprätt åt mej häromdagen för jag kunde omöjligt hitta min och jag har letat. Och så där på fotot hittade jag den. Där låg den ju... bland trådrullarna, ja du ser, hur snabbt saker kan förflytta sig till oanade platser - dom é lá för goá de där små trollen ds.



Jag har inte visat dej min vinterväska...

för att jag inte lyckats ta någon bra bild... men nu börjar den bli sliten så jag var tvungen att skynda mej, och denna bild blev jag till slut nöjd med..

Den är sydd med lite blandat collage av knappar, tyger, skinnbitar och spets. Tyget till denna liksom låg och ropade på mej så snart jag kom in på Myrins en dag… jag bara älskade det, helt i mina färger. Sedan valde jag ett foder av linne, vilket är det mest underbara tyg att arbeta med.

Jag är lite allergisk mot väskor och därför gör jag dom helst själv för att passa mej och mina vanor… att ha hundra% ordning är en av dom vanorna (män skulle nog bli besvikna om dom tittade i min väska för det är inte vad dom tror).

Så denna väska är till bredden exakt för att få ner ett paraply i botten. En innerficka för plånbok, anteckningsbok och kamera. Innanför det yttre facket finns 2 små fack till, specialmåttade för mobil och hörsnäcka (lyssnar ofta på radion när jag är ute på promenader). Här förvaras lättillgängligt nycklar och annat som jag snabbt vill komma åt. Alla fickor har dessutom tryckknapp så inget trillar ut. Och massor av plats finns när det behövs.

Till sist, som jag sa… allergisk, för jag vill ha händerna fria så längden på axelremmen är sådan att jag även kan hänga den tvärs över huvudet.. när jag så känner för det.

Men nu verkar våren vara i antågande så det kanske snart är dags att hitta ett nytt tyg som ligger och ropar ”ta mej… ta mej…”



”Stanna upp ett tag inför molnens flykt”
Andra bloggar om: , , , , ,

Av och till lyser solen över Göteborg

Vilket fick mej att tänka på då jag för några år sedan roade mej att skriva små haiku-dikter. En slags minidikt om naturen och består först av en rad med 5 stavelser, sedan 7 och avslutningsvis 5 igen. Själv stötte jag på det då jag medverkade på kronusets julmarknad där 2 män sålde en liten bok med sina dikter. Jag köpte och gav bort några så tyvärr har jag inte kvar att visa dej men på nätet kan man hitta många som skriver både vackra och roliga sådana . Mina tillhör inte kategorin bland de främsta men här följer en av mina egna som jag skrev en dag som denna…


”Sitter i solen,
Åh, jag ser knopparna ler
Blir det vår nu tro?”


Försök själv, det är inte så lätt som man tror, men samtidigt väldigt kul att göra när man ser saker i naturen som man vill dikta om.
Andra bloggar om: , , , , , ,

Men hallå människa - Är vi inte människor!!!????

Kate O’Beirne är trött på kvinnor som gör världen sämre, kvinnor som ser ”könsdiskriminering” på varje kontor, i varje klassrum...

Kvinnor som snyftar att mödrar som stannar hemma med sina barn kastar bort sina liv, att fädren kan väljas bort och att äktenskapet är ett förtryckande redskap att hålla kvinnor nere.

Kvinnor som skriker ”sexism” därför att det inte finns tillräckligt många kvinnliga brandmän som gör dessa farliga, krävande arbeten som räddar liv.

Drivna av sina förföljelsefantasier har moderna feminister ropat efter radikala sociala konstruktioner med avsikt att eliminera alla skillnader mellan könen. De insisterar på att varje könsskillnad är ett
resultat av social konstruktion, inte biologi.

Så de vill att pojkar och män omprogrammeras och behandlas för sin ”patologi”.

Ovan är ett utdrag och en fri översättning av framsidan på boken ”Women who make the world worse” Du kan läsa hela genom att klicka på bilden här till höger.

Liza Marklund och Lotta Snickare i sin tur verkar vara trötta på det mansdominerade samhället, och på kvinnor som inte fattat att de blivit lurade.

I första stycket av inledningen till deras bok ’Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra’ skriver de ”Kvinnor behandlas som andra klassens varelser i Sverige idag. Vi har sämre möjligheter än män på nästan alla områden i alla områden i livet”.
Lite längre fram kan man läsa ”Först och främst finns det inget magiskt, naturligt eller gudasänt över vårt ojämställda samhälle. Det är resultatet av traditioner, fördomar och politiska beslut”.

Jaha, och…! Borde inte kvinnor som inte hjälper män (endast på grund av att de just är män) också ha en särskild plats i helvetet?

Vad är jag då trött på… allt prat om feminismens vara eller icke vara. Det finns så många ytterligheter och förgreningar på båda håll att det är fullständigt omöjligt att säga vad feminism är eller inte är. Allt från dem som verkligen anser att den enda skillnaden sitter i skrevet till dem som är så underkuvade att de inte kan göra något utan en mans hjälp och fnittrande tappar all sans och förnuft så snart en karl tittar på dom.

Vi överöses dagligen med diskussioner om feminism, som t.ex könskvotering på arbetsmarknaden. I skolan förfasar man sig över pojken som hellre leker med tjejer och flickorna som aldrig är med och spelar fotboll… men hallå, är vi inte människor, med olika förutsättningar, begåvningar och fallenheter, antingen vi är behäftade med snopp eller snipa mellan benen. Det är väl ändå inte där förmågan eller intresset sitter (eller kanske… eftersom pojkar numera ska sitta ner när dom kissar)

Låt var och en göra det den är bäst på, eller finner mest intresse av… oavsett kön.

Jag skulle ju kunna säga att eftersom jag är kvinna är jag feminist (skulle kanske verka konstigt om jag sa motsatsen) Men se… det ställer jag inte upp på, för jag tror inte på ett könsneutralt samhälle, ej heller är jag manshatare (herregud, det skulle innebära att jag hatade mina söner, min far, min bror osv).

Däremot är jag människa… en kvinnlig sådan. Framförallt är jag människa… som är trött på all form av förtryck, vare sig det är förtryck mot kvinnor, barn, män eller… ja, just det… människor. För givetvis ska kvinnor kunna röra sig på gatan även när det är mörkt utan att bli våldtagna… men det ska även en svart man kunna göra utan att bli nedslagen.

Inom arbetsmarknaden är det ungefär detsamma. Givetvis om en kvinna som söker ett jobb är mer lämpad än mannen som söker så ska kvinnan ha det och till samma lön som en eventuell man skulle ha haft. Ser du någon skillnad i om det är en mörkhyad eller vit man som söker samma arbete? Jag gör det inte.

Helt klart ska en man få vara hemma hos sina barn om han så önskar… men inte för att en regering bestämt det, inte heller för att han råkar vara färgad och hans fru vit och den ende som har möjlighet till arbete.

Tänk om vi alla istället hjälpte och stöttade varandra till ett samhälle utan förtryck och dessa starka kvinnosakskvinnor (gäller även alla nyfeministiska män) lade sin energi på att vi alla som människor hade lika värde och lika möjligheter istället för att försöka trycka ner männen och göra dem till kvinnor och vise versa. Ett samhälle där vi alla är vinnare.

Förtrycket har gått bra långt när vi ska stöpa alla i en form… sudda ut alla skillnader, Det är ju just i skillnaderna styrkan sitter… just där kan vi lära av varandra och just där kan vi stötta varandra att bli ännu bättre, man som kvinna, flicka som pojke, människa som människa.

Personligen är jag som sagt kvinna. Med många kvinnliga egenskaper och intressen… Men bara för att jag själv valt det. Men när det kniper kan jag både byta däck på bilen och laga en elektrisk sladd, men jag kan säga att jag väldigt gärna överlåter detta åt min man … han är faktiskt starkare än mig och har också trots större händer en förmåga att göra pillejobb där mina fingrar snottrar ihop sig.

Inte är jag så pimpinett att jag blir till mig i trasorna när en främmande man visslar efter mig på gatan, fast inte tar jag det som en förolämpning heller. Jag uppskattar en hjälpande hand som håller upp dörren för mig; skulle själv göra likadant även om det var en man som kom med händerna fulla. Och visst tycker jag om att liksom bli omhändertagen och beskyddad av min man… och jag tror att han föredrar att bli ompysslad av mig med de kvinnliga egenskaper jag har.

Sedan är jag också mamma och har valt att vara hemma med mina barn i alla år. Visst skulle vi ha tjänat betydligt mer pengar om jag fortsatt med min firma. Men det valet existerade inte i min värld. Hade jag här förnekat min man att vara lika mycket med barnen vore det ju att förtrycka honom… men vi delade på det. Sedan finns det ju män som lika gärna vill vara hemma med barnen som kvinnan, ja då får man väl kompromissa, eller?

Med detta sagt… vill jag förtydliga att min inställning till våld och förtryck vare sig det är våld eller förtryck av eller mot, män eller kvinnor (oavsett ålder) är att det givetvis måste bekämpas, men det är inte samma sak som att vi ska neutralisera könen. Det är en fråga om mänsklighet… inte jämlikhet.

Borde inte den kvinnliga näven knytas i kamp för mänskliga rättigheter och har inte den allmänne feministen missförstått ordet jämlikhet och istället menat mänsklighet? Det tycker i alla fall jag.

På tal om det… det kostar 5 kronor att besöka damernas på centralstationen, undrar om det kostar lika mycket på herrarnas? Och är det väsentligt?


Det mesta går att sudda ut – med jämförelser

Cirklar på min balkong

En cirkel är ju alltid rund med ett lika långt avstånd från mitten ut till kanterna, och även om de flesta krukorna är det så är den ena i bilden lite oval. Den krukan hade jag med på tisdagstemats "Yta" men fotograferad från sidan eftersom jag tycker dess patinering är så vacker. Har du inte sett den men vill, så klicka här.
Cirkeln är en underbar form som står för så mycket och finns precis överallt. Men framförallt tänker jag på oändlighet... ingen början - inget slut. Magiskt är det...
Vilket får mej att tänka på det grekiska ordet "cyklos" som betyder både cirkel och cykel, när jag ser den lilla växtligheten som börjar spira i krukorna och bevisar att livscykeln faktiskt är oändlig.

På denna bild kan du säkert hitta fler cirklar än de mest uppenbara, fast då får du förstora genom att klicka på den. Denna vecka har jag bidragit med fler cirklar i min ateljé

Det viktigaste är inte varifrån man kommer utan vart man går
Andra bloggar om: , , , , ,