På promenad med Esmeralda... och Vernisage

"Att hitta sin inre orkester"



video


Många var de som följde Esmeralda Valencia Lindström i Göteborg på hennes promenad idag. Så heroisk var inte jag men lyckades i alla fall närvara både vid start och slut på denna runda i kvarteren.
Under den påhittiga rubriken "att hitta sin inre orkester" i dagens Gp berättar hon om varför vi idag föräras med en paradorkester utanför såväl fönster som affärer att njuta av.

"Det finns något heroiskt i att göra det här repetitiva; tömma soporna, posta ett brev, handla mat - igen och igen - och tro att det finns en utveckling i det...tro att det leder framåt", säger Esmeralda till GP:s reporter Jan-Åke Noresson. Esmeralda förklarar att hon ofta när hon väl lyckats frammana sin inre dådkraft och fått något vardagligt uträttat så känner hon som om hon backas upp av en hel blåsorkester. Enligt henne själv så är hon inte religiös eller så, men kan sakna det där tecknet som visar att man är på rätt väg: en stjärna som lyser klarare, ett hav som delar sig...

Med hjälp Mölndals Paradorkester som idag följde henne på hennes ärenderunda manifisteras alltså dessa heroiska vardagssysslor.

Min egen åsikt om detta är nog att det finns betydligt mer heroiska ting här i världen än att posta brev och slänga sopor som borde manifisteras med parader... (jag satt precis och tittade på "Mitt afrika" när orkesterns toner nådde mitt öra) eller som Peter i Enrum utrycker det " Det är väl i brist på denna bekräftelse som hon bokstavligen materialiserar den där paradorkestern idag".


"Att hitta sitt inre rum"...


är den rubrik jag väljer till bergrummets vernisage som också öppnade idag några steg ifrån ovannämnda paradnummer. "Varför mitt fönster" är den egenliga titeln till denna utställning av Erica Andesson, Christoffer Berg. Lisa Gideonsson m.fl ifrån Domens konstskola.

Symboliskt nog ledsagade mej Berit Sanker (eller om vi ledsagade varandra) in genom en mörk passage i bergrummet... rundade hörn där man inget såg för att plötsligt finna ett uppvärmt och ljust rum mitt i mörkret. Kul upplevelse då tidigare utställningar mest har fått beskådas ifrån utsidan av bergrummet. Och här fann vi så en ilustration som förde tankarna till att finna sitt inre rum. Kanske viktigare än att leta meningen med vardagens trivialiteter.

Bilden är ett collage av rummet och 2 av konstnärerna och så givevis Berit Sanker som studerar gästboken.


Ytlig jakt är själens bristsjukdom

3 kommentarer:

  1. Jag såg detta i tryggt förvar från balkongen, jag!
    Kika in till mig och se vad jag har gjort idag!

    SvaraRadera
  2. Smeden och far din!14 januari, 2008 00:36

    Det är inte dumt att kunna sitta på balkongen och lyssna och se på en fin orkester! Inte dumt att fångat det och kunnat bevara det. Det blev dessutom ett väldigt trevligt inslag i bloggvärlden!
    Kram på dig och god natt!

    SvaraRadera