Visst behöver tomtar lite värme?


Visst har jag lite ont om tid nu för tiden men en ampel till jul hann jag med, kalla den gärna alternativ adventsstake. Fylld med mossa och småtomtar på sten (tillverkade en gång i tiden av Gerda-Thyra och mej) en grankvist eller två och svamp och kottar så blev det riktigt ombonat.
Och Nissarna kan ju behöva lite värme dom också... gröt och glögg räcker ju inte hela natten.
Tittar du riktigt noga så ser du nog den lilla ängeln som vakar över dom från ovan.
Ja, jag vet att detta inlägg borde skrivits tidigare... men då hade det kanske inte blivit någon ampel. Så... bättre sent än aldrig.

¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨¨*•.¸♥¸.*¸♥¸.•*¨
Var dig själv.... alla andra är redan upptagna

En nyårsängel


Vem kommer dansande fram över snön...

liten, knubbig, naken och frusen?

Öppna din dörr fast kvällen är kall,
hälsa välkommen och tänd alla ljusen!

Håll honom kär!

NyårsÄngeln är här,
för att vaka över dem jag känner och specielt mina kära vänner.



En liten dikt till dej med önskan om att både jul och 2008 varit bra och ett ännu bättre 2009


blogginfo

God Jul

God Jul

Antikt eller inte


Det bara slog mej att jag skulle skriva ner denna tanke. Om man köper en gammal kristallkrona så vet man att man oftast kan få tillbaka pengarna om man skulle ångra sej. Värdet sänks inte efter ett halvår eller år... men försök få ut samma pengar om du ångrar dej efter ett köp av en nyproducerad liknande lampa, då sjunker värdet ganska snabbt.


¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨¨*•.¸♥¸.*¸♥¸.•*¨
Repetion är kunskapens moder


blogginfo , , , , ,

Humor - eller inte




Ja vad som är humor är väl upp till betraktaren men jag skrattade gott tillsammans med dottern och hennes kompis då hon visade denna färdighet med att fladdra med de nedre ögonfransarna . Sen om det är humor eller ett avancerat sätt att flirta vet jag inte. Jag dristar mej i alla fall till att frångå reglerna lite när jag visar denna filmsnutt istället för ett foto till denna veckans tisdagstema.


¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨

Vi kan i alla fall alltid skratta tillsammans,
Även när livet är tungt

blogginfo , , , , , ,

Svamp eller antikrunda

Ett svårt val när solens sista sommarstrålar skiner ikapp och Botaniska trädgårdens arboretum nästgårds.

Men eftersom jag ändå skulle ner på Linnégatan och köpa färg (till ett bord som jag håller på att måla om och som jag visar den dag det är färdigt) så fick det bli det som bestämde riktningen för dagens promenad. Men botaniserat har jag gjort… det finns antikvitetsaffärer i vart hörn runt Långgatorna. Och jag promenerade in i dem alla (tror jag) och ostaffärer lite var stans på Linnégatan.

Så denna eftermiddag slog det mej -herregud varför sitter man så ofta vid datorn och googlar runt på sidor för att få lite lisa för själen.

I en storstad som Göteborg finns det ju hur mycket som helst att titta på och även smaka av (det kan man inte ännu i cybervärlden) bl.a en underbar affär med riktigt gamla fina saker i en riktigt gammal fin lokal på Nordhemsgatan "village antikt" tror jag den hette. Och på 3:e Långgatan låg en affär fullproppad med bara kultprylar från mitten av förra seklet (tänk bara att kunna känna både material och lukt i verkligheten). Och ostar provsmakade jag och smackade med tungan som sig bör åt sådana godsaker som St Agur och Tallegio vilka är väl så goda som några svampar och föresten så finns det gott om svamp i affären också.

Jaja, var sak har sin tid och nu sitter jag alltså här igen bara för att berätta detta.

Svamparna på bilden finns iaf i Seminarieparken och lampan ja, den hänger i taket någon annanstans.

Nu kanske du undrar om jag inte brukar gå utanför dörren? Jo då… men det är inte alltid jag tar mej tid att verkligen titta in på alla ställen jag går förbi.


¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨

Vi lever en sekund i taget och den sekunden är just nu -
ta väl vara på den och låt den inte gå dej ur händerna


Visst blir man glad

Se bara vilken fin utmärkelse jag fått från både Johanna och Erika.
Meningen är väl att jag ska ge den vidare men just nu behåller jag den för mej själv ett tag och gottar mej åt äran.
Får man göra så ??? Bryr mej inte för det är min blogg och här gör jag som jag vill
Egoistiskt??? Ja, men jag står för det. Hihi

En Senior från Rommelanda


Igår stannade jag upp och lyssnade till Åke Pettersson snart 80 år när han intervjuades i SR 4 09.00 - 09.30 onsdag 10 sep 2008


Han läste upp en dikt han själv skrivit då han gick i pension och den var så bra att jag skriver den här för att minas vad jag ska göra den dag jag går i pension.



"Du ska lära dig slappa och motionera
Arbeta måttligt, med andra dinera
Se dig omkring uti bok och natur
Och även i världen ta dig en tur
Måla i olja, skapa i lera
Att vá pensionär är att leva… mera"




Exakt så vill jag leva som pensionär... visst låter det perfekt.


blogginfo, , , ,

En ros är en ros...

Visst är det så, men många gånger så nickar dom till efter några dagar, så här vill jag visa vilken härlig effekt det blir om man låter hela rosen stå under vatten. Eftersom glaset ger en förstoringseffekt blir det en väldigt pampig ros som nästan fyller hela vasen på bredden. Att den sedan står rak och pigg som en nyponros längre tid försämrar ju inte saken.

Ett liknande arrangemang gjorde jag till min Lillasyster som önskade sej en lång smal rak glasvas i födelsedagspresent, och visst det skulle hon få, men det visade sig inte så lätt att uppfylla men till slut hittade jag en om än lite aningen för hög, men hon blev väldans nöjd då hon förstod att man kunde göra på detta sätt. Vill du se hur det blev får du klicka här.

Med en ros som på detta sätt håller sig i över 2 veckor kan man ju alltid ha en vacker ros på bordet. Eller hur?


*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.
Vi är inte fattiga för att vi äger lite utan för att vi saknar mycket
*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.

Uppdatering 11 sept 2008:
Jag fick frågan om den verkligen står sej i 2 veckor och då kan jag berätta att den gula höll i 3 veckor. Igår bytte jag ut den för tyvärr bliev vattnet lite grumligt p.g.a stenarna jag hade i botten. Den föll fullständigt ihop när jag lyfte ur den. Men fram tills dess så var den lika vacker hela tiden.
Så nu har jag satt dit en ny... fast en sån där med många små rosor i en stor knippe.


Gillestugan eller Bishop Arms och De 5 världshaven


Här, med utsikt över de vackra kvinnorna symboliserande de fem världshaven arbetade äldste sonen i mer än 3 år som kock… tills för några veckor sedan. Nu har han lämnat föräldrahamnen och modersfamnen och blivit en nollåtta. Ända till Järfälla tog han flickvän och packning den 25 augusti för att sätta eget bo. I Svea rikes största stad ska de båda studera dans och musik.

Så nu får du ta dej till den än större stadens centrum för att smaka på vad han tillagar. Numera jobbar han på Bishops Arms på Drottninggatan. Men det är ju klart att han inte är där så ofta eftersom studierna tar sin tid.

Den vackra fontänen blev för några år sedan flyttat och sänkt då Järntorget gjordes om men visst är den fortfarande vacker, och Gillestugan som övertogs av Bishops Arms har tydligen inte tagit ner skylten med det gamla namnet, även om mycket annat förändrats. Allt det där guldiga fanns inte förr och jag minns hur sonen stolt berättade hur han målade med "riktigt" guld då lokalerna gjordes om.

Men som sagt, nu har han seglat iväg på vågen och navelsträngen är tänjd till bristningsgränsen… kommer den någonsin brista? Om inte… akta dej så du inte snubblar på den där den spänner ut mellan Göteborg och Stockholm.


ps. jag råkade hamna på en sida med underbar nostalgi om Masthugget och Järntorget med vackra bilder och bl.a en förklaring av Per Dahlström till "Järntorgsbrunnen" tillverkad av Tore Strindberg och som är uppbyggd av flera element.

I mitten står en skål varur vatten flödar oavbrutet.Tankarna går till det antika ymnighetshornet som aldrig sinade.

Skålen är prydd med stämplar från olika järnbruk i Sverige. Skeppet som är placerat ovanför skålen omges av fem ormar.En symbol för de fem världshaven, och för Göteborgs och Ostindiska kompaniet.

Runt omkring hornet sitter fem statyer på kvinnor. De representerar de fem världsdelarna, Europa, Australien, Afrika, Amerika och Asien.

Vattnet som flödar ur skålen är en viktig del av skulpturen. Vattnet kan i det här perspektivet ses som en symbol för den internationella frihandeln, som når ut till alla världsdelarna och fördelar sig jämlikt. Ds.

Minigolf på riktigt

Nu har jag spelat minigolf så som jag en gång trodde att minigolf var. En form av golf men i miniformat. Slottskogens nya minigolfbana har nu dragit folk hela sommaren och jag var där och svingade klubban mellan små minisandbunkrar och vattenhål. Hur kul som helst, och precis så som jag en gång hade föreställt mej denna aktivitet. Fast lite svårare var det innan man vande sej och många gånger hamnade bollen långt utanför både bana och green.

Om du minns så hade jag ett inlägg med foton innan grävskopor och annat gjort sitt (klicka här för att se dessa) och nu visar jag alltså några nya en härlig sommardag.


Efter eller före eller under tiden man spelar (eller låter bli om man inte gillar denna utmaning) kan man njuta av sitta ner och ta sej en fika här på Solterrassen blickande bort mot Annedalkyrkan eller bara njuta av vattenblänk och grönska. Hade du hunnit med detta innan förra fredagen kunde du blivit serverad av sonens flickvän men nu är det för sent men det berättar jag mer om en annan gång.


Hoppas du i alla fall får en möjlighet att själv pröva på denna "nya " form av minigolf någon gång…

Om jag vann?
Nä… inte mer än en stunds samvaro med min son, men det var vinst nog.

¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨
Njut alltid med gott samvete - Det är du värd


blogginfo , , , ,

Inte är väl sommaren slut ännu...


Men kvällarna är kyliga och nätterna mörka så det är väl dags att komma igång med bloggandet igen.

Mycket har hänt som jag kanske borde skrivit om under dagarna som gått sedan jag skrev sist men denna första dag väljer jag att bara buga och tacka och krama om alla underbara bloggvänner som varit härinne då och då och lämnat små avtryck både här och där och även bakvägen med mail.

Så även om jag nog många gånger funderat på om jag bara skulle fortsätta att hålla mej undan så är det svårt när man inser hur många vänner man har i denna cybervärld… så...

Här är jag igen - och snart tar jag vägen förbi och hälsar på hos dej för att se vad du hittat på den senaste tiden.
Under tiden kan du ju passa på att gissa vems skrivdon och ros du ser på bilden som är tagen nere vid hamnkanalen.



¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨

Tankens kraft är stor!
Om vi tror på oss själva, så tror andra också på oss -
Börja tänka och agera som en vinnare


blogginfo

Nu har tulpanerna snart blommat färdigt...


i seminarieparken...



Myrorna drar sina strån till stacken…



Sommarblommorna knoppas och snart står dom i full blom…


Och därmed tar jag ett sommaruppehåll.

¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨*•.¸♥¸.**.¸♥¸.•*¨

En helt vanlig mamma satt och fyllde i ett
kvällstidningstest där bland annat frågan:
"-Anser du att du är normalviktig?" dök upp.
Hon läste frågan högt för sig själv och den 9-årige
sonen lyssnade och funderade. Sen sa han:
"-Nää, mamma, du är inte normalviktig.
Du är ju jätteviktig!"

Härmed önskar jag alla mammor en trevlig dag - varje dag !
Och varenda en som känner sig värd det också.
Dej och Dej och Dej och så just Dej.

Tisdagstema - Orange

Vilket lag min dotter höll på vid Gotia-cup framgår väl tydligt. Som maskot för storebroderns lag gjorde hon succe men tyvärr räckte det inte ända fram till en 1:a plats… men laget kom dock ganska långt i denna trevliga fotbollscup det året. Tyvärr var bloggandet inte en del av vardagen då, men det är i alla fall kul att kunna plocka fram denna bild till tisdagens tema, försenad som vanligt.

Och kul var det också att både för henne och mej att göra denna makeup och utstyrsel. Vad jag minns också är att det störtregnade denna sommar så en genomskinlig regncape fick tyvärr användas nästan dagligen.
blogginfo , , , , , ,

En Ängel från en Änglamakerska


Att få vanlig privat snigelpost idag är ju tyvärr inte så vanligt… men när det händer får i alla fall jag en sån där mysig lyckoruskänsla. Jag klämmer och vänder och vrider och läser både fram och baksida och undrar… fast fort, för min otålighet är stor.

Gårdagen blev ett sådant tillfälle… ett snigelbrev med en liten present i, med vackert kort och personlig hälsning. Och så denna lilla underbara Skyddsängel, med tovat mjukt och gosigt hjärta i vackraste röda färg.

Änglamakerskan heter Jeanette, och hennes underbara skaparglädje kan du se om du klickar här. Underbara tovade ting och figurer blandas med hennes Änglar i olika former. Och nu har jag alltså fått den äran att ha en av dem nära mig. Tack Jeanette, jag känner mig hedrad.





¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨*•.¸♥¸.*.¸♥¸.•*¨

Livet är delvis vad vi gör det till,

och delvis vad det görs till av de vänner vi väljer


Ostpaj - Τυροπιτα - Tiropita


Det första jag vill äta när jag kommer till grekland (gäller hela familjen förresten) är just ostpaj, och så ett stort glas frapé (grekiskt iskaffe som du hittar recept på här ) Egentligen tror jag några av oss skulle kunna leva på det.

Men min första erfarenhet av denna delikatess när jag 82 besökte grekland första gången med min blivande man var, *rynkar på näsan åt minnet* fetaost i wienerbröd!!!??? Han köpte iaf ett till sig själv och vi fortsatte vår promenad. Nu är jag ju som bekant väldigt nyfiken så klart jag måste smaka... ett bett räckte, sen småsprang jag tillbaka det kvarter vi tillryggalagt med maken i släptåg för att inhandla ytterligare... nä, 1 räcker inte, jag köpte 3.

Idag gör vi då och då detta här hemma och här ville jag berätta hur. Det är mycket enkelt om man köper färdig filodeg.

Smält lika delar smör och olivolja
Pensla en långpanna (eller minde form)
Lägg på ca 10 blad som du penslar emellan
Rör ut fetaost med 1 ägg
Bred ut ett tjockt lager över bladen
Avsluta med ytterligare ca 10 blad varoett penslat, även det översta
Skär med vass kniv igenom allt i ca 5x10 cm stora bitar
Stänk lite vatten över det hela (så att det översta inte torkar för mycket)
Grädda i ca 200 gr tills det blivit gyllenbrunt.

Nu händer det att jag fuskar lite och då använder jag mej av smördeg, det går givetvis lika bra men blir inte riktigt äkta, och olivoljan är ju nyttig, men visst testa det om du vill.

Vill du göra det extra äkta kan du göra filodegen också själv (för min del räcker det att jag gjort det 1 gång) men eftersom jag lovat Inga-Britt med aktuellt från Grekland receptet så kan du lika gärna få det här också.

14 dl vetemjöl
2 tsk salt
5 dl ljummet vatten
4 msk olivolja
arrowrot

Bland mjöl och salt och häll sakta på vattnet medans du rör om och till slut knådar ihop allt. Knåda ca 10 min, till en klibbig boll. Tillsätt nu olivoljan sakta och fortsätt knåda, till den blir mjuk och blank. Nu ska degen vila i minst 2 tim.
Dela degen i 20 lika stora delar, och kavla ut tunt, tunt som ett löv på en kökshanduk beströdd med arrowrot för att degen inte ska fastna. Stapla på ett smörpapper varje ark på varandra och låt det vila i 30 min under handuken.

Ett ganska tungt jobb men visst, vill man spara pengar så är det ju ingen kostnad jämfört med att köpa degen. Sen är det ju alltid kul att ha testat själv en gång.

Till sist vill jag också berätta att fetaost och spenat är väldigt gott tillsammans så givetvis både finns det att köpa sådana och du kan själv testa om du bestämmer dig för att göra "Tiropites" Servara gärna En härlig grönsallad till bestänkt med lite olivolja och citron.

Kali orexi - God aptit


ps. En bild på tiropita hade inte varit så kul så det fick istället bli ett foto från en grekisk restaurang här i göteborg. Ett litet arrangemang i deras fönster som jag redigerat "lite" ds.

~~~~~~~***~~~~~~~~
Allt som förtjänar att göras -
förtjänar att göras bra


Uppdaterat: Hej alla från Familjeliv.se som tittar in här. Det är jättekul att så många av er hittar hit. Skulle bli jätteglad om jag fick en liten kommentar från er när ni ändå har vägarna förbi. Scrolla ner till slutet av kommentarerna och klicka i "skicka en kommentar" eller klicka här ... hoppas ni lyckas med pajen.

Något Fyrkantigt...

kan man väl säga om denna bild. Om det var anledningen till att skaparen av detta fantasidjur valde att slänga sitt konstverk i en soptunna vet jag inte. Men på grund av det så kan jag alltså bidra med något till tisdagstemat denna vecka. Så jag säger tack till den troligtvis unge okände konstnären.

~~~~~~~~**~**~~~~~~~~

Vill du ha regnbågen, får du stå ut med regnet

En bild till Smeden

En Chikad till min Far som skriver om sitt äventyr bland jugoslaviens högljudda insekter; chikaderna.
Denna fångade jag på bild vid en av Skinoussas vackraste stränder "Almiro" (det salta), klicka här för att se fler bilder härifrån. Ljudet lät jag bli att ta med, för det var näst intill öronbedövande ibland, och det tog ett bra tag innan vi förstod vad det var för så snart du kom riktigt nära så tystnade dom.

Nu är det väl ändå vår - på riktigt


Att förtrollas, ingenting är enklare.

Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna.

De är på något vis oväntade.

De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet

på förbisedda platser där blicken aldrig annars stannar.

De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen.

Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.

Här är extas men lågt i tak. ”Karriär” ovidkommande! ”Makt” och ”publicitet!” löjeväckande!

De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh.

Högt i tak över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas.

Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd

öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst

-Tomas Tranströmer-


En ros...


som jag fick på min födelsedag fick bli grunden till denna bild som jag satt och redigerade i fredags. Den var egentligen tänkt som ett inlägg om minnestunden vi var på med anledning av det som hände för 1 år sedan. Men sen orkade jag inte skriva så mycket mer. Vet du inte vad jag pratar om kan du läsa mer på här.

blogginfo , , ,

I himmelens namn

Idag är tisdagtemat himmel och denna bild är ett av mina bidrag, Himmel över Skinoussas kyrka.

Samtidigt får denna bild mej att fundera: Vem i himmelens namn har rätt att bestämma vad en människa ska tro på eller inte.

Hur vi ska förhålla oss till våra medmänniskor och vår jord för att uppnå det bästa möjliga för alla är väl något som givetvis ska beslutas om och även skapas lagar om, både i mindre grupper och vad gäller hela mänskligheten.

Men när vi kommer till frågan om en människas inre tankar och tro… det är ju något så mycket personligt att det oftast inte ens kan definieras på ett enkelt sätt. Om 2 människor båda säger att de tror på Gud innebär det inte att de har samma tro, inte ens om de tillhör samma religion. Även om de som antingen följer Koranen, Bibeln eller någon annan religion försöker definiera det så är tron ändå mycket individuell och inget som någon annan kan på- eller avtvinga någon. Ändå blir människor idag liksom förr dödade för sin tro och övertygelse hur rätt moraliskt och etiskt de än lever sina liv.

Finns det verkligen någon religion eller politisk ideologi som kan ges sådan makt att det ger dem rätt att förfölja, kränka eller t.o.m döda någon för sin inre själsliga övertygelse, oavsett vilka skäl dom har därtill. Så dagens tema för mina tankar osökt till dem som dödades på Himmelska fridens torg... för sin tro, och sedan vidare och vidare och vidare, för tyvärr är det långt från enda gången det skett. Detta sagt som den häxa jag då och då är... (tolka det som du vill)



Till sist visar jag en himmel över Naxos med vacker solnedgång.



~~~~~~~~****~~~~~~~~~

Ett fritt samhälle är ett samhälle där det är ofarligt att vara impopulär.


blogginfo , , , , , , , ,

Jag tog mej friheten idag....

och tog med mig lite av våren hem. Egentligen är dom väl vackrast där dom står och i vitsippsdalen bakom botaniska är det helt underbart med dessa anemoner i mängd. Så att jag norpade dessa tre ... hoppas jag ingen misstycker.


Den lilla vas jag satt dom i är en av många som jag drejade till en sommarutställning på Styrsö. Jag kallade dom "fröhus" dels för att några hade formen av ett sådant och dels för att det ju faktiskt är ett litet sådant. Tyvärr??? är de flesta sålda så jag kan inte visa dej så många av dem, men alla var olika, några med texten "från en vän" några med "första vårtecknet" och "små små blommor" och så som denna bara helt enkelt "en liten blomma"


I ateljen kan du se några fler men tyvärr är fotona inte de bästa.

Mat!!???


Visst äter väl grodor insekter och visst står väl denna gräshoppa på grodans matsedel... så denna bild får bli mitt bidrag till Tisdagstemat-mat, denna vecka.

Och mycket mer än så blir det inte idag...

Men hoppas du låter dej väl smaka oavsett vad som serveras på ditt matbord idag. Och glöm inte att....

Hungern är bästa kryddan

blogginfo , , , , , ,

Det går lika bra med tuggummi


Hört på radions program 1 idag. Måste bara berätta för det var så gulligt.

I Kina serveras tydligen inte kaffe på restaurangerna (såvida det inte är amerikanska sådana). Så efter att reportern i programmet intagit en stor middag på en av de finare matställena kommer en liten servitris med tre tuggummi serverade på ett litet fat. Ivrigt nickande med ett leende, som kinesiskor gör, trugar hon honom att smaka. Kaffe… !!!???? med fulländad smak, var vad dessa tuggummi smakade. Den lilla Kinesiskans leende blev tydligen ännu bredare och med en spjuveraktig min lämnade hon bordet för att låta svensken avsluta sin måltid som vanligt... med kaffe, om än i annorlunda form.

Undrar om det går att få med mjölk och socker till?

Sedan när jag googlade runt lite för att hitta bilder att leka ihop nåt passande till inlägget så ser jag att det tydligen inte alls är ovanligt med kaffesmakande tuggummi. Men för mej var det nytt och historien söt tyckte jag. Hoppas att jag därmed kunde roa dej en stund oxå.


~~~~*~*~*~*~~~~

Kaffe, kaffetåren den är bra… Kaffe, kaffetåren vill vi ha

Du får gärna smaka!

Och med denna bild säger jag HJÄRTLIGT TACK till alla som GRATTADE mej på namnsdagen igår. Det var mer än jag själv visste om, fast maken kom ihåg det. Så varsegod... ta gärna en hjärtebit... och du som inte kom ihåg att gratta mej får vänta till sist, blir det nåt över så varsegod till dej oxå *fniss*
Nä, bara skojade lite, det räcker nog till alla... kramen oxå tror jag.


blogginfo , ,

Lång, längre, längst

Tisdagstemat denna vecka är "lång" och jag väljer 2 bilder av "vår" katt där den första bilden visar en väldigt låååååång blick i fjärran… undrar vad han fått syn på. Han ser nästan ut som om han vore långt bort i tanken.

På den nedre bilden försöker han tydligen konkurrera med apan bredvid och visa att han är lika låååååång.


här kan du läsa om och se honom med lite udda kompisar.
( ¯`·´¯ )
`·.¸ ¸.·´

´¨*·.¸¸.*.¸¸.·*·.¸¸.·*.¸¸.·*¨`


Man borde vara som en katt och sträcka ut sej ordentligt då och då.
Och sedan ta det mesta med ro.

Går du förbi denna skylt på Achebergsgatan...

.. så rekommenderar jag dej att öppna dörren till La Fleuriste och titta in. Själv har jag med beundran och njutning tittat på de mest otroliga växter och tänkt att hit ska jag gå en dag när det är öppet.

Se bara på "kängurufötterna"och " hjärtekaktusen" ovan, visst är dom både vackra och roliga. Häromdagen tog jag steget över tröskeln och hamnade i ett litet blomstergalleri med så mycket mer än bara blommor att botanisera i.


Här en Japansk variant av vas; en träpinne med klyka där klykändarna är snittade. Fatet med lite vatten i håller pinnen, pinnen håller liljan... allt i en total balans. Tyvärr fick jag inte med hela pinnen men den "hänger alltså fritt i luften i andra ändan.


Lite längre in i butiken fick jag meditera i detta hav av sand med klippöar i mitten. Med en liten räfsa formar man vågor i sanden och njuter med båda blick och själ.

Detta är bara en bråkdel av allt som fanns att njuta av, men mina bilder gör inte allt rättvisa av så tills du har möjlighet att göra ett besök IRL kan du titta in på
laFleuriste's hemsida.

(*·.¸(`·.¸ ¸.·´)¸.·*)
´¨*·.¸¸.*.¸¸.·*·.¸¸.·*·.¸¸.·*.¸¸.·*¨`
´(¸.·´ `·.¸)`

Det finns nog för allas behov,
men inte nog för allas girighet

blogginfo , , , , , , ,


Söta Apelsinskal

Egentligen är det väldigt enkelt att få bort det beska när man gör Apelsinskals-syltning.
Ju tjockare skal desto godare.

Skala apelsinerna så du får ca 8 "båtar"
Lägg dessa i en skål eller tillbringare med kallt vatten ca 1 dygn, byt vattnet varannan timme. För att vara säker på att beskheten är borta provbiter jag i ett hörn. I värsta fall får et stå ytterligare tid med jämna vattenbyten.

Nu är det bara att "sylta" dom. (Såvida du inte vill trä upp dom på tråd för att få en fin rund form men det brukar jag hoppa över).

Koka först skalen i nytt vatten ca 1 timme och lite till, tills de blivit mjuka. Häll över i sil eller durkslag.

Här kommer det lite knepiga… (grekiska recept är väldigt ungefärliga… både när det gäller mått och grader)

Koka upp 3 tekoppar vatten med 1 1/4 kilo socker är vad som står. Jag beräknar ca 2 dl per kopp (m.a.o. 6 dl vatten) och 1 tsk citronsaft

Detta kokas i ca 10 min… sedan lägger jag i skalen och låter det koka i ytterligare 5 till 10 min tills vätskan blir sirapslik (åter ett grekiskt tidsmått ;)

Så där… färdigt. Eller lägg skalen i glasburkar med tätsittande lock och slå sockerlagen över tills skalen är täckta. Det kan gärna bli trångt i burken.( Skulle du uppleva sockerlagen för rinnande kan du koka om den ett tag till innan du slår över den)

Förvara det i kylskåpet om du inte vill få en sockerchock och äta upp allt på en gång.

Det här är jättegott till kladdkaka eller chokladglass skurna i småbitar. Du kan också sikta lite ren kakao över innan du serverar godiset på fat.

Åh, höll på att glömma, just till jul brukar jag lägga några hela nejlikor i burken också, förhöjer jul-smaken och det ser väldigt fint ut om man vill ge bort en burk i present.

Så… Lycka till Ulla-Bella, Yvonne och Tovan, och glöm inte berätta hur det gick.



Se tidigare inlägg om sött från Grekland genom att klicka här

Så händer det till slut

Har du någonsin tänkt på om du när du möter någon på gatan är den som väjer och lämnar plats eller om det är tvärtom ?

På flera trottoarerna här i stan ligger numera kullersten men oftast finns det plattare stenar mitt i vilka jag föredrar att gå på… men vid möte är det alltid jag som väjer undan för mötande. Ett liknande beteende har jag i att alltid vara den som ringer fastighetsskötaren när något krånglar i huset (typ tvättstugan). Inte heller klarar jag av att tränga mej i spårvagnsöppningar utan låter istället andra gå före… vilket innebär att jag missar eventuell sittplats.

Så jag bestämde mej en dag för att ändra detta undfallande och alltid-till-lags-beteende hos mej.

Det finns väl andra som kan ringa när tvättmaskinen är trasig… och varför ska just jag vika undan vid möte (okej… "högerreglen" tänker jag iofs oftast på)). Det finns en trygg sida i en svängd trappa, den vill jag också gå på. Jag vill inte behöva "knö" mej in i spårvagnen, utan står jag nr 2 så vill jag få gå på som nr 2.

Invant beteende är svårt att ändra. Än svårare är det om man anser beteendet vara förnuftigt. För det är klart att om jag vill ha tvättmaskinen lagad så fort som möjligt är det bättre att jag ringer själv. Och om jag vill slippa "knö" så är det bättre att lämna plats. Och om nu jag är mer observant än andra när jag möter folk så är det kanske klart att jag ska väja… eller?

Nu har jag iaf testat några gånger med att titta ner i backen och låtsas som om jag inte ser den mötande personen… men i sista minuten har jag ändå vikit undan. En dag gick det så långt vid möte att vi båda väjde så pass att endast våra axlar smällde ihop (hade farten varit lite högre så hade vi båda gjort en piruett på stående fot).

Idag… på trottoarens mitt möter jag så en herre med rullator och klart jag steppar åt sidan. Därmed kom jag så återigen i tankar om att inte alltid vika undan. Lite längre fram ser jag en kvinna som går där jag ska gå :) Det är bara hon och jag på vägen. Med andra ord finns inget annat än ens eget samvete att ta hänsyn till.
Sänker snabbt blicken men har henne ändå i hela mitt synfält där hon blir större och större och så... tjong, där slog vi ihop. Men jag vann, det var hon som vek ut på kullerstenarna, inte jag. Att jag sen kände mej som den idiot hon med tydlig blick ansåg både mej och mina ben vara är en annan sak.

Nu undrar jag… är det maktkängor jag behöver sätta på mej när jag är ute och går, och är det maktkängor de använder som inte lämnar plats för andra än sej själva på gatan. Hur gör du själv och varför?

I alla fall var det lite lustigt att jag strax efter gick förbi denna sko i ett skyltfönster.