Vid vägens slut…

är jag väl inte ännu – men märker att det blir glesarna mellan inläggen. Och så kommer det nog att bli i fortsättningen också. Om jag nånsin kommer fram där vägen plötsligt stoppar vet jag inte… vi får väl se. Hursomhelst. Inläggen blir nog väldigt sporadiska, ibland kanske jag har mycket att säga – ibland är det nog bättre att vara tyst.
Hoppas du tar vägen förbi då och då iaf och tittar in på en pratstund…


links: , ,

4 kommentarer:

  1. Vilken vacker bild.Sådana motiv är det finaste jag kan se. Riktigt ser hur lugnet lägra sig där. Balsam för lilla själen.:)

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar musik jag fick lyssna på :-) Jag älskar att utöka det musikaliska förrådet! Kramar...

    SvaraRadera
  3. Vandra du på bara.....jag är nyfiken vad som finns där vid vägens slut....vad har du för idéer på G!?
    Säkert något bra ...och roligt hoppas jag! Din bild är så vacker....älskar Sepiatonade foton...de är så vilsamma.....kraaaammmmmm

    SvaraRadera
  4. Gisan, vilken tur att du gillade musiken... den ska ju egentligen inte spela av sej självt, men så blev det iaf.

    Erika, ja du - det var balsam för min själ att vandra där. I senare inlägg ser du fler bilder från samma ställe.

    Clara, Tack min vän - vart jag hamnar har jag ingen aaaaaaaning om.

    SvaraRadera