Ett gott skratt förlänger livet...

och då har jag förlängt mitt med flera år sedan jag träffade detta troll i verkligheten.Detta yrväder träffade jag en dag helt oförhappandes på göteborgs central då 6 - 7 cybervänner från detta avlånga land skulle träffas. Hon dök bara upp helt oanmäld.
Vi hade väl inte haft någon större
kontakt med varandra över internet och konversasionen var väl så där. Men på resaurangbesöket senare då lossnar det plötsligt. Vi skrattar och skrattar åt allt och alla och vi blir oskiljaktliga resten av dagen (de andra stackarna var faktiskt glada för vår skull - glädje smittar) och vi promenerar genom slottskogen arm i arm.
Nu hände det sig så att det blir en liten rockad vad gäller natthärbärge och inget är väl då naturligare än att Trollet skall övernatta hos mig. Övriga åker hem eller far till utkanten av storstaden. Och vi två fortsätter snattra till en nattmacka och ytterligare skratt i vårt kök.
Märk väl - vi känner trots allt inte varandra speciellt väl - då det blir tal om var hon skall sova.- Du kan sova i min säng, säger jag- Kan jag väl inte, svarar hon- Klart du kan, menar jag och missar totalt hennes förrvirrade uppsyn.- Nääää....- Jo, jag sover i soffan- Nä det går väl inte...- Jo då, jag brukar sova där när vi har gäster, inga problem.- Men, är det inte bättre om JAG sover i soffan.- Nä jag är van, bra för min rygg.
Nu börjar hon skruva besvärat på sig och jag anar en antydan till att krypa ner från stolen och obemärkt smita ut genom dörren.
I mitt huvud börjar det snurra förtvivlat - vad har hänt....
Plötsligt kommer det en liten försynt något skrämd fråga- Men din man då? Vad säger han?
(Undrar om du som läser detta har tänkt samma sak...?)
Oj då..... glömde jag berätta att min man sover i eget rum (en vana sedan barnen var små och härjade på natten)
Vad vi skrattade när jag väl fick omtalat detta "lilla" faktum. Hennes min där hon satt och höll på att krypa ur skinnet är oförglömlig.
Vad som snurrade i hennes huvud några minuter tidigare vet hon nog
bara själv. Men man kan ju föreställa sig...
Sedan dess har det blivit många oförglömliga skratt och antagligen är det inte slut än. Jag blir nog några och hundra typ.

11 kommentarer:

  1. Vilken härlig läsning. Bra när man kan ha så roligt och trivas ihop. Kramis

    SvaraRadera
  2. Jomensan. Det där att skratta det känner jag till!
    Vet hur det är när du och jag sätter igång för nästan ingen ting! Om det beror på ens skratt i livet hur länge man får leva-----Ja då ska jag sitta i smedjan och smida år 2070! Kram på dig Från faur!

    SvaraRadera
  3. Hello:-)
    Vilken härlig läsning:-)
    Fick några härliga skratt..
    Det är många som vill komma och röja i min snickebo:-) Vem vet kanske jag bjuder in till loppis;-)

    SvaraRadera
  4. Allihop: glad att kunnaa roa er med en stund

    SvaraRadera
  5. fniss
    jag kommer ihåg det mötet
    Kommer NOG aldrig att glööma den kvällen inte dagen heller för den delen
    fnissar gott här nere när jag läste det du skrivit
    Kram från skåne trollet

    SvaraRadera
  6. tihi alltid lika kul och se bilden och läsa
    kram

    SvaraRadera