Sommartid är tid för läsning...

och nu måste jag skriva om 3 böcker i kontrast till "En spricka i Kristallen"

Dessa böcker är också de skrivna av kvinnor och de 2 första även delvis självbiografier.

Den första "Det fanns minnen jag hade glömt" är en jag nämnt tidigare; en bok fylld av kärlek till livet, barndom, åldrandet men också till mödraskap och arbetsliv. En bok om en kvinna som ger tillbaka de gåvor livet gett henne... såsom kunskap given i sin relation med barn och vuxna, sitt möte med döden men också det vi kanske ibland kallar paranormala. Boken efterlämnade mig med just känslan - Kärlek, till Livet. Idag vet jag att denna kärlek har uppnåtts genom livets gåvor, de serverades inte på fat, men denna kvinna tog tillvara det som gavs henne och nu delar hon med sig.

Bok nummer två "Andra klassens medborgare" handlar om en svart kvinna och hennes liv som barn i sitt hemland Lagos och senare då hon flyttat till London. hennes levnadsöde är tufft, men detta är en kvinna som visar på en styrka få förunnat. Hennes föräldrar dog båda tidigt och hon tvingades gifta sig med en ungdomsvän och redan vid 17 års ålder var hon mor. Hon tar ett beslut redan i mycket tidig ålder och det beslutet håller hon fast vid trots att det ibland inte alltid finns i minnet.
Den första bok jag läste av Buchi Emecheta hade titeln "Gwendolin" även den om en kvinna (i detta fall en vänninna) som blir våltagen 2 gånger, först som barn och senare vuxen av samme man. Även den en underbar bok om en stark kvinna som tar ansvar för sitt liv.

Det som slår mig är att båda dessa författare gör upp med skuggor i det förflutna och i nutid, att de tar ansvar för sina egna liv men också för andras. Båda har en styrka som härör till tankens kraft, och de använder den. Här handlar det inte om att gnälla och skylla på andra, här ser man fakta för vad det är och inte en massa subjektiv smörja som från en bortskämd Cecilia von Krusenstjärna.Till sist... har jag precis börjat på "Tre dagar in i döden" Om detta är en typ av självbiografi eller inte har jag ingen aning om. Eva Seeberg skriver om en kvinna som ser sig själv sittande vid sommarstället - död, hur hon i döden och som själ/ande/jaget ser tillbaka på sitt liv. Jag har aldrig tidigare läst en skönlitteratur som beskriver själen på ett sånt sätt som jag själv anser att jaget är. Även denna bok fylld av kärlek men här inkluderas även kärleken till döden.

Tre kninnoliv väl värda att följa... ända in i döden

links: berit sanker,bokrecension, det fanns minnen jag glömt, en spricka i kristallen, eva seeberg, tre dagar in i döden, buchi emecheta, gwendolin, andra klassens medborgare, litteratur, böcker, läsvärt