En spricka i kristallen...

är en bok som jag tror de flesta redan har hört talas om (av Cecilia von Krusenstjerna) och recensioner finns att hitta både här och där. Men jag har precis avslutat den och vill säga några ord och tankar om den.
Till dig som ev. inte känner till den så är det väl mer eller mindre en självbiografi av f.d. volvochefen Gyllenhammars dotter.

Först ville jag inte fortsätta läsa denna bok fylld av självömkan och ett dissande av sina föräldrar, syster och släkt utan dess like. Min spontana känsla var - skäms på dig. Men ok... det är hennes syn och verklighet och den kan jag tillåta henne ha.
Efter lite mer än halva boken ville jag fortfarande lägga undan den... men var ju nu tvungen att få reda på slutet, precis som en dålig film. Men samtidigt fanns det också saker som gav mig något, av och till var dessutom texten vacker prosa och tankvärd.
Så kom jag då till det avslutande kapitlet. Denna kvinna verkar att äntligen ha tagit tag i sitt liv... eller rättare sagt, lyckats hitta 2 män som krävde det av henne.

Den tanke som plötsligt naglar sig fast hos mig är denna; Vi har alla våra ryggsäckar att bära, en del tyngre än andras men...
antingen kan man välja att bära den och låta sig tryckas ner av tyngden.
Eller så sträcker man på sig... vetande att säcken hänger där bak men med blicken riktad mot nuet och framtiden, bär den med sig som kunskap och erfarenheter i livet - den kanske är tung, men knäna sviktar inte under den.

Detta skriver jag med exempel ur verkliga livet... 2 syskon, 2 ryggsäckar, skapade under ungefär samma utgångsförhållande men då man tittar i dom ser man att den ene är fylld med mer/större grymheter än den andre. Som exempel. den enes består av en rädsla för att gå till skolan p.g.a. mobbning, den andre vågar knappt vara i sitt eget hem p.g.a. sexuella trakasserier. Den sistnämnde har fått klara mycket själv från 6 års ålder, medan den förste alltid har haft mor och far där. I nutid finns ytterligare exempel, den ena har ångeat p.g,a att hus skall säljas med vinst på flera miljoner. Den andre klarar knappt uppehället utan får hjälp av det sociala... vem tror ni gnäller mest?
Vad är det då som gör att den förstes ryggsäck är så tyngd att den gör henne bitter och gnällig och ibland t.o.m. elak, medan den andres ryggsäck blivit hennes styrka?

Ja, detta är mina tankar... något direkt svar har jag inte, men jag hoppas att genom att skriva dom här kanske någon läser och kanske någon vänder sin ryggsäck till något positivt. Kanske någon annan läser och hjälper någon annan att vända sin ryggsäck till något positivt.
Andra bloggar om: , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Hej.
    Å den skall jag köpa och ta med på semestern kan va bra att läs i lugn och ro, Den verkar intressant.Tack för tipset. Och Rygsäckar det bär man med sig genom livet verkligen. Alla har sina med olika packning.Men som du sa det gäller st sträcka på ryggen och bära vidare men 19 kilo bekymmer klarar man sen är det stopp. För Filifjonkor.

    SvaraRadera
  2. Filifjonkan: Det håller jag med om är precis lagom för Filifjonkor, Trolltygsänglar klarar nog lite till, dom har ju vingar som hjälper till att hålla dom uppe *fniss*

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att vi alla bär på våra olika ryggsäckar fyllda med erfarenheter ifrån våra liv, jag har erfarit det just när det gäller att mixa två familjer hur svårt det är när man redan har nåra år på nacken att kunna samköra de olika erfarenheterna som vi bär på....

    Bara bra med mig, jobbar denna vecka till sen är det semester för mig. Hoppas att sommaren kommer då med stormsteg!

    Hur är det med dig? Har du sol?
    Kram

    SvaraRadera