En tävling - Restgarner...

...kan användas till mycket.
Här är ett exempel på något som du ju kan få fundera på vad det skall bli då det är ihopsatt.

Om någon lyckas gissa rätt så väntar ett pris.

Obs: du får bara gissa en gång - Gerda-Thyra får givetvis inte vara med... möjligtvis som jury, om det skulle behövas en sådan ;)

Virke på frihand... en burklockshätta

Vet inte om det finns något som heter så, vare sej det första eller det andra men jag har hursomhelst lyckats virka något helt komponerat själv för första gången. Jag har väl iofs tidigare ändrat på mönster och gjort lite som jag vill men detta har jag komponerat helt själv...


Idén fick jag faktiskt från Stina "hemma på landet" och hennes lampkjolar (jag vet - ingen logik, men så är det, det ena ger det andra) Så här är resultatet...



Det svåra blir nu att göra flera... för inte sjutton hade jag tid att skriva ner hur jag gjorde, vill ju se resultatet med en gång, som vanligt... efterklok.

links: ,

Att hålla sej borta från bloggen...

är inte lätt. Så jag dimper in här några dar tidigare än planerat och konstaterar att jag har fått så många underbara svar på vad "Snuttefilt för själen" innebär. Nu kan jag berätta att det gällde mat då jag hörde det på tv häromdagen.
Jag tycker de svar jag fått är så mycket mer passande även om viss mat oxå kan vara en snuttefilt för själen.
Persoligen har jag ju min kära Gerda-Thyra, vi pratar om allt... flera gånger om dagen ibland. Kanske synd att kalla henne "snuttefilt" för hon finns där lika mycket i glädjestunder.
Tack till er alla som svarat...
En teckning jag gjorde i min ungdom får bli bild till detta inlägg.


links: ,

Snuttefilt för Själen


var ett uttryck jag hörde första gången idag... i vilket sammanhang tänker jag inte berätta.
Det skulle därmot vara kul att höra vad andra assosierar dessa ord med.
Så medans jag tar en liten paus i bloggandet så berätta gärna för mej vad som är Din Snuttefilt för Din Själ...
Dessa semesterbilder från den lilla ön Skinoussa i Cykladerna som vi besökte förra året är iaf några av alla mina snuttefiltar (jag har många, snuttefiltar alltså ;) vår altan och vår strand, visst kan man snutta på det ibland.








links: , , , ,

Mag-knapp


När jag skulle skala denna apelsin insåg jag att allt levande faktiskt på ett eller annat sätt har mag-knappar, eller hur?

Till sist några ord av Oscar Wilde "Det är lätt att göra människor till socialister. Men det är svårt att göra socialismen mänsklig."


En påminnelse om framtid

och en titt bakåt.. sisådär några månader åt vart håll

 


Vinterbilder utanför balkongen

En påminnelse om framtid

och en titt bakåt.. sisådär några månader åt vart håll

 


Vinterbilder utanför balkongen

Till alla kvinnor i perfekt ålder

Fick detta från en god vän idag.Tycker det var såååå gulligt..
så jag ville bjuda på den.


Istället för dubbelhaka - SMEK-BACKE
Så mjuk, så mjuk är huden här. Ett ställe att varligt och eftertänksamt
smeka för att locka fram kloka tankar och bra beslut.

Istället för rynkor - LIVSLINJER
Ansiktet är livets gästbok. Här har lycka, sorger, skratt, smärta,
stolthet och oro lämnat anteckningar efter sina besök. Bär de linjer livet
skrivit till dig med stolthet.

Istället för påsar under ögonen - TÅRKUDDAR
För att de dämpar tårars fall och låter sorgen landa mjukt.

Istället för gäddhäng - ÄNGLAVINGAR
Lite svirr under överarmarna visar att du varit med förr. Ett bevis för
att du besitter lite av den överjordiska klokhet och gudomliga mognad som 20-åringar bara kan drömma om.

Istället för ridbyxor - GUDINNEBOLSTER
Sååå mjuka att smeka och vila mot. Kraftiga? Nej kraftfulla! Troget bär de
dig genom livet.

Istället för bilring - NJUTNINGS-SOUVERNIR
Ett kvitto på att du flitigt turistat i njutningens land, tagit del av
fantastiska njutningar och har vett att uppskatta livets goda.

Istället för celluliter - AFRODITESKÅLAR
Som små fördjupningar att utforska för smekande händer.

Istället för hängbröst - GODISPÅSAR
De kanske inte längre är de toppiga gräddbullar de en gång var, men oj ad
mycket njutning och kärlek de har givit både partner och barn!

Istället för ryggfläsk - KÄRLEKSHANDTAG
Greppvänliga kvinnor uppskattas ofta av de riktigt goda älskarna.

Istället för tunt hår - SILKESFLUFF
Skandinaviskt skirt, mjuk och lent. Ett hår som har lätt för lek med
vinden.


Calling All Angels...

är titeln på den underbart vackra sång som just nu ligger uppe i musikhörnet. Kunde inte låta bli att lägga dit den efter filmen häromdagen - Skicka tillbaka (pay it, forwards)

Minnen - i min byrålåda - ett axplock


"Den lila fågeln i sitt bo
njuter av en stilla ro
som hans liv på kärlek rikt
önskar jag att ditt blir likt"
Jenny Andersson -67

"Ej skaptes människan till sorg och gråt
Nej, Adam införde seden
Ty han grät näsduken genomvåt
då han kördes ut ur Eden.
För den som visar sig sur och tvär
när glada människor glamma
han lika ryslig som ynklig är
och bör ha straff för detsamma"
Anna-Marie -67

"Må du åka många mil
uti lyckans lilla bil"
Kristina Fridfors -67

"Tre ord till dig
glöm ej mig"
Irene Nilsson -67

"Kom pojkar och köp lotter
Högsta vinsten Anderssons dotter"
Carina Larsson -68

"Korv du äter hela da´n
och blir tjock som en banan"
Ingvar Svensson -68

"Du är rosen jag är törnet
Glöm ej vännen som skrev i hörnet"
Britt-Marie Karlsson -67

"Behåll genom livet
ett soligt humör,
så följer dig lyckan i allt vad du gör"
Susanne Larsson -67

"Låt mig sitta i ditt minne
på en liten pinne
Men om pinnen brister
försök men kalrssons klister"
Martina Mårtensson -67

"Om 60 - 70 år
du till din byraläda går
där finner du ett poesi
som även jag har skrivit i"
Helen Andersson -70

Sommartid är tid för läsning...

och nu måste jag skriva om 3 böcker i kontrast till "En spricka i Kristallen"

Dessa böcker är också de skrivna av kvinnor och de 2 första även delvis självbiografier.

Den första "Det fanns minnen jag hade glömt" är en jag nämnt tidigare; en bok fylld av kärlek till livet, barndom, åldrandet men också till mödraskap och arbetsliv. En bok om en kvinna som ger tillbaka de gåvor livet gett henne... såsom kunskap given i sin relation med barn och vuxna, sitt möte med döden men också det vi kanske ibland kallar paranormala. Boken efterlämnade mig med just känslan - Kärlek, till Livet. Idag vet jag att denna kärlek har uppnåtts genom livets gåvor, de serverades inte på fat, men denna kvinna tog tillvara det som gavs henne och nu delar hon med sig.

Bok nummer två "Andra klassens medborgare" handlar om en svart kvinna och hennes liv som barn i sitt hemland Lagos och senare då hon flyttat till London. hennes levnadsöde är tufft, men detta är en kvinna som visar på en styrka få förunnat. Hennes föräldrar dog båda tidigt och hon tvingades gifta sig med en ungdomsvän och redan vid 17 års ålder var hon mor. Hon tar ett beslut redan i mycket tidig ålder och det beslutet håller hon fast vid trots att det ibland inte alltid finns i minnet.
Den första bok jag läste av Buchi Emecheta hade titeln "Gwendolin" även den om en kvinna (i detta fall en vänninna) som blir våltagen 2 gånger, först som barn och senare vuxen av samme man. Även den en underbar bok om en stark kvinna som tar ansvar för sitt liv.

Det som slår mig är att båda dessa författare gör upp med skuggor i det förflutna och i nutid, att de tar ansvar för sina egna liv men också för andras. Båda har en styrka som härör till tankens kraft, och de använder den. Här handlar det inte om att gnälla och skylla på andra, här ser man fakta för vad det är och inte en massa subjektiv smörja som från en bortskämd Cecilia von Krusenstjärna.Till sist... har jag precis börjat på "Tre dagar in i döden" Om detta är en typ av självbiografi eller inte har jag ingen aning om. Eva Seeberg skriver om en kvinna som ser sig själv sittande vid sommarstället - död, hur hon i döden och som själ/ande/jaget ser tillbaka på sitt liv. Jag har aldrig tidigare läst en skönlitteratur som beskriver själen på ett sånt sätt som jag själv anser att jaget är. Även denna bok fylld av kärlek men här inkluderas även kärleken till döden.

Tre kninnoliv väl värda att följa... ända in i döden

links: ,, , , , , , , , , ,

Sommartid är tid för läsning...

och nu måste jag skriva om 3 böcker i kontrast till "En spricka i Kristallen"

Dessa böcker är också de skrivna av kvinnor och de 2 första även delvis självbiografier.

Den första "Det fanns minnen jag hade glömt" är en jag nämnt tidigare; en bok fylld av kärlek till livet, barndom, åldrandet men också till mödraskap och arbetsliv. En bok om en kvinna som ger tillbaka de gåvor livet gett henne... såsom kunskap given i sin relation med barn och vuxna, sitt möte med döden men också det vi kanske ibland kallar paranormala. Boken efterlämnade mig med just känslan - Kärlek, till Livet. Idag vet jag att denna kärlek har uppnåtts genom livets gåvor, de serverades inte på fat, men denna kvinna tog tillvara det som gavs henne och nu delar hon med sig.

Bok nummer två "Andra klassens medborgare" handlar om en svart kvinna och hennes liv som barn i sitt hemland Lagos och senare då hon flyttat till London. hennes levnadsöde är tufft, men detta är en kvinna som visar på en styrka få förunnat. Hennes föräldrar dog båda tidigt och hon tvingades gifta sig med en ungdomsvän och redan vid 17 års ålder var hon mor. Hon tar ett beslut redan i mycket tidig ålder och det beslutet håller hon fast vid trots att det ibland inte alltid finns i minnet.
Den första bok jag läste av Buchi Emecheta hade titeln "Gwendolin" även den om en kvinna (i detta fall en vänninna) som blir våltagen 2 gånger, först som barn och senare vuxen av samme man. Även den en underbar bok om en stark kvinna som tar ansvar för sitt liv.

Det som slår mig är att båda dessa författare gör upp med skuggor i det förflutna och i nutid, att de tar ansvar för sina egna liv men också för andras. Båda har en styrka som härör till tankens kraft, och de använder den. Här handlar det inte om att gnälla och skylla på andra, här ser man fakta för vad det är och inte en massa subjektiv smörja som från en bortskämd Cecilia von Krusenstjärna.Till sist... har jag precis börjat på "Tre dagar in i döden" Om detta är en typ av självbiografi eller inte har jag ingen aning om. Eva Seeberg skriver om en kvinna som ser sig själv sittande vid sommarstället - död, hur hon i döden och som själ/ande/jaget ser tillbaka på sitt liv. Jag har aldrig tidigare läst en skönlitteratur som beskriver själen på ett sånt sätt som jag själv anser att jaget är. Även denna bok fylld av kärlek men här inkluderas även kärleken till döden.

Tre kninnoliv väl värda att följa... ända in i döden

links: ,, , , , , , , , , ,

Tillbaka...

från landet där det var lite bättre väder än här på så kallade solsidan.
Vi har jobbat i slitit som sig bör när man kommer till landet, bl.a skulle en del vildvuxna buskar bort för evigt. När vi nästan tagit bort alla hittade vi dessa småttingar ännu utan fjäderskrud. Därmed lät vi dom var och höll noga koll på att mor och far återkom med mat till dem.
Men tre dagar senare var dom borta, dom kunde ju inte flugit ut och inga spår av åverkan på boet efter katt eller liknande så jag ringde idag till naturhistoriska och frågade (hade förhoppningen att föräldrarna på något sätt kanske kan förflytta sina små). Men nä då, skator eller kråkor har fått sig en munsbit så snart boet blivit synligt. Tyvärr, tråkigt men det är väl naturens gång antar jag.


Men som sagt solen sken över mej här på landet... Det hände något som värmde mitt hjärta. Jag och min Far besökte några för mej helt okända grannar. Kaffe med dopp blev vi bjudna på och vi satt och småpratade i en och halv timme om ditt och datt. Så skulle vi ta adjö och jag sträckte fram handen på vederbörligt manér mot mannen - han tar mej då i famn och menar att jag är värd en kram... den var en genomhjärtlig och sedan fick jag en av frun också. Väl hemkomna igen satt jag och tänkte på detta och frågade Far som ju känt dem länge om de brukade göra så
- Nej, det hade han aldrig upplevt, men han hade sett att de tyckte mycket om mej.
Sådana händelser lägger sig som bomull och blir ett minne att ta fram då och då när det regnar.



Nostalgi...

...eller - Det var då det... Lite gulnade foton från min barndom som igentligen kanske skulle lagts in i min presentation men hamnar nu här istället. Skulle någon känna igen oss så hojta gärna, det vore ju kul att få kontakt med någon man kände från förr.


Börjar med en bild av mej själv. Som synes inbillade jag mej att jag skulle bli en ängel redan då... och försöker glatt sätta glorian på huvudet.


Här är jag och min bror på Hebsackersgatan i Hälsingborg. Bilen har vår Far själv snickrat ihop, med riktiga lyktor som kunde lysa och om jag inte minns fel en fungerande tuta.

En vacker bild bild från svunnen tid i Slottshagen Hälsingborg

Ingen aning om vad vi tittar på, men det verkar vara bättre en att titta på Farmors och Farfars TV i alla fall

En kvällsmacka på balkongen innan Nallen får sin godnattkram

Jag själv i Farmors knä med bror i Mammas bredvid blir slutet på denna nostalgitripp

links:

En liten historia...

som jag själv kom på idag.

Den gamle stofilen står i duschen med ett paraply över huvudet...
Frun som kommer in och ser honom utbrister
- vad i herreminje har du för dej?
-jo svarar gubben, doktorn sa att jag måste duscha en gång om dan, men jag gillar inte att bli blöt...

Om denna historia kan kallas rolig vet jag inte, men detta är fullständig debut för mej... så ursäkta om den inte ligger i världsklass. Den bara kom för mej då jag såg paraplyt som hängde på tork under just duschen.

Nu sitter Far jämte och läser… plötsligt börjar han skratta. Min undran är ju givetvis "skrattar han åt mej eller åt historien?" Ja och det svaret får han väl ge här i en kommentar lite senare.


En spricka i kristallen...

är en bok som jag tror de flesta redan har hört talas om (av Cecilia von Krusenstjerna) och recensioner finns att hitta både här och där. Men jag har precis avslutat den och vill säga några ord och tankar om den.
Till dig som ev. inte känner till den så är det väl mer eller mindre en självbiografi av f.d. volvochefen Gyllenhammars dotter.

Först ville jag inte fortsätta läsa denna bok fylld av självömkan och ett dissande av sina föräldrar, syster och släkt utan dess like. Min spontana känsla var - skäms på dig. Men ok... det är hennes syn och verklighet och den kan jag tillåta henne ha.
Efter lite mer än halva boken ville jag fortfarande lägga undan den... men var ju nu tvungen att få reda på slutet, precis som en dålig film. Men samtidigt fanns det också saker som gav mig något, av och till var dessutom texten vacker prosa och tankvärd.
Så kom jag då till det avslutande kapitlet. Denna kvinna verkar att äntligen ha tagit tag i sitt liv... eller rättare sagt, lyckats hitta 2 män som krävde det av henne.

Den tanke som plötsligt naglar sig fast hos mig är denna; Vi har alla våra ryggsäckar att bära, en del tyngre än andras men...
antingen kan man välja att bära den och låta sig tryckas ner av tyngden.
Eller så sträcker man på sig... vetande att säcken hänger där bak men med blicken riktad mot nuet och framtiden, bär den med sig som kunskap och erfarenheter i livet - den kanske är tung, men knäna sviktar inte under den.

Detta skriver jag med exempel ur verkliga livet... 2 syskon, 2 ryggsäckar, skapade under ungefär samma utgångsförhållande men då man tittar i dom ser man att den ene är fylld med mer/större grymheter än den andre. Som exempel. den enes består av en rädsla för att gå till skolan p.g.a. mobbning, den andre vågar knappt vara i sitt eget hem p.g.a. sexuella trakasserier. Den sistnämnde har fått klara mycket själv från 6 års ålder, medan den förste alltid har haft mor och far där. I nutid finns ytterligare exempel, den ena har ångeat p.g,a att hus skall säljas med vinst på flera miljoner. Den andre klarar knappt uppehället utan får hjälp av det sociala... vem tror ni gnäller mest?
Vad är det då som gör att den förstes ryggsäck är så tyngd att den gör henne bitter och gnällig och ibland t.o.m. elak, medan den andres ryggsäck blivit hennes styrka?

Ja, detta är mina tankar... något direkt svar har jag inte, men jag hoppas att genom att skriva dom här kanske någon läser och kanske någon vänder sin ryggsäck till något positivt. Kanske någon annan läser och hjälper någon annan att vända sin ryggsäck till något positivt.
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Kalash - en förlorad folkstam

Hittade till en sida om ett folk som lever bland bergen i nordvästra Pakistan. De är ättlingar till Alexander den Store, som lämnade sina soldater där för att senare återvända och hämta hem dem. Men som känt är dog ju Alexander ganska ung och återvände därmed aldrig.
Detta folk lever nu kvar där... avskiljda från resten av Pakistan, de tillber fortfarande de grekiska gudarna och och deras levnadsätt och hem och kläder liknar än idag mycket den gamla Antikens., t.o.m en del av deras språk liknar grekiskan. Nu är de alltså funna och folk har börjat studera dem. Det dom önskade sig mest när de fick frågan av Greklands regering var skolor och utbildning. Så Grekland tar nu sitt ansvar för dem genom att bygga skolor och låta dem komma till grekland.

Det som fascinerar mej är hur saker består i tid genom att någon bara bestämt så. Tänk er att dessa människor har lyckats överleva och behålla mycket av sin ursprungliga identitet som greker i ca 2200 år, i ett helt annat land vad gäller religion och levnadssätt.

Med heroglyfer på en tavla i Kalashdalen står det "Alexander den Store lever för evigt" och på ett sätt är ju detta sant...

Jag tycker detta är en historisk solskenshistoria som jag därför lämnar en länk till för den som vill läsa mer.
Bilden har jag lånat av en danska som varit där och fotograferat, här finns fler av hennes bilder.

Vi har för bråttom...

i vår hektiska värld för att vi skulle ha tid att stanna och tänka på livets grundläggande frågor, såsom:

Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?

Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?

Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?

Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?

Varför är inte ordet förkortning kortare?

Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?

Varför finns det inte kattmat som smakar mus?

Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?

Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?

Varför använde Kamikaze-piloterna hjälm?

Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" ut till mitten av gräsmattan?

När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?

Har arbetarna på Lipton kafferast?

När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?

Så till sist en egen av Troltyget... varför måste man tillsätta salt när man tillagar fisk eller skaldjur från havet - borde inte dom redan vara saltade?



Detta fick jag i mail idag och
Om du log, om så bara en gång så skicka detta inlägg till alla som du önskar ett leende !!

Det regnar...för mycket

Nu tar jag en titt in här och ser om solen skiner här istället... och det gör den ju!!!
Alla dessa underbara solstrålar som lämnat semesterhälsningar och önskningar min väg.
Tack för dessa... de flesta solstrålarna ler jag igenkännande emot och de nya lika värmande de, önskar jag välkommna och även dem med ett leende.

Till dem som skrivit kommentar som tarvar ett svar skriver jag här i kronologiask ordning,
Stina: Ja vad säger man här då... du är för söt du.
Kurrelina: Vad synd att du inte ville titta runt bland mina greklandsbilder, men kanske då hösten kommer det blir lite roligare... dessa bilder är från platser de flesta turister inte ser.
Smeden: Skall ta mej en titt in till dej när jag är färdig här. Men vi ses ju snart ändå *väntar*
Anna och Clara: Bilden är min skrivbordsbild det är den som man får genom windows... sen har jag bara ändrat färh på fönstret och lagt till en bild av Asterix uppe i trädet på vår gård.
Filifjonkan: Tjoho... nu är jag här *vinkar*

Nu blir det en vecka som jag stannar här, hur mycket beror på väder och vind eller rättare sagt regn eller sol.
Men nåt litet ord kommer jag väl klämma in då och då, hälsar på er finns det väl också tid för men kanske jag inte gör så mycket väsen av mej... bara om det känns jätteviktigt.

Till sist måste jag be er som har någon kontakt med vädergudarna att ställa tillbaka det där runda gula klotet över oss här i södra landsändan...

Den som lyckas får en extra stor kram... Ah, ni andra får varsin oxå
Fast akta er så ni inte blir blöta...