Rasism?

En tanke som slog mej... är man rasist eller främlingsfientlig om man är patriot?

Själv kan jag inte besvara frågan men skulle tycka det var kul att höra andras åsikter.
Något som jag däremot ser ganska ofta i min vardag är det jag kallar främlingsrädsla. Den riktar sig inte bara mot människor av annan etnisitet, utan allt som är lite annorlunda än det man är van vid. Denna rädsla får dessa människor att vilja ha allt som det var, rädda för förnyelse och nya tankar. Dessa människor kräver att invandrarna skall bli svenskar... men vad är svenskt idag?
Och skulle de själva kunna göra detsamma om de tvingades flytta till ett annat land... tyvärr tror jag inte det.

Ja jag har nu ställt frågorna, hoppas någon annan har lust att svara.

5 kommentarer:

  1. Hallå tjejen.

    Ja du, det där med att vara patriot kan nog vridas både hit och dit. Vi har väl alla hört och sett hur vi Svenskar bevarar allt svenskt när vi är eller flyttar utomlands, midsommar t.ex. Så varför ska inte våra invandrare också kunna hålla på sitt, (med lite reservationer) men dom ska vi inte diskutera här.

    Det allra besta med de invandrare jag känner är deras omtänksamhet. Igår em plingade det på dörren och där stog min bortgågnde sons chef och sa att han bara ville plinga på och ge mig en kram. Den kramen tände verkligen lyckorus i mig, Undrar vilka svenskar som gör så?

    Tror i alla fall inte jag skulle vilja byta land och det är jag ganska säker på att många invandrare som finns här i Sverige inte heller velat flytta hemmifrån.

    kramis

    SvaraRadera
  2. Nej, inte tycker jag, att man är främlingsfientlig för att man är patriot. Det ena ger inte det andra.
    Tack för fina ord på min fotoblogg.
    Kram Agnes

    SvaraRadera
  3. "Patriot = en person som älskar sitt land och är beredd att osjälviskt arbeta för dess välgång."

    Jag tror att ordet "patriot" är ett sådant stort ord, så det knappt är någon svensk som förstår innebörden av det längre...eftersom vi inte har varit i krig, eller legat i fejd, på så lång tid...

    Däremot så måste även vi svenskar få känna kärlek till vårt land och känna stolthet över vad som är svenskt... även vår vackra svenska flagga.... utan att för den skull behöva vara oroliga att vi ska tolkas som rasister eller främlingsfientliga...

    Själv är jag ju "utflyttad norrlänning".... i själ och hjärta, är och förblir jag norrlänning, fast jag har bott i Göteborg i snart 32 år...!
    (Som förklaring till alla som läser detta utan att känna mig, och reagerar på att jag skriver norrland och på det sättet "drar hela norrland över samma kam" är att jag liksom är "ett barn av stora delar av just norrlandskusten".. Bott i Luleå,(norrbotten) tillbringat alla sommrar på en ö i Skellefteå skärgård (västerbotten) och alla jular, påskar och delar av sommaren i en liten fiskeby i Ångermanland.)

    Jag är inte rasist, det vet du...fniss... och kommer aldrig att bli det heller... Har försökt uppfostra mina barn i vad som är rätt och fel, och människors lika värde...där inkluderat även homo- och bi-sexuellas lika värde, och tycker mig ha lyckats rätt bra.. eller hur?

    Det här blev visst en jättelång kommentar....

    Jag måste bara få tillägga som svar på Nettes kommentar:
    Ja visst, jag har aldrig varit så svensk som när jag bodde och arbetade i Italien... för övrigt ett land som jag också känner en stor kärlek och tacksamhet till...!

    SvaraRadera
  4. Känner man sej trygg med sin identitet och tycker om sitt land, behöver man inte bli rasist.

    SvaraRadera
  5. Måste bara få tillägga en sak till, när det gäller att bo i ett annat land...: När jag arbetade i Italien så fick jag ju känna på hur det kändes att vara "utlänning" i ett annat land, även om jag som svensk tjej kanske hade det lättare än många andra som kommer från andra länder och heller inte har valt det själv, som jag faktiskt gjorde...

    Vad jag vill tillägga var, att jag naturligtvis många gånger "fick ta seden dit jag kom".. alltså "bli" lite mer "italiensk flicka" vid vissa tillfällen för att smälta in och för att bli accepterad och respekterad, framför allt av den kvinnliga befolkningen.
    Det är en balansgång, det där... att inte ta bort sin personlighet men ändå bete sig och visa respekt för just det landets seder, bruk, uppfostran och kultur.

    SvaraRadera