En kommentar värd sin vikt i inlägg...

... så jag besvarar den här ( och samtidigt får jag ju stoltsera lite)
Claras kommentar: Det gick...det funkade ..herregud vad lycklig jag blir!!! Jag har ju inte kommit åt att skriva kommentarer här hos dig på jättelänge....bäst att skriva JÄTTEMYCKET nu då...ifall jag råkar ut för samma sak igen :=) Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta för ditt sköna glittrande änglaströssel som du låter singla över mig allt som oftast!!! Det värmer och blir mjukt som bomull i hjärtat...du skriver alltid så personligt och är ärlig och rak. En kvinna med ett STORT hjärta och en säck änglaströssel lite så där nonchalant slängd över axeln :=)
Nu skriver jag kommentar till din väska också ifall jag inte kommer åt det inlägget.....den är söt och ge inte upp....du fixar det!!!Låt det ligga till sig lite.....
Du och Gerda- thyra hade en blöt men säkert jätterolig utflykt tillsammans .....ett härligt träd....
och Gerda -Thyras clematis var ju så vacker...en bra skärpa i bilden ......vad har du för kamera!? Jag har ännu inte köpt mig någon kamera men rätt vad det är så slår jag till...måste vela färdigt först :=)
Åh vad det känns skönt nu när jag kunde skriva lite inne hos ditt....en STOR kram från Clara och Moltaz tackar för kramen......han har precis suttit under filten med sin matte och kraskat på chips.....tokig katt det där!!! Kram igen
Mitt svar: Vad lycklig jag är då... att du nu äntligen kan titta in ordentligt och inte bara kika in genom fönstergluggen :) Tack för dina vackra ord om lilla mej *näsan i vädret* även om jag kaske inte helt förtjänar det eftersom trollet i mej tar överhanden då och då ;)Jag gjorde som du sa om väskan och helt rätt... det löser sej, men jag har så svårt för att vänta... nu ska jag bara köpa lite mer tyg, sen blir det nog som jag vill.
Kameran är ju ett kapitel för sig, vi planerar oxå en ny, utomhus fungerar den bra men inte inomhus. Det är bara en iten billig sak vi köpte för 5 år sedan. Sen vet inte jag om den blev förstörd sist vi var i Grekland ( kan en kamera ta in så mycket ljus så att den blir förstörd, eller är det bara så att den blivit gammal). Vi får väl önska varanndra lycka-till med nya-kamera-köp. Gerda-Thyra har sin egen lösning... hon gömmer den gamla så att maken går med på att köpa en ny *slänger en änglakyss hennes väg och flinar* *skojar bara* hon hittar den verkligen inte.

Till sist slänger jag iväg en änglakram till dej och Moltaz oxå.


TILL ALLA FINA TJEJER DÄRUTE…

Kvinnlig självsäkerhet
I takt med att vi blir äldre ökar vi i vikt.
Detta beror på att vi ackumulerar mycket kunskap i huvudet.

Men klart, någon gång finns inte mer plats för så mycket information i vår lilla huvud. Då börjar informationen att fördela sig över resten av vår vackra kropp… Och nu förstår jag allt!

Jag är inte överviktig!!
Jag är inte tjock!!
Jag är lärd!!
MYCKET lärd!!

Livet borde inte vara en resa med målet att komma till graven med
god hälsa och en snygg kropp,
utan snarare glida igenom det, med chocklad i ena handen,
vin i den andra handen,
trött, sliten och skrikandes…..

Vilken resa!!!!!!


En spetsduk blev en väska blev...

... bara en himla massa foder som blev en komlett galen Marlene.

Jag blir tokig på sånt där sladdertyg... värre en trolltyg.
Det ligger ju inte still.

Nu sätter jag mej här istället, datorn står ju åtminstonne still, hoppas jag...



Lugnar väl ner mej om en stund, ska försöka laga mat istället... men ville ju ha väskan färdig först... kan inte vänta *arg* *sur* *ilsk*

Scones - lite nyttigare... lite godare...




i alla fall enligt mej och min familj.
Till ett vanligt sconesrecept byter jag ut filmjölken mot hälften vatten, hälften youghurt. Istället för grahamsmjöl använder jag fint rågmjöl, och allt smör byter jag ut mot halva mängden olivolja. Givetvis kan man slösa med olivoljan men jag nöjer mej med lite mindre och unnar mej då istället en klick smör vid serveringen.

Hoppas det kan smaka...


Andra bloggar om: , , , ,

Tack Gunilla

Hej, tack för att du satte dina små änglamärken i min blogg så jag hittade hem till dej. Skriver till dej här eftersom jag gärna vill låta andra hitta hem till dej... Jag är så rörd över ditt öde, dina vackra inlägg, och sköna bilder. Jag skall skicka din adress till min väninna som ju förlorade sin son (vet inte om du läste det i min blogg) och hoppas att hon kan hitta några trösterika ord hos dej.

Den bok jag läser just nu handlar i första delen också om döden... om hur barn reagerar och vuxna, och dessa i förhållande till varandra. Jag citerar några rader
"... inget barn frågade - ingen vuxen talade med barnen om vad som hänt. Idag vet jag att barnens 'radar' känner in, om det är ok eller inte att ställa frågor"

Välkommen tillbaka Gunilla... kul att du hittade hit och tyckte om


Näsduksträd i regnet och annat vackert

Vetenskapligt namn
Davidia involucrata
Färg
vit
Höjd
8-10 m

Igår lyckades jag till slut... (genom att titta uppåt och knalla fram och tillbaka med Gera-Thyra i handen frågande ett flertal personer) se detta omtalade träd. Mer om detta skriver Gerda-Thyra inne hos sej.
Jag tog iaf med mej en buske hem som jag faktiskt tyckte var nog så vacker som ovanstående, klicka på bilden så får du den nästan i naturlig storlek *s*.
Men det är klart... hur impad kan man bli då man står drypande våt och stirrar på nåt hööööögt upp i luften.


Det vackraste stod nog för dörren till Gerda-Thyras ingång... jag snodde den oxå med mej hem (under lite proteseter... hon ville själv förevisa den, men till slut fick jag den äran). Tack min vän som förutom denna bild bjöd på solsken och kaffe på verandan. Och du min vän, påstå inte att min kamera tar dåliga bilder... inte ute iaf.


Har startat mitt nya projekt...

  
...med detta virkeri i köket eftersom jag ville sitta vid min morsdagsbukett och "lukta på blommorna"... men flyttade mej senare i i min soffhörna och tog blommorna med mej.



Här har jag ett fat/skål där jag alltid kan lägga diverse saker som jag använder för tillfället, broderisax, garn, nåldyna etc.
Just nu är det inte så mycket eftersom jag rensade upp efter att
tygcollaget blev färdigt.


Sedan kan man ju undra vad en datormus och virket nedan har med varann att göra. Jo, tålamod är inte en dygd hos mej iaf.
Hittade ett så underbart mönster på Drops... så vad göra , slänga sej ner bland garnnystan och hitta nåt passande och sedan sitter man framför datorn och virkar.
Göra som man "borde" printa ut allt i lugn och ro, titta efter vad garn och virkstorlek som behövs, och sedan i lugn och ro sätta sig i en skön soffhörna och njuta. Nä,då.... det ska!!!! vara nu, nu, nu!!!!

Nån som känner igen sej *hoppas* *vill inte vara ensam*

Morsdag- tårtan


ser ur ut så här. 
Min dotters egen komposition.

Det är väl ingen som inte kan gissa att det är en jorgubbstårta.

Under dessa goa gubbar ligger två marängbottnar med var sitt lager av banan, toppat med vispad grädde där ett visst antal dubbeldajm hackats sönder och blandats däri.

Mmmmmm smaskens säger Mor en dag som denna, och ler stolt och tacksamt mot dottern ifråga.
links: , ,

Mark Ryden - copyright

Sände en förfrågan till Mark Ryden för ett tag sedan:
Hello, my name is Marlene and it was my 15 year old daughter who introduced me to your lovely paintings. I would very much be allowed to put some of them now and then in my blog (actually I’ve already done so) and am hereby asking for permission to do so. Of course all copyrights are acknowledged and I will also link to your page if you require.
Best wishes, Marlene
Sedan glömde jag liksom bort det men blev glad när jag nu fick svar...

Hello Marlene,
Thank you for writing and for your interest in Mark's work. As long as your site is for personal usage (as opposed to commercial) and you have the proper copyright information, then there shouldn't be any problems. Thanks for checking!
--
Best wishes,
Alyson Ryan
Porterhouse Fine Art Editions
www.markryden.com
323-255-8855

...så det är alltså ok att jag har en del av hans konst här, vilket känns skönt att veta.

Grattar alla mammor idag


men även alla kvinnor med en länk till lite trolltyg.
Hittar tyvärr inte mitt Änglaströssel till alla mammor just nu.

Själv har jag fått vakna till ett fång av mina älsklingsblommor för säsongen, Syren och Hägg och älsklingsfrukost bestående av Te, baguette, parmaskinka, gorgonzola och tomater, av mina älsklingar.



Lapp på lapp på lapp...



...blev det istället för så mycket broderi utav mina tyglappar.
Men kul var det. Jag vet inte om det syns men Zorns Rosita är klädd även hon i små lappar, en klänning med små broderade blommor och en spetssjal, samt en liten kappa. Hennes hår har stylats med broderier, och så även dekoltaget.
Jag tror det är första gången jag gör något utan att veta vad jag skall ha det till. vanligtvis brukar jag veta... det kan vara till någon speciell person eller något jag vill ha till mej själv (men oftast då någon speciell användning) och så klart om det varit en beställning, utställning eller försäljning.
Jag funderar på att göra en sommarväska av det, men det är mycket jobb för att bara slitas ner... eller kanske bara hänga på väggen. Den kan ju även bli ett kort att uppvakta någon med. Nu läggs den iaf undan för ett tag, så får vi se vad jag till slut bestämmer mej för.
Måste berätta om fjärilen... jag var inte helt säker på var jag ville placera den, så jag lade den vid sidan och bad fyra st i min familj ( vid skilda tillfällen) placera den där de tyckte den passade bäst: alla lade den på samma ställe, vilket faktiskt inte var där jag själv hade planerat den.
Nu är det snart dags för nya projekt, men har lite till att avsluta innan dess.

Snart nya projekt på gång



så jag håller på att försöka avsluta saker som startats. Nu är denna tossa färdig... lite mer likt orginalet än min änglatossa

*springer iväg och fortsätter med tygcollaget*

Nu har Gerda-Thyra och jag varit och "fyllt" vår keramikugn med diverse händer och fötter.



Det var längesen men lika spännande som vanligt. Mer kan du se och läsa om detta hos Gerda-Thyra finns ju ingen anledning till att upprepa det här. *latar mej*













Måste oxå visa en annan bild därifrån som togs idag, en blivande ängel som nog blivit sur på att få vänta så länge på sina kläder att hon bestämt sej för att spöka lite med mej.

Lite mer om RSS etc.

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag nu förstått mer av detta och nu behöver jag inte snurra runt och leta efter eventuella svar till kommentarer. Nu kan jag alltså "prenumerera" på det inlägg där jag kommenterat. Nu undrar jag bara om det är bara jag som fattat så lite hitills och om ni andra redan använder er av detta...

Sen har jag lyckats klura ut hur jag kan använda olika teckensnitt i inläggen oxå, skam den som ger sej.
Men jag fattar fortfarande inte varför det inte syns under inlägget vilken etikett den tillhör... någon som kan hjälpa mej... snälla *lägger huvudet på sned med bedjande ögon*

Fredagsgott med tsatsiki


Vill passa på att berätta hur man får en ännu godare tsatsiki. Utöver det vanliga youghurt, vitlök och gurka smaksätter man med saften av en halv citron, 5 msk olivolja och en tsk mycket fihackad dill. Detta till ca 7.5 dl youghurt.

Som ni der på bilden har jag valt att servera chips och i detta fall kalkon till. Men givetvis är det lika gott med kyckling, revbenspjäll eller vad annat som tilltalar smaklökarna (eller vad kylskåpet bjuder.
Smaklig spis önskar trolltygsängeln
Andra bloggar om: , , ,

Utmaningen!

Mina Skatter




Det pågår någon form av utmaning på bloggarna om att visa upp sina tre värdefullaste saker.
Inte vet jag hur denna tävling fungerar men mina skatter (inte saker) finns alla tre samlade på denna bild.
Och även om bilden är gammal och skatterna åldrats i samma takt är de mig lika kära fortfarande.

Anti jantelagen

Du skall tro att du är någon.
Du skall tro att du är lika god som
Alla andra, och alla andra är lika
Goda som du.

Du skall tro att du är lika klok som andra,
Ibland klokare.
Du skall veta att du är lika bra som andra.
Om du vet att du gör ditt bästa
Kan du uppskatta dem som är bättre.

Ibland vet du mer än andra.
Du är inte förmer än andra men
Du är enastående som alla andra.
Du duger till mycket.

Skratta åt dig själv och din värld,
Det gör dig fri.

Du skall tro att många bryr sig om dig.

Varför?
För att du är någon som behövs!
,

På lingonröda tuvor...



...gick jag en gång och tog denna bild, som får bli interiör till dagens fråga.

Är det någon som gjort avkok på lingonblad?

Häromdagen var det ett underbart inslag på morgontv med en samekvinna som hade fått i arv mycket av den samiska kulturen, bla annat hade hon trolltrummor och andra föremål från 1000-talet. Men inte minst så bestod hennes arv av gamla kunskaper och då bl.a att ta tillvara det naturen ger, såsom att koka lingonblad.

Själv skall jag prova detta men det vore kul att höra om någon annan har erfarenhet av detta. Kvinnan talade tyvärr inte om vad det användes till men jag antar till typ nåt te.

Med Systemkamera eller inte i Grekland?



I Claras linneskåp har frågan ställts mot en vanlig digitalkamera... och jag minns plötsligt förra årets resa till Grekland. Vi besökte för första gången Naxos, en underbar liten ö där jag sprang runt och fotade som en galning bland de trånga gränderna (byggt för att villa bort fienden).
Vi skulle vidare med annan båt så det var bråttom.
Men även en vanlig dig-kamera har ju inställningar som jag mixtrat med för att ta "finare" bilder. Men ack, fotona tog in för mycket ljus, och det kan ni ju tänka er blev mycket i detta solens land.

Nu hade vi ju lite tur eftersom vi tog den vägen hem i kvällningen och kunde därför åtminstonne få några "bättre" bilder trots allt.



Inte förrän vi kom hem igen fann min man ut vad som var felet. Å jag kan säja att mitt val när det gäller kamera är
-jagskötermejsälvkamera. Sedan skulle det väl inte skada att ha en av varje sort.




Nu ser jag er *fniss*

Äntligen har jag fattat det där med atom, rrs och prenumeration etc. Nu har jag lite mer koll på mina bloggvänner och vad dom skriver. Fast jag måste tydligen använda firefox som tyvärr är lite långsammare. Men det är nog värt det. och slippa springa tillbaka till min egen sida hela tiden för att ta bussen därifrån. Phu, nu ser jag rätt in genom rutan... jag säjer bara "beem me up"

En liten yttreligare förklaring kanske behövs. När jag fattade vad RRS och Feedback var och började använda firefox istället så ser jag direkt iom det är några nya inlägg hos mina bloggkompisar.

Tjingeling och tingeliting

Små barn filosiferar

Ett av "mina" barn (5år) satt hemma hos sin tjejkompis och filosoferade då flickan plötsligt säger
- Det är Gud som bestämmer.
- Nähä du, svarade pojken med bestämdhet, - Det är Marlene som bestämmer!

Denna lilla historia skriver jag med en liten glimt i ögat till de kommentarer i mitt businlägg på Bengt-Alfreds blogg som tydligen skapade en del funderingar om smädelser. Sedan får var och en tänka som den vill.

Och skulle nu någon tycker att jag måste varit en elak fröken så kan jag berätta att anledningen till att pojken svarade som han gjorde berodde på att han ofta sa "men det får jag för mamma" och mitt genmäle blev då "det är möjligt men här och nu är det jag som bestämmer"


Bland gamla spetsar

En väninna berättade om en blogg där någon lyckligt visade upp sina nyinköpta gamla spetsdukar, och fick en kommentar att spetsdukar nog var värdefullast om man hade fått dom av någon som själv gjort dom.
Om man nu då inte har förmånen att ha någon som man har kunnat få gamla spetsar eller annat vacker hantarbete av... skall man vara mindre lycklig för det?
Personligen tycker jag att om det är vackert så spelar det ingen roll vem som skapat det, men givetvis drar jag mej för att klippa sönder nåt som någon närstående lagt sin möda och omtanke i.
Men glad blir jag om jag kan fynda spets på loppis och sedan använda det till annat, ser det som återvinning av något som kanske skulle hamna på soptippen till slut om ingen köpt det.

Solsken en regnig dag som denna

Vill visa denna lilla mimiträdgård med en liten berättelse



På vår gård har det bott en kvinna i många år och som skötte om "sin" (den är ju igentligem inte hennes privata) lilla plätt framför balkongen... ingen annanstans finns det så mycket blomprakt, (för fastigsägarna har väl inte råd till sånt) till glädje för oss alla som går förbi varje dag. Hon såg också alltid till att det fanns vatten och mat till fåglarna utställda lite varstans på gården.

Klart man undrade vad som skulle händaa den dan hon inte fanns där mer, kanske undrade hon själv detsamma.

Den dagen kom, och man hoppades att fastighetsägarna skulle fortsätta hållla fint på denna lilla del av gården...

Men nu har det flyttat in en ung tjej och hon sköter om detta med stolthet, hon såg det som sitt arv både vad gäller blomster och våra kvittrande vänner. Sånt tycker jag är underbart... hon är inte på något sätt släkt eller vän till den gamla damen, men hennes lycka när hon insåg att hon fått detta lilla skötebarn på köpet när hon hon flyttade hit.

Änglaströssel över sådana människor.

"Det fanns... minnen... jag glömt" Berit Sanker

Det är titeln på en debutbok jag ännu inte läst eftersom boken är alldeles nyutgiven men tänker läsa så snart jag har den i min hand. Boken är igentligen tre i en och hon skriver själv om boken och de olika delarna så här:

"Medan jag la´ Mitt Livs Pussel öppnades dörren......till rummet med MINNEN JAG HADE GLÖMT.
Plötsligt blev jag medveten om att bitarna passade ihop! Och började mitt pusslande…. Nu är pusslet lagt! Till inspiration för andra LIVS-PUSSLARE.

Den lilla flickan som var jag, har gett mig sina, pusselbitar som berättar HUR jag blev den jag blev, genom att gå 'Min väg med fötterna på jorden' Minnesbilder från uppväxten på det lilla bruket, 'Den duktiga flickans' slit med att bli godkänd…. Allt passade ihop!

Där är också bitar som beskriver 'Min väg med händerna i samhället', tillsammans med mina goda vägvisare Barnen. Egna barn och barnbarn hemma, andras på daghem, i skolor, på institutioner…. underbara pusselbitar från drygt 40 -års arbete med barn. En av de viktigaste bitarna kallar jag 'När Ulf dog' den handlar om barnens vägledning genom sorgen efter min kollegas drunkningsolycka.

Sist lade jag dit bitarna som handlar om 'Min väg med huvudet i himlen'. Dem hade jag vänt och vridit på mycket länge, jag höll andan när jag lade dem på plats och såg att de passade perfekt. Bitarna runt intuitionen som den lilla flickan ägde, via sökandet och rädslan över vad jag skulle finna, till förvissningen och medialitetens utveckling.

PUSSLET ÄR LAGT och jag vågar äntligen säga HÄR ÄR JAG!.

'Livet handlar om att:
- ta emot vad livet ger
och ge tillbaka till livet
det vi skapat,
av det vi fick ta emot.'
(citat ur boken)
Jag tror inte jag kan recensera den mycket bättre så därför har jag valt att citera Berit Sankers egna ord. Men en recension kommer nog senare... här hittar du den nu

Alkohol och ungdommar

Blir tvungen att skapa en ny vrå - snackbaren, jag har ju ingen tankesmedja

Härmodagen så insåg jag plötsligt en sak:
Om en 20-åring köper en flaska vin på systemet till sin 19-årige kompis så är det olagligt...
om samme 20-åring köper samma flaska vin och bjuder sin 19-årige kompis fast drycken serverad i vinglas - så är det helt ok ENLIGT LAGEN

Har jag missat nåt i poängen här eller?

Dags att möta upp på farstutrappen igen med kramar

Hej Kurrelina: Tack för söta ord *lyfter på huvudet och ser stolt ut* Kul att du gillar mitt krypin, jag börjar själv trivas och få det som jag vill. Den är väl liksom mej själv en salig röra, men det är nåt jag iaf står för *sträcker på mej*.
Lyckas du få Kurre till det där så är du nog mer häxa än både jag och vissa andra *skrattar*

Gerda-Thyra: uppdatering har skett, det är ju inte gjort i en handvändning precis; oj, har nog bott för länge i göteborg *fniss*... fast man kan ju fundera på om jag ska försöka ingå i kullagerkoncernen.

Clara (häxa nr 2 *s*): Nja, jag snodde bilden men tänkte du kunde göra om den... Typ ta ena dörrsidan, göra kopia och spegelvända för att sedan fylla skåpet med vad du har i gömmerna. Men som jag sagt tidigare... du är ju så duktig på att fota att du kanske får till stånd nåt eget.

Millis: Kul om du hittar boken och får glädje av den. Finns på biblioteket både på svenska ocg engelska. Hoppas du kommer tebaks med nya kommentarer sen .

Nina, Clara , Far, Gerda-Thyra och alla andra som städat sina datorer... kul att ni gillade lek(städ)stugan och hoppas att ni fick rent i era datorer *skrattar*.

Jeanette: *fniss* Städning?! vad är det? har ett svagt minne av nåt jag för längesedan glömt, fast städa datorn var väl inte allt för ansträngande hoppas jag... men din kreativitet vill jag gärna se mer av.



Majsan: Välkommen hit och tebaks igen. Bra att du kom... och lämnade ditt visitkort så jag hittar hem till dej igen.

Skogsfrun: hoppas jag kan servera lite mer ur söderfönstret båda vad gäller mat,
musik och annat. På tal om mat... kolla in hajen på Naxos

Mari: Tack.. för både guldkant och beröm

Filifjonkan, Yvonne, Pia/Thindra och Hannele: Ni får en kram ni oxå för era kommentarer

Städdag

Tyvärr måste datorskärmen rengöras ibland , men det är ju jobbigt att göra ren den invändigt. Men jag hittade en lösning här.


Kvinnor säger så mycket klokt, vi borde lyssna mer på varandra!

Om högklackat vore så fantastiskt skulle män också gå med det- Sue Grafton -

Ålderdom är inget tillstånd för fegisar- Bette Davies -



Bakom varje framgångsrik man finns det en förvånad kvinna- Maryon Pearson -

En manlig gynekolog är som en bilreparatör som aldrig ägt en bil - Carrie Snow -

Jag försöker ta en dag isänder men ibland attackerar flera dagar mig samtidigt - Jennifer Unlimited -

Ingen kan få dig att känna dig mindre värd utan din tillåtelse- Eleanor Roosevelt -
En man måste göra vad en man måste göra En kvinna måste göra det han inte klarar av- Rhonda Hansome -

När kvinnor blir deprimerade äter de choklad eller shoppar...
... män invaderar ett annat land- Elayne Boosler -

Kvinnor säger så mycket klokt, vi borde lyssna mer på varandra!
Skicka detta till andra kloka kvinnor och TALA HÖGRE så att du hörs!
Och därmed har jag skapat en ny liten vrå - Lekhörnan

links: , ,

"Cider with Rosie" Laurie Lee - en bok jag älskar...

...och därför vill skriva några rader om. Skulle du läsa eller har läst boken vill jag gärna veta vad just du tycker.
En treårig pojke finner sig själv vilse i det höga gräset nära sitt nya hem; en stuga där han kommer att växa upp med sin mamma, 3 systrar och 4 bröder. Vi får följa honom genom hans barndom, skolstart, lek med vänner och sjungande i kören. Vi lär känna hans nya bekanta såsom de två grannar han kallar ”grannies”. Mord och död är saker han kommer att uppleva och årstider som heta somrar och iskalla vintrar med sina olika aktiviteter och festivaler. Han berättar om känslor, tankar och förändringar i sitt liv, från att varit väldigt nära döden som bebis till sina första vuxna erfarenheter.
Allt startar sommaren före 1:a världskrigets slut i en liten engelsk by, ganska isolerad på grund av sin hårda terräng med djupa dalar branta kullar. Historien fortsätter i ungefär 10 år då motorcyklar och bilar förändrar intrycken i byn. En värld av tystnad, böjda ryggar av tungt arbete, vidskepelse och en samhörighet bland de boende i byn alltid förberedda på att hjälpa varandra, kommer nu förändras.
Att växa upp och upptäcka att det finns ett liv bortanför livet i byn och livet självt är huvudkonflikten i boken. Så småningom när tiden går vidare kommer han att växa och lära med förändringarna i livet. Han kommer att inse att han tillhörde en generation som såg slutet av ett tusenårigt liv.
De flesta karaktärer beskrivs väldigt illustrativt. En av dem, mamman; en vacker lantflicka som arbetat några år som hushållerska i en finare familj och lärt sig värdesätta livets goda beskriver Laurie så här ”… en buffel, extravagant och romantisk, …’ ’… inom sej närde hon en finkänsla för smak, en känslighet, en andlig klarhet, som trots oavbrutet nedslagen av sitt ödes grymhet fortsatte vara okrossad och obitter till slutet”.
Laurie Lee skriver om sin egen barndom. Redan då tyckte han om poesi, även i skolan. Om författarens syfte var att skriva en hymn till sitt liv och sin omgivning där och då, speciellt den närmsta familjen så har han lyckats. Boken visar även på hur mycket miljö och bakgrund formar våra karaktärer.
Titeln, med undantag av för en episod där han faktiskt drack cider med en flicka vid namn Rosie, ger mig intrycket att hans barndom var berusande som cider och rosor; starkt, doftande, kärleksfyllt, skrämmande, färgglatt, och spännande.
Såsom cider och rosor är även författarens prosa, med ett barns synvinkel och metafor, fylld med känslor i många förklarande ord. Eller som H-E Bates menar “Denna poet, vars prosa är kvick och lysande som en orm … en prosa som glittrar och glimmar som en prisma”.
Många reaktioner och känslor blandades medan jag läste. Jag kom ihåg min egen barndom som om jag var där, doften av blommor, känslan av grus eller gräs under mina fötter, konstiga saker som hände vilka var svåra att förstå för ett barn. Jag tänkte på barn; hur de känner i olika situationer men som de tyvärr inte alltid har ord för.Laurie Lee minns och utrycker känslorna så väl i Cider with Rosie

Tillägnat min far...

är den målning som jag gjort av mej och min bror en gång (far har den tydligen som datorbakgrund, mamma har fått målningen ör längesen, så han får tyvärr nöja sej med det).
Mitt namn har jag fått efter denna sång "Lili Marlene" och inte som många tror min namne Dietrich.

Jag är faktiskt väldigt stolt över min Far som börjat blogga och värmer järnen rejält i sin smedja (akta så du inte bränner dig) även om vi har olika åsikter och senaste diskussionen tog 3 timmar (tur jag har Telia alltid)

Tänker tillbaka på hur jag stod med kökslådor och luckor och annat fysiskt material för att förklara hur datorn, mappar, fönster och annat fungerade, med ett leende. Tro´t eller ej, han ringer så snart allt inte fungerar, häromdagen hade han inte kommit ut på nätet under en hel timme, han tror tydligen att internet är som en motorväg där det aldrig händer en olycka eller av andra skäl blir stopp i trafiken. Han skrattade gott och insåg att han nog fick bida sin tid en stund.
Detta sagt med Änglaströssel

Kärt barn har många namn...


eller kärt namn har många barn. Nu har jag blivit Häxa också, enligt Clara med Linneskåpet. Jag har uppdaterat min profil där du längst ner kan läsa om mina övriga epitet.
Som sagts tidigare "Att vara Häxa handlar nog mest om ett öppet sinne, tro på sig själv och inse att kraften sitter i tanken"
Så vi kan väl kalla det tankeöverföring Clara, med andra ord... du är nog lite häxa själv du *blinkar med ett öga* Få se nu om du kan i din häxbryggd koka ihop nåt bra i "huvudet"
Som förklaring följer här tidigare samtal i ämnet:

Trolltyg & Änglaströssel sa...
Jag skjuter väl både Trolltyg o Änglaströssel ... tycker din sida blivit helt underbar (även om jag är dålig på att kommentera) men jag älskade din gamla header med linneskåpet *saknar*. Den visade ju precis vad titeln säger. Du skulle ju kunna hitta en bild på ett gammalt linneskåp med halvöppna dörrar att lägga som sidoram på det gamla "linnet" (nu när du kan redigera bilder så bra). Så, nu var det sagt, kanske är jag ensam om att tycka så. *kamar om*
Clara sa...
Svar till Trolltyg & Änglaströssel: Är du en sån där häxa eller...som kan läsa andras tankar :) Jag har en bild inne i huvet och har haft hela tiden, med ett skåp med linne och krusade örngottsband och lavendelknippen. kanske någon sydd trashy angel som sitter och viftar med benen utanför kanten......kan du se det framför dig, jag tror det iallafall :) Den kommer inom kort ...jag lovar ! Den bilden jag har nu var ett glädjeskutt jag tog när jag upptäckte att Blogger hade gjort det lättare att lägga upp bild i headern. Var ju bara tvungen att ändra då...när jag helt plötsligt inte behövde några kunskaper i HTML. Kastade mig ut i trädgården och arrangerade virkade dukar och annat, du kan väl nästan se det framför dig! Tack för dina tankar min vän...vi tänker nog rätt lika verkar det som :) Stor kram!!!

En dag som denna bjuder på både solsken och moln



Solskenet drog helt oförhoppandes in genom dörren igår.

Vänninan till familjen ovan dyker upp med attiraljer i en påse, och skall lära mej göra couscous (en creolsk majskaka som servarades på begravningen) Min son älskar den och jag hade bett om receptet, eftersom sonen en gång försökt sig på att baka med vanlig couscous, vilket ju av förklarliga skäl inte lyckades.


Denna underbart spontana människa sätter igång i mitt köket och förklarar... hon skall dessutom senare köpa de majssorter jag behöver för att själv göra kakan. Jag ser på och lär, meningen är att det hon skall göra 2 st, 1 att ta med sig upp till väninnefamiljen och 1 till oss. När kakan så står på ångkokning tar jag över och säger att jag kan göra kaka nummer 2 och komma upp med. Mmmm, det luktar gott efter ca 15 min och kakan är färdig.Sätter på kaka nr 2 och går upp med den färdiga.

Ett strort svart moln skymmer plötsligt solen; lillebror springer gråtande till dörren och skall ut, han hindras av mormor och jag tar över och lyckas lugna honom så han kan förklara. I detta sorgearbete ligger hans önskan att gå ut och hänga sig för att få vara hos sin storebror. Detta var bland det mest hjärtskärande jag varit med om. Vad sjutton säger man? vad gör man? Det hade nog ingen av oss ett riktigt svar på, men med gemensamma ansträngningar från olika kommunikation-vinklar lyckades det att lugna honom...

Folk har frågat mej hur mamman har det och det var första gången jag träffade henne sedan begravningen - Inte för sitt liv kan man föreställa sig vad detta innebär om man inte själv varit med om det, jag har inga ord så det blir ett klumpigt "fy sjutton och tack gode Gud om jag slipper uppleva det" De bara sitter i den avlidnes rum, allt är nerpackat eftersom de skall flytta om 2 veckor.

Lillebror vill inte flytta och berättar att när de flyttade hit hade det berättats för den store på hans födelsedag som en överaskningspresent, att nu skulle han komma närmare sin bästa kompis - vår son, så de kunde leka varje dag.

Lillebror följde iallafall med mig ner senare och umgicks med mig och min dotter som också tog en promenad med honom och ett leende syntes i hans lilla ansikte då jag genom köksfönstret såg dem återvända. Det värmde, liksom solstrålarna genom fönsterrutan.

Änglafötter och Änglahänder


 Skrevs 13.15
Nu Gerda-Thyra får du hålla koll på detta inlägg *fniss* uppdaterar den efterhand.

Hur många fötter och händer var det nu då?

Igentligen skulle jag behöva låna "min" Ängel som sitter så fint bland dina andra saker på bilderna från kollonin i din blogg, jag har ju ingen egen kvar och har glömt hur jag gjorde själva klumpen. Så ska du dit så får du gärna ta med henne ner til mej en stund. Eller känna efter och förklara.

Till dom som inte vet så är fötterna inte större än halva mitt lillfinger, så det är ett litet knåpande. Sen gäller det att inte få för många vänsterfötter...Sen gäller det att inte få för många vänsterfötter... man kommer liksom in i ett speciellt görande och då hamnar liksom stortån på samma sida hela tiden ;) Sen skall dom paras ihop med rätt ansikte, det är ju lätt när ansiktena ligger i verkstan.

Så... tillbaka med dej nu marlene och fortsätt göra fötter

uppdaterad 10 maj kl 17.31
Nu har jag även gjort en hand... tröttnade på fötterna. Det var mycket lättare med Tomtarna som ju fick stickade sockar på fötterna (även om det var ett
knåp att sticka). Tomtarna finns på min hemsida under "småting", "tomtar och troll"

uppdaterad 11 maj kl 10.04
Ja, då var det dags att fortsätta nu då... uppdaterad 12 maj kl 11.24
Inte blev det nåt gjort igår, hade fullt upp med annat som du ser i nästa inlägg. Hur lång tid har jag på mej?, du min lerkompis. Idag blir det göteborgsvarv och eurovison.


Svar till några kommentarer

Clara: du är för söt... "sand i ögonen" *fniss* ps. kommentaren är i inlägget ovanför länken

Faur: har du hittat till musikhörnan nu då? Och tack för det fina reklamen i din blogg

Witch: tack för dina gulliga ord, ber oxå om ursäkt för kluddandet i din blogg, om du vill ta bort det så gör så. Det kom trolltyg i tangentbordet - skrev jag glad så blev det typ orlega.

Filifjonkan: Tack för dina ord om mina stenpartiväxter som Gerda-Thyra frågar om dom heter. Jag har skrivit lite mer om dem i samma inlägg.

Clara och Stina: hoppas ni får tillfälle att smaka på räkpastan en annan gång, Filifjonkan: Har du köpt några räkor ännu?

Clara: Det är min dotter som hittat denne konstnär, en del målningar kanske är lite si och så vad gäller om man tycker om dom, men skicklig är han och jag lämnar en länk här till Mark Ryden. Dottern har dessutom gjort en hel del bildarbeten med honom som inspiration. Lägger ut någon av dom senare om jag får.

Nette och Hannele: precis som ni känner med mej... så går mina hjärtetankar till er och alla andra givetvis oxå. Tack för beröm Nette i min fars blogg

Gerda-Thyra: Leran ligger på diskbänken, men jag sitter ju hääär, men nu avsluter jag snart detta inlägg och startar med Änglahänder och fötter.

HeiGrim, Yvonne, Sigrinn, och Millis: *vinkar* och säger hej och tack till Gerda-Thyra som, som vanligt har koll på saker åt mej.

Nina: Har "din toksida" försvunnit ännu? jag har glömt adressen så jag kan inte kolla, men jag skrev ett mail till blogger om det, tydligen kan dom bara engelska och man ser ju liksom inte på bilderna direkt vad som ligger bakom länkarna i bloggen.
Kul det du skrev om Baur och trollen i ens barndomstankar.

Ni skriver alla så gulliga kommentarer, blir glad när ni varit inne och lämnat era små Änglatosseavtryck (")(") (menar ej de där som ligger i alla hörn)
Och som vanligt hoppas jag inte jag glömt någon i hastigheten.

SLÄNGER LITE ÄNGLASTRÖSSEL ÖVER ER ALLA

Tog en paus i matlagningen...

och satte mej på balkongen och njöt i solen en stund.
Vill föreviga och dela med mej av den vackra vy jag har *hämtar kameran*.
Hoppas bara att det får så förbli... för här har byggts upp runtomkring och av det lilla skogsparti som fanns när vi flyttade hit för ca 15 år sen är det bara en liten plätt kvar. Fast harar och rådjur ser man alltsom oftast här ändå.
De tar tydligen vägen över farliga trafikstråk men det är kul att se dem, även om de tyvärr äter upp blommor och träd.

Men precis som med det mesta i livet så finns det både Fram- och Baksidor (läs göteborg och stockholm i den ordningen, skämtar Marlene och återgår till hackebøfen)

Vad blev det av mina tygbitar...?



...som jag plockade fram för ett tag sedan.

För några år sedan fick jag önskan att försöka skapa en textilcollage-samling under namnet "Broderade ord" Detta är alltså början till mitt första collage som jag hoppas skall bli en samling av flera så småningom. Jag kunde iofs valt att trycka orden istället, vilket skulle gå snabbare men då faller ju hela ideén med namnet, även om delar av hela colaget kommer att vara broderat. Jag har alltså inte bestämt mej ännu hur jag vill ha det, men denna första blir iaf med broderad text. Sen får vi se...
Lite bakom skymtar Rosita som skall få en mer värdig plats så småningom.


Havets dotter

"Kori to yalo (havets dotter), gråt inte, idag är ej igår. Släng din bitterhet i havet, gör tåren till ett smycke"
Tyvärr blir översättningar aldrig riktigt bra, men detta är refrängen. Bilden är från förra årets semester på den lilla ön Skinoussa på en strand med namnet "det salta"
Ön som syns lååååångt där borta är den mer kända Santorini

Ställer mej i kokvrån tillsammans med Mark Ryden...

och serverar Räkpasta i Het sås. Tar inte mycket längre tid än det tar att koka spagetti.

Jag hackar ca 4 vitlöksklyftor (nej jag tar 6st) och en mild chili.

Fräser det i 4 msk olivolja. Häller på 1.5 dl vitt vin.

Nu får detta koka ner medans jag sätter pastan på kokning.

Så där, pastan kokar och jag tar en burk krossade tomater, ner i vitvinskoket.

Sen en rejäl knippe persilja (helst blad). Saltar o pepprar lite.

För att göra såsen lite fylligare tar jag även 1 msk tomatpuré och rör i.

Nu är det bara att lägga i räkorna, jag tar färska tigerräkor men vill du testa detta själv så ta vad du har. Eftersom mina räkor är färska får det koka nån minut annars är det bara att lägga i pastan direkt och.... smaklig måltid

links: , ,

Det behövs ju lite växter och blommor


här också. Väljer de jag kallar "när inget annat gror"

De kom igentligen till vid ett misslyckat drejningsförsök. Plötsligt sitter jag där med en lång klump i handen... se nedan. De mindre i hålkrukan har jag arbetat fram för hand då de andra tyvärr har ett lite för ledsamt utryck, men de ger färg på balkongen när som sagt - inget annat gror.



Igår var det låååångfredag.

En underbar begravning gav oss möjlighet till ett sista farväl.
Jag fick igår kväll frågan om det var mycket blommor och om det var vackert. Ja, blev mitt svar, men inte materialistikt vackert.

Det vackra bestod i så mycket annat, en brokig skara av människor; unga, gamla - finklädda, vardagligt klädda, vitt till svart eller t.om med mer färg - svarta, vita, mörkhyade - olika religoner och seder eller kunnande om vad som var brukligt vid begravning formade även dessa människors närvaro och sist men inte minst alla olikas förhållande till den avlidne.

Prästens ord riktade sig till alla dessa människor var och en och även till alla våras olika frågor och tankar.
Katolska Kyrkan var fullsatt med familj, släktingar men framförallt vänner och det fanns flera stunder då inte ett öga var torrt.

Lillebror inledde med att läsa ett brev till storbror. Sedan sjöngs Ave Maria och Sång om Frihet. Prästen stänkte vigvatten och rökelse. Pappan och en moster gav även dom ett tal till den avlidne.

Sedan var det jordfästning. Inte förrän kistan sänktes ner blev detta en verklighet på riktigt - inte bara för mig utan jag tror många kände likadant.
Lillebror grät hysteriskt och fick flera gånger tvingas in i bilen, men han sprang tillbaka och satte sig vid graven igen.
Familjen hade en önskan att pojken skulle få ligga bredvid sin kusin som avled 15 år gammal i brandkatastrofen för några år sedan och det visade sig att platsen precis bredvid var ledig. Dennes gravsten pryddes av ett foto på pojken (det är tydligen brukligt i spanien) så även ett sådant foto skall ordnas till denna nya gravsten.

Senare var det minnestund, som inleddes med faderns önskan om en tyst minut där vi alla skulla hålla händer. Salen var även här överfylld. Många ungdommar som slutat umgås av olika skäl fick här också en stund för kramar och vänskapliga ord. Även jag själv fick tillfälle att kramas och prata med många av de ungdommar jag sett växa upp.
Jag fick också ytterligare skäl att återgen inse att kommunikation är bland det viktigaste för att klara av svårigheter i livet... men det skriver jag om mer i ett senare inlägg.

Kanske är jag inte jättebra på att med ord beskriva denna dag men detta är vad jag har att ge andra men också en liten påminnelse till mej själv om ett mycket känslofyllt men vackert avsked till en ung männsika som är saknad av så många... Och vars död byggde broar mellan många människor.

Jag lämnar baksidan med ett tack till alla


I went walkin' down by the river
Feeling very sad inside
When all at once I saw in the sky
The little white cloud that cried
He told me he was very lonesome
And no one cared if he lived or died
And said sometimes the thunder and lightning
Make all little clouds hide
He said "Have faith in all kinds of weather"
"For the sun will always shine"
"Do your best and always remember"
"The dark clouds pass with time"
He asked if I'd tell all my world
Just how hard those little clouds try
That's how I know I'll always remember
The little white cloud that sat right down and cried,