Denna blogg var inte tänkt för några sorgligheter så...

kanske kommer jag ta bort detta inlägg så småningom.
Men när jag läste era söta kommentarer, började jag gråta och idag är nästan värre än de senaste 2 dagarna så därför bestämde jag mej nu för att berätta vad som hänt.

Min älste sons barndomsvän och barn i huset har valt vid 18 års ålder att lämna livet på ett mycket dramatiskt sätt. Tankarna snurrar, frågor hopar sej, bilder poppar upp framför ögonen.

Jaha... nu tog orden liksom slut... det är ju inte bara händelsen i sig själv som är illa nog, utan så mycket annat som far i huvudet... hur mår våra (mina ungdommar), hur tänker dom, vilka bekymmer har dom som inte jag vet om.
Den store, hur tacklar han detta, räcker jag till för honom eller räcker det med att han har stöd i sin flickvän.
Mina andra två... hur reagerar dom innerst inne. Jag kan se att tösen mår dåligt, hon ser att jag mår dåligt. Mellanpojken verkar inte bry sej, men vad tänker han...

Detta är bara ord om mina närmaste, för jag vill inte skriva om mina tankar och känslor ang den familj det drabbade, jag har försökt vara stöd där också för deras yngre son, och givetvis far mina tankar i virrvarr även när det gäller dom. Hur kunde det bli så... vad kommer hända nu, hur klarar mamman och pappan detta. Ja, frågorna är oändliga. Idag frågade jag mej själv och min dotter, kommer vi någonsin sluta tänka på detta, och givetvis som både hon och jag svarade så kommer det så småningom blekna... men detta borde inte få ske... det är så förbannat onödigt.

Hursomhelst så klarade jag inte att sitta här och verka munter när saker i verkliga livet hade en helt annan baksida. Jag inser att jag måste komma ur det genom att så småningom låtsas som ingenting, fortsätta med vardan och vara den glada själ jag innerst inne är, men inte just nu.

Jag gick runt och sjöng igår medans jag städade och plötsligt fanns bilden av pojken framför mej, och bilden av mammans förtvivlan, jag skämdes inte för att jag var glad... men det blev liksom nåt antiklimax. Idag har nog mycket ansamlad spänning släppt, jag är knäsvag och skakig som om jag hade lågt blodsocker... så det verkar som om varje dag sker en förändring, imorgon hoppas jag det är bättre, men då kanske det är värre för nån av de andra, jag vet inte, det ger sig.

Med dessa ord har jag nu skappat ytterligare en vrå i mitt krypin "baksidan", vi får se om jag behåller den eller inte. Jag har ju aldrig bloggat förrut, däremot har jag varit med i en stor lista och jag vet vilket stort stöd man får av att ventilera bekymmer även med cybervänner *sänder lite änglaströssel över dom*.

Nu vet jag inte hur jag skall avsluta detta inlägg så jag klickar bara på publiceraknappen och ...



Kärt återseende...


min lilla groda som gjordes för läääääängesen. gavs bort, glömdes bort, och nu har jag fått detta foto av hon som fick grodskålen.

,

Har knallat runt (")(")...

..lite bland bloggarna och hittade bl.a till Skogsfrun och en bild som fick mej att tänka på dessa tre vänner. Bilden är inte fejkad. Asterix, den gule, är våran tidigare katt som är ute med sina vänner på gården, Igge Igelkott och Pavarotti (som dessutom är en okastrerad hankatt). Honom bjöd Asterix in en dag, bjöd på fiskfile och som tack skvätte Pavarotti ner elementet jämte. Asterix fattade aldrig (och var ganska ledsen) varför kompisen aldrig fick följa med hem någon mer gång... Han blev portad så att säga!



links: , , ,

Trolltyg

Tyvärr har det kommit lite trolltyg för nära inpå familjen. Jag varken kan eller vill just nu skriva något här på bloggen, varken i min egen eller andras. Återkommer om några dagar.

När man tittar in hos andra...


vilket jag gjorde hos Filifjonkan
Där hittade jag gammla stickbeskrivningar, så då kunde jag ju inte hålla min lilla skattkammre hemlig.
Vad säjs om denna tjusiga hatt eller varför inte en kragskyddare (ur boken Virkat och Stickat från 1923).

Tänkte bjuda på lite kaffe...


I glaset serveras grekiskt iskaffe "kafé frapé
Ett halvt glas kallt vatten, 1 större tsk néscafe och lika mycet socker vispas ordentligt till allt blir skum.
Fyll på med mer vatten eller om du så önskar hämtar jag lite mjölk istället.

I den större muggen serveras varmt kaffe á la en iransk väninna
Värm en halv mugg mjölk i micron, Lägg i en tsk néscafe och lite socker, fyll på med kokande vatten.
Jag lovar att det smakar helt annorlunda än att bara göra snabbkaffe på vanligt sätt.

Den lilla koppen är tillägnad Far min (den enda han dricker ur när han kommer på besök) Brygg vanligt gevaliakaffe med vitt filter i kaffebryggaren, tillsätt sockerbitar tills du skäms, ;)

Så där nu fick jag pröva kokvrån oxå.

Inte mycket att hänga i julgranen...




men i påskriset får den duga trots min dotters kommentar "jag gillar inte det materialet". Men påskpynt vill hon ha...


obs. Detta inlägg har fått följa med från min gamla blogg, därför stämmer inte datumet riktigt
links: , , ,

Ett collage och en målning...

...jag gjorde för längesedan är motiven jag använt till både loggar, bakgrunder och headers.

Collaget gjordes igentligen som en verklig bild men eftersom solfjädern var Gerda-Thyras fick jag nöja mej med att ta ett foto på den (eller hur jag nu gjorde). Det hade blivit lite tungt och klumpigt annars oxå. Idag skulle jag kanske kunna göra annorlunda men nu finns den ju redan så...
Målnigen var en av de första jag gjorde i olja, på baksidan av ett vykort, fattig som jag var på den tiden. Den symboliserar den känsla av frihet jag upplevde en gång.
Så nu har de som undrat fått en förklaring.




Tack alla som skrivit de senaste dagarna...

Filifjonkan: visst skriver Kalifatides underbart vackert, fast jag streckläste inte utan söööög i mej orden. Änglarna kom snabbt till en gång då jag skulle träffa en massa människor från en Änglalista och ville ge en liten gåva. Tro det eller ej, jag glömde dom hemma och fick skicka dom per snigelpost runt halva sverige när jag kom hem igen.
Witch (min nicklike) och Nina: Änglar är underbara och visst är det lite helgerån med spetsen men samtidigt är det ju återvinning ;) Jag skall be mamma läsa din kommentar Nina.
Tack för att du länkat min sida Witch (bara det inte är dom gamla de skall bort så småningom. De korrekta är denna och den till min hantverksida som finns här. Nina en gång till, jag tänkte länka till din sida men vilken är huvudadressen? Det snurrar ju av en massa falska så du får ge mej den du vill jag skall länka till.
Bengt-Alfred: I tågtabellen kan man typ skriva vilken station man vill till, skriv t.ex politik, tryck på knuff... så hamnar du bland bloggar med det intresset. Du är inte alls glömd men jag är tyvärr inte en riktig Ängel så jag ser inte allt som sker.
Gerda-Thyra: Din header är på plats nu tror jag, och godnatten togs emot som morgongåva ;)
Yvonne med flera: Tack för allt beröm för mitt bloggbyggande och annat. Hoppas du fixar det nu Yvonne, annars får du ropa på hjälp igen.

Hannele och Nina: Ursäkta att jag inte fattade först vad som hade hänt, och kanske lät anklagande i kommentar till Hannele. Nu fattar jag och kan bara säga, FLAGGA sådana sidor direkt. Det vågade jag inte göra först då jag trodde det var "flitigamyrans" riktiga blogg som var hackad. Flaggar man den så försrsvinner den ju snart och jag antar att Blogger tar reda på vilken IP-adress den kommer från och kan stoppa den på ännu tidigare stadium
Ni får utrsäkta men jag har ju alldeles nyss börjat blogga och ahde inte varit in i en endast blogg innan jag började, så det har varit lite rörigt men jag börjar greppa nu.

*vinkar glatt till er alla*

Änglar...



...kommer på besök då och då. Dessa kom från min mamma som målar i akvarell. En ängel från min barndom i trä har varit modell.

Dessa målningar är inte riktigt vad min mamma brukar måla men då jag blev så förtjust i dessa vill jag inspirera henne till att fortsätta i denna stil genom att visa upp dom här, och att hon själv en dag försöker skapa ett galleri på nätet.




Grekland - Neohori




Dessa båda bilder är från min mans hemby högt upp i bergen av centrala grekland. Vill någon se fler underbara bilder därifrån så klicka här.
Där sjön finns idag var det en stor dal då min man var liten, sedan byggdes fördämmning och sjön skapades och försörjer idag 2 stora städer med både vatten och elektrisitet.
Första gången jag var där cyklade vi hela vägen upp. Det var i slutet av april och nog bland det underbaraste jag upplevt. Sommar på ena sidan vägen och vinter på den andra.

Alla älskar änglar, Änglar älskar alla

håller på med lite jobb i snickarboa... med att springa runt bland alla som besöker min sida och lägga till er bland mina bloggvänner.

Skulle nå'n känna sig utlämnad så hojta. Det är antagligen bara jag som missat i min framfart i att få det som jag vill här.










Ett arbete min dotter gjorde...


förra terminen i nian.


En parafras på Skriet.
Skulle väl passa bättre till Hallowen men då är det inte säkert jag får visa upp den längre... får passa på att smida osv.


Har samlat lite tyger till ett textilkollage...

...om man nu kan slita sej från datorn vill säja ;)

Att göra vågen

Tack till er alla som ville hänga på att göra vågen till Gerda-Thyra.
Den kommer här i repris. Bara att kopiera.

~~~~~~~~~~~ (´"`)~~~~~~~~~~~

En kopp kaffe med Änglaströssel serveras här

En professor i filosofi stod framför sin klass och hade några föremål framför sig. När lektionen började plockade han tyst upp en stor tom majonäsburk och fortsatte sedan med att fylla den med stenar. Han frågade sedan studenterna om burken var full? De var överens om att så var fallet.
Professorn plockade då upp ett skrin med småsten och hällde dem i burken. Han skakade burken lätt. Småstenarna rullade naturligtvis ner i de öppna områdena mellan de större stenarna. Han frågade sedan åter studenterna om burken var full? De höll skrattande med om att det var den.
Professorn plockade nu upp ytterligare ett skrin, fast denna gång med sand, och hällde sedan sanden i burken. Sanden fyllde naturligtvis upp allt tomt utrymme. Nu, sa professorn, nu vill jag att ni ser detta som era liv.
Stenarna är viktiga saker – din familj, din partner, dina barn, din hälsa, dina vänner – saker som om allting annat var borta och bara de fanns kvar, fortfarande skulle göra ditt liv fullt. Småstenarna är de andra sakerna som du gillar; ditt arbete, ditt hus, din bil t.ex. Sanden är allt annat, alla småsaker.
Om du placerar sanden i burken först så finns där inget utrymme för småsten eller stenar. Detsamma gäller ditt liv. Om du spenderar all din tid och energi på småsaker så kommer du aldrig att ha rum för de saker som är viktiga för dig.
Lägg märket till saker som är viktiga för din lycka. Lek med dina barn, ta dig tid för medicinska kontroller, besök din familj och dina vänner, ta med din partner ut på dans. Det kommer alltid att finnas tid till att gå till arbetet, städa huset och gå ut med soporna.
Ta hand om stenarna först – saker som betyder något.
Sätt dina prioriteter. Resten är bara sand.
Här skulle den lilla tankeställaren vara slut, men…
En student tog burken som professorn och de andra studenterna kommit överens om var full och fortsatte med att hälla i en kopp kaffe i den. Kaffet fyllde därmed kvarvarande mellanrum
I burken som nu var helt full.
Detta bevisar, att oavsett hur fullt ditt liv än är, så finns där alltid rum för en kopp kaffe…

En presentation

Jag bor i Göteborg tillsammans med min grekiske stolthet till man och våra tre barn, två sönerna 87:a och 90:a och vår dotter -91. Vår katt Asterix har numera flyttat till landet.
Hälsingborg är min och min fars födelsestad, 1957 var det år jag föddes i den stad jag fortfarande älskar men tyvärr inte har någon anknytning till längre, inte ens Hebsackersgatan finns kvar längre. Där gick jag i kindergarten som lekis hette på den tiden, drack vatten från brunnarna på Hälsovägen, såg mitt första fyrverkeri på trappan till Kärnan.
Efter kindergarten bodde vi i Göteborg och sedan Partille men bara i 3 år, vi flyttade därefter till Mjöbäck i västergötland på gränsen till halland. Mjöbäck blev alltså den by med omnejd där jag har mina barndomsvänner. Där växte jag upp innan jag flyttade till Borås för att utbilda mej till frisör vid 17 års ålder.
Efter utbildningen flyttade jag så till Göteborg och har i bott här sedan 1978.
Som Frisör arbetade jag på Panache innan jag startade ett dagis tillsammans med några vänner.
Sen fick jag plötsligt idén att starta egen frisersalong, men det blev kortvarigt då vår förste son var på väg. När han var 1 månad började jag arbeta som dagbarnvårdare istället och gjorde så i 13 år. Sedan tog jag jobb närliggande skola. Idag jobbar jag med min man i hans firma där jag tar hand om hemsidebyggandet.
Min man träffade jag -82 på Konsum i Lövgärdet Gbg en dag och på den vägen är det som man säger (kanske inte så romantiskt som en del tror och ser framför sej en idylliskk ö i medelhavet).
Min mor är från Danmark, närmare bestämt Hedehusene, mellan Köpenhamn och Roskilde. Där har jag mina 6 mostrar och morbröder, och en massa kusiner.
Det finns dom som tycker jag är ett troll och dom som tycker ängel passar mej bättre, så därav namnet på min blogg. Ett yrväder har jag nog alltid varit. Jag gillar det mesta här i livet så länge det är för överlevandet för allas bästa, i mesta möjliga mån.

På gensyn, som det heter ibland

Vänner är Änglar som hjälper oss att flyga när vi glömt hur

Hej alla gulliga vänner, både nya och gamla.
Filifjonkan: Jag är nog igentligen ingen storstads-människa, utan tar hellre den där lilla grusvägen med änglastoft, och samtidigt tar en stund och stannar upp för att språka med dem jag möter på vägen.
Nu när jag väl flyttat så är det bara att gilla läget. men som ni kanske ser så har jag expresessbussar hem till er (fler kommer) för jag gillar inte att ställa mej i tunnelbanan som Sigrinn föreslår *vinkar*.
Fast jag går väl dit och tittar då och då om det står nåt bra tåg inne.


Inser att jag flyttat till ett New York i kvadrat...

...när jag hamnade här på blogger. Lika anonym och lika svårt att få kontakt med grannar och det vimlar av folk överallt. Om nu detta var storstaden på riktigt hade jag ju gett mej ut i vimlet och sökt kontakt, hälsat lite på grannarna och så. M.a.o gjorde jag detta igår och inser en sak till... tunnelbanor och annat som hör storstaden till gäller även här och det är bara att "gilla läget" annars får jag väl flytta tillbaka till det lilla samhället bloggagratis där grannarna fanns runt knuten och inte en massa tunnelbanor och motorvägar att ta sej fram på för att titta in på en kopp kaffe.

Så ut i vimllet igen, så får vi se vad vi hittar. Eller så tar jag tåget till bloggagratis och det finns ju även direktbussar till de bloggvänner jag redan känner. *vinkar glatt från verandan*

En novell jag skrev en gång...

inspirerad av Bodil Malmbergs "Inte med den eld jag har nu. Dikt för annan dam", 1993.

När höst blir vår - trots allt
Nybadad, lite smått rusig ser sig kvinnan runt om i rummet. Hon tar några dansande steg i sin nakenhet. Lyssnar till de enda ljud som hörs, måsarnas skri, vågornas kluckande och den stilla brisens viskande. Solen och champangen värmer hennes nakna, mogna kropp. Den ljuma vinden smeker henne. Aldrig, aldrig trodde hon att denna sällsamhet skulle bli del av henne igen. Aldrig att hon åter skulle få känna sig som kvinna.

Tv:n står och flimmrar. Hennes personliga ägodelar ligger utspridda över rummet. Hon stänger Tv:n och börjar samla ihop sina saker, men stannar plötsligt framför den stora spegeln på väggen.

Det är bara några veckor sedan som hon kom till ön. En liten stuga med bara ett rum som hon hyrt några månader över sommaren. Hon ville vara ensam med sin sorg och längtan. En tid hade gått sedan hennes make lämnade henne. Efter bröstoperationen ville han inte röra vid henne längre. En dag gick han bara sin väg. Vännerna försökte trösta och förstå. Men hon ville vara ensam med de känslor som fortfarande lever inom henne, starkare än någonsin. Hennes innersta tankarna och känslorna kunde hon ändå inte prata om. Istället skulle hon skriva, skriva dikter om sin längtan, förlösande dikter för sig själv och andra kvinnor.

I oktobersolens strålar som går tvärs över rummet för hon sina händer över sin kropp. Blundar och känner i tanken hur hon ändå är en hel kvinna. Hon ser sig själv i den stora spegeln. Det är längesen hon vågat göra det. Sista gången var när hon kom hem från sjukhust. Nu ser hon inte längre en kvinna ensam på väg in i ålderns höst. Hon är inte längre ensam med sin kvinnliga eld. Den eld som inte blivit svagare med åren.

Det är morgon. Hela natten har hon suttit vid sin lilla medhavda bärbara dator. Igår kväll när hon skulle sända sina första dikter över nätet råkade hon se en dikt av en man. En man med samma längtan som henne själv. En man som genom en bilolycka blivit förlamad. Hon sände istället en dikt direkt till honom. Det tog inte lång tid innan han svarade. De fortsatte att skriva till varandra hela natten, snart var breven inte längre fyllda av längtan. Istället gav de till varandra med ord, vad de båda hade längtat efter.

Hon vänder sig mot datorskärmen och läser. Hon tar en stilla klunk ur sitt champangeglas och känner hur bubblorna fyller henne, liksom glädjebubblorna fyller hennes inre. Hon börjar sakta skriva. Kärleksord till den man hon som fått henne att även fyllas av de lustar hon inte längre vågat hoppas på.

Det är snart höst men våren har kommit åter till denna kvinna.


Det som göms i snö kommer upp i ...tö.


NU hittade jag mina Julgardiner som jag målade för några år sedan. Och eftersom jag inte kan hänga upp dom hemma nu så hänger jag väl dom här så länge. Då kanske jag hittar dom nästa jul ;)

Däremot tulpanerna som jag målade som sommargariner är borta. Dom dyker kanske upp till jul.

Krävs kanske en förklaring här, jag har inte målat på själva gardinlängden utan på 4 bitar vitt linne som jag tråcklar fast på både utsida och insida efter säsång, och det blir ju liksom ingen stor gardin att hålla reda på utan 4 små tygbitar som har en otrolig förmåga att springa och gömma sej. Dessa hade gömt sej i en kista, inrullade i ett annan stor tygbit. "tittut" ropade dom glatt, och tomtarna nickade och höll med.



Tack allihopa

ni är för söta. Jag har redan följt ett av råden från Hannele och pingat sidan.
Nu skall jag ta en titt på länken Clara rekommenderade.
Och Witch, du har nog helt rätt... jag skall nog ta det lite lugnt med sidsnickrandet och istället koncentrera mej på att servera lite snacks istället. Tack för beröm föresten.
Och Faur, dej kan jag alltid lita på, men jag ville liksom kunna titta in till andra oxå. Men nu tar jag en rundtur bland bloggarna på nyligen så får vi se vart det leder.

*vinkar glatt lite mindre skitzo idag*

HJÄLP... jag blir skitsofren

jo, stavningen i titeln är korrekt SKIT-sofren.
Kan inte bestämma mej för vilken blogg jag ska använda, på min nya här känner jag mej totalt isolerad. Men samtidigt kan jag fixa och dona lite som jag själv vill där.

Men vad hjälper det när ingen kommer och hälsar på mej ;(
Känns som att sitta i en kulvert utan ett enda fönster jag ser ingen annan heller ;(
Hittar inga dörrar heller för den delen..., inga dörrskyltar, nada ;(


Så snälla, ni som tittar in här, hjälp mej... hur hittar jag hem till andra på blogspot.

Det finns män med Änglavingar...

Idag skulle jag åter köpa mjölk med mina 26kr :)
Tar 3 pak från ordinarie ställe och skall betala i kassan, "37.50 tack" säger exp.
"Nä, det kostar 25 kr" säger jag men får till svar att det är ekologisk mjölk.
Pengarna tillbaka liksom mjölken. Åter vid mjölkylen finner jag att det inte finns klövermjölk... En anställd står där och berättar att den kommer nog först om nån timma. Nu är jag inte snål, men inte har jag lust att vända hem tomhänt (eller bara 2 paket då vi är storkonsumenter) , så jag frågar om jag kan få 3 vanliga för mina 26:- (en prisskillnad på några kr). "Jo," säger han och jag tar 3 pak. av vanlig grönmjölk. "Nej ställ tilbaka" säger han då, "ta den ekologiska""vänta..."
Tillbaka kommer han med ett tillgodokvitto på 37.50.
Inte ens han i kassan trodde på det. Han trodde att jag skulle betala mina 26:- och få resten tillgodo, så det tog ett tag innan han insåg att jag fått all mjölken gratis.

Tilläggas kan att kunden före mej fattades 50 öre, killen plockade fram örena och gav till kunden från den lilla bössa som jag skrivit om tidigare i svar till kommentarer.

Så här skiner solen både här och där, eller hur?


Skapa alltid dina egna drömmar och lev livet till fullo


Drömmar kan bli sanna om du tar dej tid att tänka ut vad du vill i livet.
Lär känna dig själv Finn ut vem du är Välj ut dina mål med omsorg
Var ärlig mot dig själv Tro altid på dig själv Finn många intressen och ägna dig åt dem
Finn ut vad som är viktigt för dig själv Finn ut vad du är bra på
Var inte rädd för att göra misstag Arbeta hårt för att uppnå framgångar
Ge inte upp när saker inte går rätt - försök bara hårdare
Ge dig själ frihet att pröva nya saker Skratta och ha roligt Öppna dig själv för kärleken
Ta del av naturens skönhet Uppskatta det du har Hjälp de sämre lottade
Arbeta för fred på jorden Lev livet till fullo
Skapa dina egna drömmar och följ dem tills de blir verklighet
Följ Dina Drömmar
-dikt av Susan Polis Schult-


Innan jag lärde mej några keramiska begränsningar...



kunde leran formas på det här sättet, idag tror jag inte jag skulle klarat av det.

Den gången tänkte jag inte "nä.. det där funkar inte, leran kommer spricka etc."

På ett sätt var de roligare då.

Detta är en värmeljuskälla som hänger på väggen.
Det är lite lustigt med djupet för när man går ser det ut som om ögonen följer med.


Som om jag inte hade nog med Änglatossor...


att hålla reda på, så skaffade jag mej ett par till.


Jag har växtfärgat...


för första gången. Fast bara mina påskägg. Det blev en otroligt fin
färg av "lite" gula lökskal








Ett nytt land utanför mitt fönster...

är en bok jag just läst... men inte tänker recensera.
Men det fastnade dock några rader som jag vill skriva om här.

Först detta; Kalifatides satte ord på något i min själ... som stämmer så väl.
"Normalt sett är det föräldrar som är barnens rötter. I mitt fall är det tvärtom. Det var mina barn som blev mina rötter. Det är inte en liten börda för dem. Jag märker hur ängsliga de är att göra mig besviken... Men vad kan jag göra? Utan dem skulle jag vara en buske som växer i luften"Sedan skriver han om kärlek och dessa ord kan väl begrundas; " I den Grekiska kärleksdialekten dominerar ord som förvandlar den älskade till ett barn. Den som uttalar dem tar på sig hela ansvaret för förhållandet. Man försöker med andra ord mer visa hur älskad den älskade är än att visa hur förälskad den älskande är. Den svenska dialekten följer en annan stig, här är det viktigare för den älskande att visa hur förälskad vederbörande är."
Till slut; när han träffat en mycket gammal och äldre vän som säger att det är dags att sammafatta sitt liv, skriver Kalifatides " Det var dags för en sammanfattning också för mig. Kassaboken skulle avslutas. Vad skulle det bli för siffror? Röda eller svarta?"

Jag frågade mig själv samma sak (även om det inte är dags för sammanfattning ännu) och mina siffror hamnade på plussidan, så tack till dem som ändå försökte ge mig rötter.

Andra bloggar om: , , , ,

Häxor och Tankens kraft

"Att vara Häxa handlar nog mest om ett öppet sinne, tro på sig själv och inse att kraften sitter i tanken" Trolltyg eller änglaströssel... ja. kalla det vad ni vill men jag tror man är orsak över allt som händer en själv.
Dagens mycket lilla händelse beskriver just detta; Jag travar iväg med "tror jag" 125 kr, handlar först för 99 kr tänkte köpa en godisbit för kronan men låter bli. Utanför affären upptäcker jag att jag bara har 20 kr kvar (femman ligger antagligen kvar hemma och glor enfaldigt) Shit, nu kan jag bara köpa 2 pak mjölk, 3 pak koster exakt 25 kr. Okey... possitiva tankar gäller nu. Hittar tyvärr inga mynt på gatan, ej heller i affären, tänker att då får väl nån ungarna gå senare att köpa mer. Men vid mjölkdisken finns ett paket som misshandlats och jag frågar om jag får den för halva priset. Exakt 21 kr blev det totalt, m.a.o hade jag inte behållt kronan hade det ändå inte räckt.
Så många bäckar små... blir ett helt paket mjölk som jag slipper gråta över då den ej är spilld.

En tur i Slottskogen...

en vårdag som idag. Där landskapstugorna är så vackra, denna anno 1750 får bli fotot för idag

,